Din värsta date!

inte heller riktigt en dejt men nästan När jag gick i nian och skulle ut på praktik valde jag o en vän att prya på en militärförläggning (inga baktankar alls, jag lovar ) Under pryon träffade jag en kille som var jättego, vi hade väl inte SÅ mycket kontakt där men bytte nummer o ringde varandra en del efteråt. Vi kom överens om att han skulle komma till mej en helg (bodde självklart hos mamma o pappa då). han kom med buss o det allra första jag får syn på är ett par myggjagare (det var INTE inne då, sånna gräsliga raggare har ni vet), stentvättade jeans o nån ful jacka. Jag hade ju bara träffat honom i militärkläder, jag höll på att dö! 15 år o stå med världens tönt mitt i centrum, skämdes REJÄLT o såg till att komma hem till oss fort som attan. Resten av helgen tillbringade han med min stackars mamma som förstod min situation, han var HEMSK! Inte bara kläderna utan allt, mej vågade han inte prata med stackarn utan bara stammade....Nu 13 år senare tycker jag hemskt synd om killen, måste ju varit mardrömshelg för honom oxå...

pratade med en pojke som jag träffade någon timme senare. långt ifrån en dejt, ville bara ha lite sälllskap då jag var uttråkad. vi gasde bara pratat en liten stund (under 1 timme) så jag hade inga speciella förväntningar, men var som sagt ingen deht heller (hade tankarna på annat h¨ll)
tar cykelen ner till stan och möter denna person.. han ser rätt bra ut, men så fort hsn öppnar munnen... han halvskriker och låter helt störd. skäms när jag går där omkring med honom (nu i efterhand känns det rätt fånigt att skämmas för andra). Ville ta mig därifrån illa kvikt men vart väl ute i sådsär 2 timmar. när jag ska gå föersöker han bjuda upp mig till sin lägenhet på te...

en hemsk granne försökt bjuda upp mig "på te" när jag stog ute på gatan och hostade (var sjuk)O. han var 40+ och råful... träffade min partner straks efter det (han visste inte att jag ar singel) och då ursäktade han sig snabbt vud nästa försök då min sambo kom *ler*

*funderar vidare efter fler i minnet*

tror att jag kan vjuda på deb lustia sidan från mig själv med. när jag träffade min nuvarande så hade vi innan pratat med varandra i sådär 2 månader över nätet. var bara menat som en väbskaps visit och ingen dejt (jag hade innan deklarerat att jag hade tankarna på en annan)
väntar utan för ett cafe med en stor butkkett lupiner *flin*

i slutet av dagen (som bestod av att vi badade tillsamans) så ser jag ut som en mummie, alldeles vit i huden då den börjat flagna.
Pappa hämtar upp mig efter vårt bad (vi var i en annan stad, mina föräldrar var där och hälsade på min moster och jag var där för att träffa honom) vilket kanske i sig är en nakdel.... Pappa blir ganska glad då han känner till "dejtens" pappa (pappa var uppvuxen i staden) och innan varit lite smånojig (han har inte fått veta om mina närträffar innan, inte förän efteråt). I bilen hem så kommer vi in på namn och "dejten" berättar vad han heter i efternamn vilket inte var samma som sin faders varpå min pappa vräker ur sig:
-"Är du adfopterad?"
Där log jag rätt stort, de flesta hade nog skämmts men den delen överlåter jag till min far.

Nu i efterhand heter han samma som sin far (släktnamn) och jag snart med...Vår dotter sover i mitt knä just nu... Så även om det inte var någon dejt och jag kanske var ett roande objekt så slutade det ju gott. Behöver jag säga att jag bytte om påstranden under en handuk medans han var fin nog att uppsöka ett omklädningsrum?

Jag gick i 8:an och var en brådmogen 14-åring som gick ut på kulturnatten med en vän i min stad. Där träffade jag en kille som var indier, 17-år gammal och hockeyspelare i något lag från Värnamo. I mörkret och fyllan tyckte jag att han var ganska snygg och såg inte ens att han var indier utan trodde att han var svart - dessutom tyckte jag givetvis att det var riktigt coolt att han var äldre och dessutom hockeyspelare som berättat att han dagen innan spelat en match mot Hammers. Vi hånglade och jag gav honom min mailadress och han mailade mig när han kommit hem till Värnamo. Vi bestämde att han skulle komma till min stad någon vecka därpå och när jag mötte honom på stationen (tillsammans med min vän som "förkläde") i dagsljus fick jag en chock hur han såg ut. Jag och min vän gav varandra menande blickar och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra av denna förskräckliga situation, men jag bestämde mig för att ge honom en chans. Han var riktigt slibbig och taffsade på mig hela tiden samtidigt som jag trodde han skulle kväva mig när han körde ner sin tunga så långt in i min mun som bara var möjligt.

