Pladdertråden!

Ja, här ser det ut som bästa vårvädret just nu. Svårt att tro att det var hagel- och snöstorm i morse.

AE: Ja, jag förstår verkligen att det måste varit jätte jobbigt! Hoppas att din mamma mår bra nu.

Jodå, efter två operationer började de följa upp henne mer noggrant. Så nu mår hon bra enligt läkarna. Men det var en läskig period.

Bel.. det är ca 1 1/2 timmas bilväg ifrån så det är en bit ändå men ni kanske tar vägen över borås?

bobo... ja den är så gryyymt god, men satan vad illa man mår efteråt bara synden straffar sig fort

Magda...

AE... usch... vet ur en synvinkel vad du gått igenom, träffar dagligen BC patienter, antingen innan OP eller som uppföljning för att utesluta skelettmetastaser... ser ju hur anhöriga och pat mår *kram*

Tack Hanna!  Måste vara ett tärande jobb, jag hade aldrig pallat att jobba inom sjukvården och dagligen se patienter som det inte alltid går bra för.

Men det är en himla tur att ni finns, ni som orkar!

AE... jo men man får SÅÅ mycket tillbaks, sen är vi ingen vårdavdelning så den tunga belastningen hamnar ju inte här... men det är sååå ledsamt att hitta sina patienter bland dödsannonserna gråter ofta ofta då... men jag försöker se det som något positivt att jag tycker det är jobbigt istället, för om jag inte tyckt det hade det varit svårt med den äkta medkänslan..

Hanna:
Jo mamma misstänker nog, men jag vill ju inte avslöja något innan de får inbjudningskortet =) De e roligt å hålla dem lite på halster oxå ;)

OXÅ LESS PÅ ALL SNÖ SOM KOMMIT & FORTFARANDE VRÄKER NER!! *bläääääh*

AE... tillägg jobbigast är de som ska upp på OP, de som jag letar upp lyfkörtlarna som ska bort... de sticker jag ju 4ggr precis där tumören är (den får jag leta upp om den är kännbar).. dessa kan jag lida med verkligen... en patient grät så hejdlöst att jag inte kunde annat än att stå där med sprutan, göra mitt jobb och gråta ikapp med patienten... proffesionellt, not... men medkänsla iaf