Din värsta date!

På andra daten med en kille gick vi hem till honom och hade sex. Jättetrevligt tills ljuset helt plötsligt tändes och hans flickvän stod i rummet.
Hon skrek på mig, jag skrek på honom. Och sen gick jag hem.

Det har jag upplevt också.

Men efter incidenten så följde hon efter mig, hotade mig om vi sågs på stan etc. Hon var alldeles säker på att jag visste om att han hade flickvän och att jag gjorde det bara för att förstöra deras förhållande. Men så var inte fallet...

Jag var hemma hos en kille på vår första date. Den varade inte så länge då han knappt sa något och då jag ville ha ett glas vatten så tog han ett glas som stått framme med mjölk, hällde ut mjölken och fyllde med vatten som blev helt grumligt av mjölkresterna. Jag tackade nej och gick hem.

Hahaha, vilken rolig tråd!

Jag träffade en (vad jag först trodde) gullig kille genom mitt jobb på krogen. Han brukade småprata lite med mig och bjöd efter ett tag ut mig på en date. Vi bestämde oss för att träffas en söndagsförmiddag. Vi hade det ganska trevligt, men jag kände att jag fick lite halvkonstiga vibbar av honom, ni vet när man känner att det inte rikigt klaffar, men vi bestämde att vi skulle ses igen några dagar efter. Vi träffades och tog en runda med hans bil, bland annat till vår gård där jag bodde då. Jag påpekade att mina föräldrar skulle måla om snart, men det var inget vi pratade vidare om.

Sen följde några veckor under sommaren då vi träffades, både ensamma och med kompisar då jag och hans syster har gemensamma kompisar och det visade bli den skummaste sommaren någonsin, eller rättare sagt så visade han sig vara den skummaste någonsin!

1.Jag följde med honom och hans syrra på fest, varpå det framgick att han hade sagt till alla släktingar att jag var hans flickvän och att vi hade stora framtidsplaner. Så alla frågade mig om hur länge vi hade varit ett par och när vi skulle ut och resa och sånt som han hade hittat på. Lite halvknivigt eftersom jag inte allt var förberedd på detta. Efter den festen sa jag till honom att jag inte tyckte att vi skulle vara mer än kompisar. Det ignorerade han. Såklart.

2.Han började gråta vid ett flertal tillfällen på olika platser för att jag "var så vacker". Till exmepel när vi satt och åt. Lite märkligt...

3. Han ville gärna svinga runt mig ni vet så där som i filmer och snurra runt runt med ett lyckligt leende på läpparna, trots att jag antagligen inte såg lika lycklig ut.

4. Han köpte rödfärg till mina föräldrars gård efter att vi varit på två "dejter". Som han senare hällde ut, mitt i stan, när han förstod att jag inte ville bli hans fru. (Ja, han hann faktiskt fria till mig!)

5: Han skickade enorma blombuketter, svindyra klänningar, diverse konstiga bakverk (!) till mitt jobb med kort adresserade "till min blivande fru" eller "till min drömkvinna" EFTER att jag sagt flera gånger att jag inte ville vara mer än hans kompis..

Allt detta låter ju jättefint och gulligt och generöst och allt sånt, men detta var verkligen psykovarning. Han fattade inte att jag sa nej och fortsatte i flera år med diverse gråtattacker, knasiga presenter och galna svartsjukeutbrott på nya pojkvänner. Han åkte runt och letade efter min bil och min cykel för att se vart jag sov om nätterna.

Han grinar eller skäller på mig varje gång vi råkar ses, ungefär med ett år mellan varven. (Är inne på nionde året nu...) Jag har till och med blivit utskälld av hans kompisar för att jag gjorde honom så illa när jag "lämnade honom". (Efter två riktiga dejter och en sommar tillsammans med andra vänner runt omkring oss) Snacka om hang-up! Jag fattar inte varför det blev så här, men han har ju nåt slags fel i huvudet stackarn...

Ingen mer? Det var ju så underhållande att läsa den här tråden! (Och få se att man inte är ensam om att ha träffat fel ett par gånger, hehe...)

Ja hade snackat me en kille över msn ett par veckor å efter ett tag så bestämde vi att vi skulle träffas. När vi sedan ringde å pratade å bestämde var/när vi skulle träffas fick ja en sån här "dålig vibb" men de ignorerade ja...dum som ja va!!

Så ja stod å titta efter honom, fick tillslut ringa för ja såg honom inte...han stod utanför affärn ja va i, såg när han svarade i telefon å han såg inte alls ut som på kortet =/

Jaja, ja gick fram då nästan kastade han sig om halsen på mig å kramade mig läääänge. Så sa han att han hade köpt en present till mig (å nej tänkte ja, va e de här) Han hade köpt nån slags väska, ni vet som man kan köpa på Ica typ, som 10 åringar brukar ja typ....
Ehh, oj hur ska ja ta mig ur detta?? Började få panik.