Näväl, jag och min vän bestämde oss för att anordna en dubbeldejt på kvällen. Min vän hade sett en 18-årig grek i sin grupp på musikskolan som hon tyckte var väldigt snygg - men hon kände honom inte och de hade aldrig någonsin pratat innan. Hon hade dock hans nummer från en nummerlista från musikskolan och vi ringde upp honom och frågade om man ville gå med och träffa oss. Vi mötte honom utanför McDonald's i city och greken såg mycket chockad ut när han såg min vän, men var ändå väldigt artig och vi bestämde oss för att gå till en pizzeria och käka. Jag tyckte att den där greken var väldigt snygg och charmig, men indiern från Värnamo höll på att ta mig på röven HELA tiden på vägen till pizzerian och jag kände att allt bara var så fel som det kunde bli. Ingen kemi alls.

Väl inne på pizzerian så beställde vi och åt. Jag har nog aldrig varit så aptitlös som då... Jag lämnade halva pizzan och när notan kom så frågade jag om indiern ville att jag skulle betala för oss två och han sade direkt; "Ja, gärna". Greken tittade på mig helt chockad (han var också den enda jag hade något gemensamt med och faktiskt kunde prata med under daten) och jag blev väl lite ställd - men visst - jag betalade och gav dricks till den trevliga servitrisen.

Några dagar senare blev jag och greken ihop.

felicityporter: kan inte låta bli att undra efter ditt inlägg om du har något mot indier??låter lite så...:"I mörkret och fyllan tyckte jag att han var ganska snygg och såg inte ens att han var indier utan trodde att han var svart"

Anonym (undrar): Absolut inte! Men jag tänder oftast inte på killar som har ett sterotypiskt indiskt utséende (däremot på alla andra möjliga nationaliteter) så det blev en väldig chock för mig när jag såg att han var en klassisk sterotypisk "Apu-indier". Vad jag ville ha sagt med det var alltså att allt som kunde gå fel gick fel med den där "halv-blinddaten", han hade ett helt annat utséende än vad jag väntat mig, han var riktigt sliskig och taffsade hela tiden (och inte på ett bra sätt) och han var dessutom lite småsnål.

Ah oki sorry om jag trodde fel...det lät liksom bara så sm om att det största felet var att han var indier Jo att han var snål kan jag ju hålla med om Men det är ju tur att det löste sig

Felicity: Varför blev killen som var grekisk chockad över att se den indiska killen? Visste han inte att det var en dubbel date?

Detta är ju inte en katastrofal dejt direkt, men mer... löjlig
Jag hade träffat en kille in ca en månad, han var egen företagare, stor fin våning i centrala stan, fin BMW cab, var snygg MEN han hade en stereotypt "gayig" röst, lite feminin sådär..
Men det hindrade inte mig.
Efter en lördagskväll vi varit ute så följde jag med honom hem, och sov där.
På morgonen ringde hans pappa som skulle komma förbi och hämta något.Då blev killen blev aldeles konstig! Tyckte kanske att det var jobbigt att jag skulle vara där då hans pappa kom? Jag frågade om han ville at jag skulle gå, men det ville han inte. Värre blev det då pappan väl kommit. Pappan var jätte trevlig, och inte lika "jet-set" som sin son, mer jordnära. Vi hälsade och pratade om lite vardagliga saker medans vi drack kaffe i soffan. Under tiden sitter killen helt tyst och hålögd i soffan mellan oss... Jag kan tillägga att jag kände mig mycket obekväm med hans reaktion..
Efter att pappan gått så åkte jag hem ganska snart också.
Efter det hördes vi lite på telefon, och snart efter det ville han inte ses mer..
Jag blev väl inte superledsen, eftersom vi inte kännt varandra så länge och jag kunde inte påstå att jag hunnit bli kär i honom.
MEN så till hela grejen.. Detta hände för tre år sedan, och för en månad sedan när jag kom hem från jobbet stod det ett paket blommor utanför dörren... Jag blev jätteglad! VEM kunde skickat dem? Så öppnade jag paketet, 10 stora röda rosor... från HAN! Han skrev att han aldrig kunnat glömma mig, att jag nog var den bästa tjej han träffat och att han ville ses igen.
GLÖM DET

puff