Järngänget i Malmö del 11

Nu får jag det nog hett om öronen. Men med tanke på som skrivits, ber jag er läsa vad som räknas som barnmisshandel:

"Vad är barnmisshandel?
Barnmisshandel kan delas in i fysiskt och psykiskt våld samt bristande omsorg. ven sexuella övergrepp är barnmisshandel.

Fysisk misshandel är när föräldrar eller andra medvetet skadar barnet eller inte förhindrar att barnet skadas. Hit räknas tex att slå, sparka, bränna, skaka, bita och dra i håret.

Psykisk misshandel kan vara att skrämma och isolera barnet eller att genom verbalt våld nedvärdera och förlöjliga barnet. Att bevittna när en förälder eller ett syskon blir slaget är också psykisk misshandel. Psykisk misshandel ger inga synliga märken men kan ge djupa ärr i själen. Barn behöver kärlek, kroppskontakt och uppmuntran. Om föräldrar återkommande hotar och kritiserar känner sig barnet oälskat och omöjligt att tycka om. Denna känsla kan leda till en felaktig självbild som försvårar barnets möjligheter att utveckla bra relationer till andra."

Källa: Rädda barnen www.rb.se

Exiteme...HAHAHA...japp...Mimmi blev misshandlad när jag skrämde henne, att hon skulle få stanna i mörkt dike om hon inte slutade att skrika.....
Jag erkänner...jag är en usel mamma...
Och visst känner man nederlag när man måste hota och skrämma......

Stäm mej. Dessutom har jag pircat henne (fysiskt övergrepp enl en hel drös här på FL)

MEN VAR går gränsen? Kan man säga: Akta dej för lastbilen, den kan köra på dej? Barnet blir skrämt.

Jag tror även att man kan misshandla ett barn med FÖR MYKET uppmärksamet, leksaker i överflöd, kakor och godis. Föräldrar utan självdistans, med fysiska hinder och psykiska hinder.

Jag tror att bara vi är tillräckligt bra, good enough, så räcker det. Barnen kommer ju bli vuxna och får då ta EGET ansvar för att bli den typ av människa de önskar.
När man blivit så stor att man ser sina föräldrars brister är det dax att sluta skylla på sina föräldrar och ta tag i sitt liv på egen hand.

Så jag tror att det finns hopp för mina barn...jag tror att jag är tillräckligt bra för det mesta, usel ibland och riktigt bra då och då.....

Precis som de flesta........

Att komma utanför dörren är alltid fest för mig, det var de jag menade.

Exiteme: Varför skulle du få hett om öronen. Dessa regler är jäättebra att de finns, jag tror ingen här skulle ifrågasätta dem. Alla vill sina barn gott o iallafall dem jag känner bra här (även MM) skulle aldrig skada sina barn.

Me tanke på förr.. Vi hade några grannar som bredde några mackor o hängde i en påse på dörren till sin två söner, 8+10 år när de skulle åka bort 1-2 dagar på helgen. Barnen fick inte komma in själva i lägenheten o i påsen låg en lapp att de fick sova över hos en kompis. De satt ofta o grät i trappen o fick sova hos oss ibland. De blev efter några år satt i särskolor, anstalt mm. De fick ju problem, men ibland dröjjer det lång tid innan socialen ingriper. Min mamma jobbar med att placera barn i fosterhem, o jag får höra om många som far illa.

Annat är det här, vi curling föräldrar med barn som får för mycket o får problem med att bryta med sina parents o skaffa ett eget Jag.

Att jag klistrade in inläggget, är för att det kanske är bra att få en liten pekpinne ibland. Jag är själv ingen perfekt mamma, absolut inte, men jag tycker det är hemskt när jag läser att 2-åringar blir hotade med att bli övergivna i ett mörkt dike, daskade eller knipna.

MM:
Var gränserna går? Tycker inte man kan jämföra att skrämma barnet för lastbilar som kan döda barnet, med att skrämma barnet till tystnad.
Men jag håller med om en sak. För mycket av det goda är inte bra. Tycker liksom du att det är barnmisshandel att ge barnen felaktig kost.

exitme. Man kan behöva sig ett nyp ibland. Inget olagligt. *hihi*

Jag behöver inga pekpinnar. Jag vill höra hur ni andra skulle lösa det på annat sätt.

Står det något om när barn slår sina föräldrar ? Båda mina barn drar mig i håret o nyper mig i dubbelhakan, det gör ont

Go natt.

När Isabelle slår någon så går jag ner på hennes nivå så hon kan se mig in i ögonen. Tar hennes händer och säger Bestämt NEJ, man får ABSOLUT inte slåss! Du får klappa fint. Det gör ont! Klappa fint. Sen får Isabelle blåsa på stället där hon slagit (symboliskt då alla barn vill att man blåser där de slagit sig) visa att hon kan klappa fint, krama och säga förlåt. Det kunde från början ta en timme innan detta skedde men jag gav mig icke.

Nu om hon krockar med en eller liknande så stannar hon upp och klappar på huvudet och säger förlåt (inte mekaniskt utan uppriktigt) *stolt*

¨
Efftersom jag inte är stolt över beteendet att verkställa mitt hot när Mimmi VRÅLAR i bilen och jag håller på att få ett nervsammanbrott och köra av vägen, så kommer det inte att upprepas....
Men att det inte kommer att upprepas (tror jag) beror inte på pekpinnen från  Rädda barnen....
Är alla barn rädda på Rädda barnen?

Enligt barnpsyokolger ska inte barn be om ursäkt, det skapar bara skuldkänslor. Men nej på deras nivå e bra, om man hinner ifatt dem.

Nästa helg är jag själv. Min kära husbonde åker på skidresa till France. Jag har självvalt att stanna hemma för jag vill så gärna vara hemma o byta blöjjor o amma, o inte få sova. (NOT) Jag väljer att acceptera för husfridens skull, men grrrr...

Är det nån som vill ha sällskap på Andys eller liknande, så vill jag träffas. Eller vad som helst.

SOV NU!!!!!!!!

MM: Ja de är rädda för pepinnar.