Typiskt manligt, typiskt kvinnligt

Nja, jag går steget längre ärligt talat. Genusperspektivet är en ständigt pågående diskussion hemma hos oss och vi medvetandegör ständigt dessa nedärvda beteenden som finns i vår kultur. Varken jag eller min man anser att skillnaderna mellan könen handlar om något annat än kultur och uppfostran. Så. Ja, jag tillåter mig att skratta åt mig själv när jag torkar bort tandkräm ur handfatet medan jag kissar. Eftersom det var så min mamma gjorde och jag tycker att det är skrämmande/lustigt/märkligt/irriterande att sådana här saker kommer tillbaka om man inte aktar sig. Jag väljer att flina åt det och detta gör jag medan jag går upp och lagar takpannan som flugit av ladan, eller tar med mig morgontidningen in på toaletten i en halvtimme.

Att driva med sitt eget beteende; som man (enligt mig) ärvt av modern/fadern/samhället - samtidigt som man dagligen arbetar för att förändra både sig själv och den kultur man lever i - är inte ett piss farligt. Snarare ett ganska upplyftande sätt att bearbeta allvarliga saker.

Mary Lo,
HEJA, GUD vilket bra inlägg.
Instämmer emd föregående talare!
Det var PRECIS det här som tråden egentligen var om!

Och som jag så gärna själv skule ha velat sagt, men fick inte till det!

malin ulrika:

Om den här tråden egentligen handlade om att synliggöra nedärvda mönster för att aktivt kunna reflektera över dem och inte begränsas över dem är det synd att det inte kom fram. Men hur hänger dte ihop med alla inlägg om att mäns och kvinnors biologiska olikheter? Jag förstår verkligen inte.

"begränsas _av_ dem"

Mary Lo: Fast jag tycker inte det verkar handla så mycket om att fnissa åt sina egna mönster utan åt andras. OCh det kan väl, som du säger, vara ett sätt att bearbeta på - OM det var så att det låg någon annan tanke än just fnissandet bakom. Dock hittar jag inte mycket som tyder på detta, utan det verkar mest vara "jamen det vet vi ju alla hur män/kvinnor är", "jaa, tihi, lika bra att knäskura golvet med tandborste själv, så det blir riktigt gjort, hihi".

"Hur tror ni annars att stereotyper uppstår?"

Könsstereotyperna i samhället lär knappast ha uppstått som en följd av en tråd i FL...

Att se och visa det absurda i dem är ett sätt att tydliggöra och kanske på sikt utplåna dem, i den mån de nu är utplåningsbara (finns det någon könsneutral kultur som kan visa på att det funkar?).

Absurditet och humor går ofta hand i hand och att (själv)ironiskt raljera över stereotyper visar ju bara det ologiska i dem snarare än att idealisera dem. Det visar om inte annat på (själv)insikt om ens eget fåniga beteende.

Första steget till att lösa ett problem, är att identifiera dess existens.

Om man inte tycker det är roligt är en sak, men jag fattar inte hur man kan bli upprörd över en sådan här tråd.

SkåneP:

Hur har den här tråden försökt visa på det absurda i stereotyper?

"Hur har den här tråden försökt visa på det absurda i stereotyper?

Jag kan bara tala för mig själv, jag är talar inte å någon tråds vägnar.

För mig blir absurditeten uppenbar just när man exemplifierar stereotyper/fördomer, även när det sker med glimten i ögat.

Fast jag är kanske ovanligt klarsynt.

TS beskrivning av hur hennes man identifierar en bula under mattan, men inte gör något åt det, tyckte jag var extremt absurd och fick mig att skratta högt.

SkåneP: För mig faller absurditeten platt när 99% av alla åhörare säger "jaaa, så där är det, det vet man ju". Då handlar det inte om att exemplifiera absurditeter utan om att självupfylla profetior.