Vi gick å tog en öl å han satt bara å tittade på mig, sa ingenting utan bara stirrade....å ja babblade nervöst på å försökte komma på nån bra ursäkt för å gå.

Då började han skriva ett brev till mig...JA, precis. Va fan liksom??
När han skrivit klart de så sa ja lite försiktit att ja va tvungen å åka hem till hunden för den varit ensam så länge....men att vi ses nått (eller inte)

Han trodde mig inte utan sa bara att jaha, okej du behöver inte säga nått...tog tillbaka brevet ja fått å satt kvar å såg ut som han skulle börja gråta.
Jag gick å skyndade mig därifrån.....

Han hörde av sig några gånger efter de men ja ignorera han totalt så efter ett tag gav han upp...som tur e =)

Vilka knasbollar det finns där ute :/ Så hör i efterhand kan det ju vara lite kul, hihi, men inte när man är mitt uppe i det. :)

jag var på date med en kille. På andra daten gick vi hem till honom efteråt för att dricka lite vin. Han plockade fram bilder på sin familj som han satt och visade mig. Inte ett dugg interessant. Det värsta var när han visade bilder på sin mamma, hon hade dött ett par år tidigare och han började stortjuta när han visade dom. Jag har svårt för folk som gråter och att sitta på en date med en kille som du knappt känner och försöka trösta honom var skitjobbigt... blev ingen fortsättning. Visst det är fint att killar kan visa känslor, men inte så tidigt...

Hehehe, förlåt att jag fnissar.. Usch, det låter precis som han som jag dejtade...

Bonaqua:
Jag känner igen mig i det du berättade om killen som inte kunde glömma dig. Har beskrivit en liknande situation några sidor bakåt i tråden.
Jobbigt!

Min värsta date var över innan den börjat nästan...
En kille jag hade pratat med en längre tid via datorn skulle komma hem till mig på fika.
När det ringde på dörren så öppnade jag, sa hej och bad honom hänga av sig för jag höll på med bryggaren. (Jag dricker inte kaffe själv så den var otroligt dammig!)
Det tog en stund så jag började undra om han inte hittade nån galge eller vad det var så jag gick ut i hallen och kollade. Där stod han, endast iklädd sina strumpor!
Snacka om att hänga av sig!
Och inte vet jag men jag anser att fika betyder, kaffe och kaka typ...
Dessutom en kille med halvhjärtat stånd (han verkade tycka det var ett präktigt stånd dock av döma av hans belåtna min) och strumpor är ingen vadcker syn, det är nästan dödstraff för en kille att behålla strumporna på.

Nå, han hade inte en så belåten min när han åkte ut med huvudet före!

hahaha.. vilken lustigkurre! (hihi)

Var får en del sina ideer ifrån?

Hjälp vilken hysterisk tråd!! Måste återupplivas!!
 

Jag var på en "dejt" med en kille som jag hade skrivit med på nåt community, detta var flera år sen. Vi skulle fika på ett café nära mig, men han visste inte var jag bodde. (tack och lov)

I allafall, han såg väldigt manlig ut på sina foton och skrev på ett helt normalt sätt när vi hade mailat, inget som verkade konstigt. Han var nåt år äldre än mig men det var snarare ett plus för min del. 

När jag träffar honom var allt bra, han såg ut som på bilderna och vi satte oss, men sen öppnar han flabben!!! Han pratar som nån sorts japansk serie, säger "hihihi" i slutet på varenda mening som om han var lite generad, verkligen japansk manga-inspirerad! Och han uttalar verkligen HI-HI-HI med en tillgjord barnslig röst!! 

Jag blir så äcklad att jag bara sveper min varma choklad och säger att jag ska hem nu och umgås med en kompis som väntade på mig, då ska han följa mig hem och jag ville inte att han skulle veta var jag bodde, så jag hittar på nåt om att jag ska möta henne nån annanstans. Då försöker han tvinga sig med och frågar saker som "får inte lilla jag följa med då? HI HI HI HI"!?!??! Fick PANIK och blev irriterad och äcklad över bebisrösten, sa NEJ, vi hörs kanske!! Han gick med mig en bit trots att jag hela tiden sa nej, vi ses en annan gång, och fortsatte säga sina HI HI HI. Fick gå en omväg för att han inte skulle se vilken port jag skulle till för att han bara fortsatte följa med! Sjukt!! 

Han skrev till mig riktigt länge efteråt och jag svarade ingenting. Blev så äcklad av denna vuxna man som uttalade HI HI och pratade med bebisröst. Sånt gör mig arg!! Nej FY!! 

Jag har nog inte varit på någon katastrofdejt egentligen. Men det kändes ganska obekvämt en gång när jag låg i sängen med killen jag dejtade ganska nyligen, vi hade träffats ett par gånger och hade precis haft sex, så kommenterade jag en bit konst han hade över sängen och han svarade "visst är den fin! den fick jag av mitt ex på vår första dejt.. så där ligger du lite i lä" ??? LOL okej........