Jag skulle på en blinddate i gymnasiet, alla visste om det och snackade en massa om det. En kompis ville följa med för att se att allt var okej, men jag ville åka ensam. Vi skulle träffas utanför Åhlens oxh jag stod där och väntade. Sista infon jag fått var att personen var ganska kort. Skitsamma tänkte jag, han verkar trevlig och det är ju huvudsaken!
Utanför Åhlens kom sedan en kvinna på kanske 30 fram till mig, jag var väl 15-16. Jag funderade på vem det kunde vara och insåg sedan att hon var min blinddate. Vi åkte hem till henne för jag tänkte att "vem vet, kanske jag är homosexuell innerst inne?". Hur som heslt hade vi ingeting gemenasmt. Honv ar jättefeministisk, homosexuell och ute efter ett seriöst förhållande där planen var att åka utomlands och insemineras, ja hela paketet alltså. Allt jag ville ha var en kille att hålla i handen och gå på bio med.
Ja, det var den mest misslyckade date jag varit på, eller den kanske näst värsta - här kommer nästa...
Senare i gymnasiet blev jag väldigt kär i min bästa väns kompis (kille
). Jag skickade några annonyma kärleksbrev till honom och min kompis tyckte väl att jag måste berätta att det var jag. Jag menar, vi satt ju med honom i matsalen och hon stod väl inte ut med att jag satt tyst och generad hela tiden.
Åter kom mina kärlekstankar ut till en massa personer och min kompis och jag bestämde att hon skulle berätta att det var jag som skickat breven då han var hemma hos henne. Sen skulle han ringa mig eller höra av sig på MSN. Haha, senare under dagen skrev han från hennes msn typ "Jasså, du är kär i mig. Nåväl, det var inte så svårt att lista ut." Vi började maila varandra och fann att vi hade några gemensamma intressen. När vi träffades var jag dock mycket blyg.
De gånger vi var på dejt så sa jag inte ett ord. Alltså vi kunde vara ute på promenad i flera timmar och inte ett ljud fick jag fram - så nervös och förälskad var jag. En gång var vi hemma hos honom och jag hölll på att missa sista bussen. Han fick låna sin pappas bil (han hade precis fått körkort) och köra mig för att jag skulle hinna och på grund av det kom pappan för sent till ett möte.
Det tog slut mellan oss då han inte tyckte han fick ut så mycket av min tystnad. Sista dejten kramades och pratade vi dock en hel massa så det var synd. Eller inte synd för jag är ju lyckligt gift med en annan idag, men det förhållandet hade gärna fått tagit sig i alla fall en stund.