Vill inte att min dotter ska växa upp och bli "den duktiga tjejjen". Har läst en del Jesper Juul och så och insåg då att det finns andra begrepp som gör att man uppmärksammar barnet som person istället för dess prestation.
Men vad?
Behöver en massa tips på vad man kan säga istället för "Åh vad duktigt". Är så jämrans less på det... Försöker och försöker, men tillslut hamnar jag i duktig-träsket igen....
laven - hmm. Så ifall barnet INTE äter så är barnet "dåligt"? Eller kanske rentav "dum" eller "elak"? Gör det att barnet får en naturlig och avslappnad inställning till mat, tror du?
Om problemet är vad Lady N beskriver så är det väl bättre att lägga energin på att krama barnen lite oftare och helt enkelt säga att man älskar dem?
Och jag förväntar mig att mina barn fortsätter vara "duktiga" även efter småbarnsåren. Pojkar som flickor. Jag förväntar mig att de anstränger sig i skolan efter bästa förmåga och är hjälpsamma och trevliga, duktiga små barn. Jag tycker inte det är att göra dem någon otjänst.
laven - varför inte skippa förväntningarna och låta barnen utvecklas till unika, egentänkande människor?
LillaLulla: Ganska intressant användning av orden. Nej, ett barn är givetvis inte elakt om de inte äter upp maten. Jag tycker inte heller att elak, dum eller dålig är motsatsen till duktig.
laven - problemet med att ständigt berömma barn och kalla dem duktiga är att det alltid finns en motsats: Lillan får full poäng i ett prov, mamma öser beröm över henne, visar provet för alla släktingar och lägger sedan upp det på kylskåpet så att alla ska se hur DUKTIG hennes lilla tjej är.
I nästa prov gör inte Lillan lika bra ifrån sig. Hon får näst intill underkänt. Hur ska hon våga visa provet för mamma? Hon som blev så glad när Lillan fick högsta poäng... Hur kommer hon att reagera nu, när Lillan inte är så duktig längre?
Tror inte ordet duktig i sig leder till att barn börjar äta för att få beröm.
Isf är det väl lika illa att säga att "mamma blir glad" om barnet gör något för då kanske barnet gör saker enbart för att glädja mamma, inte för sin egen skull..alltså om man är inne på det resonemanget.
Jag tror att det är viktigare då att man tänker på att tala om varför det är bra för barnet själv att göra si eller så.
Att då och då få känna och höra att man är duktig tror inte jag är så fel, däremot så är det ju bra om det inte blir ett hysteriskt "å va du är duttig" bara barnet andas typ.
Däremot så tror jag det är bra att variera sig lite och tänka efter vad det är man säger till sina barn.
Men jag köper inte hela såna paketlösningar där ord i princip förbjuds och att barnet skulle ta skada av det.
LillaLulla: Därför att jag då avsäger mig det ansvar det innebär att vara förälder. Det är vårt ansvar att barnen lär sig hur man uppför sig. Det är vårt ansvar att barnen äter näringsrik mat. Det är vårt ansvar att barnen utvecklas och stimuleras.
Jag tycker att alltför många skyller problem på dagis, förskola, skola och samhället i största allmänhet. Fast det är kanske en annan diskussion. Hursomhaver, jag är övertygad om att barnen inte tar skada av att få höra att de är duktiga. Eller snälla. Eller fantastiska. Eller älskade.
laven - duktig = älskad? Så vad är man då om man inte är så duktig? Oälskad?
Själv hade jag tänkt leva efter regeln att mina barn alltid är lika älskade, hur de än beter sig. Jag kommer att försöka motarbeta BETEENDET och inte barnet.
Sen tror jag inte heller på att dressera små barn till att bli duktiga och snälla små varelser som lyder minsta lilla vink utan att tänka efter. Vill jag ha en undersåte kan jag lika gärna skaffa en hund.
Och för att få självständiga, fritt tänkande barn så behöver man stå tillbaka lite som förälder. Ifall Lillan misslyckas med sitt prov så lär hon sig att man måste läsa ordentligt för att lyckas. Ifall lilla ettåringen vägrar äta så får han ingen mat. Snart nog gapar han stort igen.
Laven, det finns en skillnad mellan de orden som du just skrev; älskade, duktiga, snälla, fantastiska. Duktiga och snälla har med en motprestation att göra och självförtroendet. Älskade och fantastiska har inte det, det är ord som förbättrar barnets självkänsla. Älskade och fantastiska är därför ord som man kan säga hur mkt som helst, de bara boostar självkänslan för barnet.
Minima, det handlar inte om en paketlösning där ordet duktig inte får ingå. Självklart ska man säga att barnen är duktiga, men inte slentrianmässigt och om vad som helst. Man väljer de tillfällen som är rätt för det ordet.
Ja, det gäller att tänka efter vad man säger. Låter jättedumt eftersom en 10-månaders baby knappast förstår ordens fulla innebörd, men genom att tala rätt så får man en sund inställning till beröm och till sitt barn. Och det är bra att ha i framtiden!