Vill inte att min dotter ska växa upp och bli "den duktiga tjejjen". Har läst en del Jesper Juul och så och insåg då att det finns andra begrepp som gör att man uppmärksammar barnet som person istället för dess prestation.
Men vad?
Behöver en massa tips på vad man kan säga istället för "Åh vad duktigt". Är så jämrans less på det... Försöker och försöker, men tillslut hamnar jag i duktig-träsket igen....
En sak till - när jag växte upp fick jag supermycket beröm när jag fick fina betyg i skolan och de berömde våra prestationer jättemycket. Då blev man stolt och kände sig skitsmart och kompetent!
Samtidigt berömde de oss jättemycket även när vi "misslyckades" med något, de berömde att vi försökt och sade alltid att "så länge man gör sitt bästa är det toppen" osv osv.
Då kände man en trygghet, man kände att det inte var prestationen i sig som gjorde att man var duktig. Utan det var min person, det faktum att jag var envis och försökte, som gjorde just mig så bra. 
Jag tycker verkligen att mina föräldrar gjorde rätt. Jag skulle inte velat att de inte berömde mig när jag kom hem med fina betyg, då skulle jag börjat tvivla på om huruvida de var fina eller inte, huruvida jag var smart och ambitiös eller inte.
Barn behöver både och! Det tror iallafall jag.
AdoXa > *håller med dig*
Var precis som jag tänkte oxå.... man måste ju kunna säga "vad duktig du är, vad fint det blev" osv. men som sagt man behöver inte säga "vad duktig du var som åt upp all mat" Utan då kanske man ska fråga "är du mätt?" "var det gott?" eller nå´t liknande.
Just det där med att man tycker om sitt barn för vem hon/han är och inte vad den gör eller vad hon/han presterar är ju jätte viktigt.
Nja, jag håller inte med om att man ska uppmuntra barnet genom att säga vad fint den målar/ritar.
Gick själv en kurs i (alternativ) målning och ledaren pratade under tiden man målade och sa vid flera tillfällen att det är vitkgit att måla utifrån det man känner och tycker om, och att det inte finns något fint, fult, snyggt eller bra måleri. Hon sa också att det är viktigt att inte lägga värderingar i målningar när det handlar om barn, för då lär det sig att försöka prestera istället för att bara måla det barnet känner för, det som dyker upp just då och som kommer ner på papper. Och det ligger mycket i det tror jag. Hade själv blivit väldigt irriterad om kursledaren gått runt och sagt till några att deras målning var fin och att de var duktiga men till vissa itne sagt nånting alls.
Målning och teckningar är ett exempel på saker man inte ska värdera. Men det är ju min (coh JJ's åsikt) 
Angående att tycka om bekräftelse utifrån. Ja, det märker jag själv att jag behöver ibland från min sambo tex. Fast jag skulle må mycket bättre om jag inte behövde så ofta, utan istället kunde bekräfta mig själv och tycka att jag sydde/bakade/whatever, bra utan att behöva höra det från andra! Det handlar ju också om självkänsla. Jag tycker jag har blivit bättre på att bekräfta mig själv sen jag började jobba med min egna självkänsla (läste Mia Törnbloms - Självkänsla NU) och hoppas jag kan föra över samma sak till vårt kommande barn också 
Pasadena -> Detta är en jätteintressant diskusion och jag känner (ovanligt nog ) inte att jag vet precis vad som är det rätta.
Angående att få bekräftelse från sin sambo så måste jag säga att angående vissa saker så BEHÖVER man inte bekräftelsen för man "vet" redan med sig själv att man är bra på vissa saker. Och det är ju toppen! MEN - det är ju roligt att höra att andra OCKSÅ tycker att man är duktig på det, även om man själv redan "vet om det".
Om jag bakar bullar t.ex. är det ju toppen om jag tycker att de är skitgoda så att jag kan njuta av dem, men jag blir såklart ÄNNU mer nöjd om även andra tycker om dem så att flera kan få njuta lite av min bakkonst.
Jag håller med om att "rita" är en handlig som egentligen inte bör värderas precis som att "äta" "springa" och "sova". Alla kan göra allt och det vore toppen om man aldrig värderade något som "bättre" eller "sämre" utan enbart handlingar!
Men för att ta exemplet med fotografering t.ex. så tycker jag faktiskt att det finns "dåliga" och "bra" fotografier. Enligt MIG alltså. Sedan ser man på fotografer som utvecklar ett helt eget bildspråk som folk tycker är helt sjukt från början, senare blir fotografen geniförklarad för att det var så originellt!
Det som är viktigt tycker jag är att påpeka för barnen att sådana bedömningar baseras utifrån personlig smak, en person kan tycka att dens teckning är ful eller intetsägande medans en annan kan bli jätteberörd och betagen av den.
Min (något förvirrade) poäng - att försöka framföra för barnen att vissa personer kommer kanske tycka att den målar fult, men det kommer även finnas vissa som tycker den målar fint! Huvudsaken är att den själv är nöjd med vad den målar.
Pasadena > kan hålla med i det du skriver oxå.... att man behöver ha en sån bra självkänsla att man inte alltid behöver ha bekräftelse från andra. Har själv harft stora problem med det. Hoppas verkligen att jag kan ge mina barn en bra självkännedom och ett gott självförtroende!!!
Har inte läst de senaste inläggen men - igår var det en sändning på SVT24 från en föreläsning med en kvinna som pratade just om detta med självkänsla hos barnen!
MYCKET intresant!
Hon drog paralleler till rädsla - typ barnet vaknar efter en mardröm och kommer in till föräldrarna och säger att det är ett monster under sängen. Att då bara gå tillbaka till rummet och titta under sängen och säga - där ser du, inga monster är att förminska barnets tankar. För barnet VET ju att så fort hon stänger ögonen så finns monstret där igen.
Om man själv vaknar upp efter en mardröm så vill man ju inte att ens partner bara ska säga, titta nu genom fönstret, ingen mördare där - sov igen utan man vill att ens partner ska hålla om en så att man kan somna igen.
Många sådana här grejer talade hon om.
AdoXa
jag förstår lite hur du tänker. Min önskan vore att man inte ska värdera sådant som tex teckningar öht Ialla fall inte sånt som barn gör.. Sen ser du ju verkligen inte ut så i verkligheten, allt värderas ju, tyvärr. men kan man hålla det borta så länge det går från sitt barn är det ju bra, tycker jag!
Men det är väldigt itnressant och mycket vettigt hon kommer med. Jag har själv kommit att må mycket bättre sen jag började ordna upp min självkänsla
Paseda: tacksam för boktips bara! för visst är detta hur intressant som helst. Ska kolla på biblioteket, är den för ny, eller tror du att den finns där?