Järngänget i Malmö del 11
...fortsättning följer...
gammal tråd:
www.familjeliv.se/Forum-11-239/m13421891.html
Här träffas vi 2004-mammor o diskuterar livet, barn , familj och bestämmer när vi ska fika.
...fortsättning följer...
gammal tråd:
www.familjeliv.se/Forum-11-239/m13421891.html
Här träffas vi 2004-mammor o diskuterar livet, barn , familj och bestämmer när vi ska fika.
Det är nog inte enligt alla barnpsykologer
Det är kanske enligt en särskild barnpsykolog
Jag har läst psykologi i min utbildning och min lärare i både det och pedagogik är barnpsykolog... vår familjerådgivare är barnpsykolog och jag jobbar med en specialpedagog
Skuldkänslor ( i måttlig mängd) är en del av den empatiska processen... och att göra och säga förlåt genom att klappa och krama är en del av att visa barnet att de kan göra det bra igen. Att BARA säga förlåt har ingen effekt alls... ingen empati skapas... det är viktigt att GÖRA förlåt!
ringning
AOI:
Du är bra mycket större än Julie. Håll fast henne så att hon inte kan slå dig.
Sedan gör barn som vuxna gör. Om du daskar/kniper Julie, hur ska hon förstå att hon inte får göra så på dig?
Oj vilken debatt det har blivit här inne då
Jag är dålig på att uttrycka mig och jag vill inte att det ska bli "fel" i ett så pass stort/känsligt ämne så därför håller jag mig lugn o tyst här.
Håller med dig MM-vi bestämmer en träff om 25 år och ser vad det har blivit av våra barn
Är övertygad om att min unge kommer att klara sig bäst på 25-årsträffen
Vi har väl inte slutat tävla?? Linnea skär sin mat med kniv och gaffel...
Vad händer här inne igentligen..???!!
Har läst igenom tråden ett par gånger nu..Första gången trodde jag att MM skojade om att hon stannat vid diket..tydligen inte..
Och tyvärr AOI det är inte alls bra det du gör..Om din dotter inte får knipas,rivas eller så.Varför gör du det?
Jag förstår Exitemes reaktion och jag ställer mig på hennes sida i detta fallet,sen att hon och jag ibland särskiljer oss markant om hur vi gör hemma med våra barn.Men i detta fallet säger jag bestämt NEJ ni får inte göra så här mot era små.
Vi är alla olika och har olika barnuppfostran men detta är inte okej...
Fast jag har svårt att se hur en sönderstressad trött mamma ska bli stärkt att orka kämpa vidare genom att få pekpinnar och kritik. Bättre då att se att problemet inte är en felaktig syn på barnuppfostran utan en inte så väl fungerande vardag. Det är väl inte för inte som man använder avbruten sömn som tortyr för att få fångar att erkänna vad som helst.
Stötta och hjälp till att skaffa avlastning till utarbetade medmammor i stället. Jag tror inte att någon är stolt över att ha gått över gränsen mot sitt barn. Oftast är den ångest man känner efteråt "straff" nog.
Ringer jag från jobbet hem till en förälder och säger - " Ditt barn beter sig inte bra - du gör fel när du uppfostrar honom/henne"? Nej, knappast. Man börjar med att fråga försiktiga frågor för att komma underfund med vad problemet kan vara och sen försöker man agera utifrån det - extra stöd till eleven, extra samtal med familjen, koppla in soc. Kritik är ytterst sällan ett effektivt sätt att få någon att ändra sig.
De som jag känner i den här tråden vet jag är förnuftiga människor med kloka tankar om det mesta. Och jag kan garantera att vi alla vet vad man får och inte får göra. Men sen känner man sig och sin familj bäst själv, jag kan inte sätta mig in i vare sig Annas eller MammaMios situation i de mest diskuterade "fallen". Men jag kan se att Anna sträcker ut en hand efter hjälp för att hon själv ser att det är på väg att spåra ur. Att det blev fel vet hon ju redan - ingen idé att älta det vidare.
Att det sen är jättespännande med heta diskussioner som dessa är en annan femma...
Go helg på er allihop och krama varandra i trafiken ![]()
AOI:
Man får lov att ta med bebisar på Copes utbildning. Jag skulle gå på utbildningen här i Oxie, men det krockade tyvärr med andra aktiviteter. Du kan läsa om COPE på deras hemsida: www.svenskacope.se/index.php&task=view&id=7&Itemid=10
I kväll har en helt normalt sönderstressad mamma fått tid att dricka champangne och vin..och då känns allt mycket bättre!
Så vi har skrattat, åt barnuppfostran, nerkissade NY besökare och annat....
Vi har fyllt i boken Mejram, vilken present! Vi har skrivit och skrattat.
Jag kunde inte fylla i pinsammaste minnet...för nu är jag så gammal att INGET är pinsamt längre!
Jag tar inte illa upp av kommentarer och kritk här i vår tråd.
Jag tror att man ibland får verkställa hot.
Jag tycker det är urintressant att höra vad ni alla tycker...även du Aima!
Japp. Mimmi fick stå i diket i blåst och regn i tron att hon inte skulle få föja med, (att jag stod brevid och höll henne i båda händerna spelade ju ingen roll, allt på 60 sek)
Hon skrek och vrålade och jag var trött och sliten och ENSAM utan annan vuxen som kunde ta över.
Jag skäms inte, men är inte stolt. Mejram har rätt. Dåligt arrangerad vardag.
Men mer arrangerad än så som jag var var jag inte.
Detta är bara en sak, och har ni som tar avstånd med starka NEJ till mitt handlande aldrig i sorg eller trötthet, stress eller med hårda krav handlat mot era barn på ett sätt som inte är optimalt ljuger ni.
Eller så har ni väldigt enkla liv.
Eller för mycket fritid.