Vill inte att min dotter ska växa upp och bli "den duktiga tjejjen". Har läst en del Jesper Juul och så och insåg då att det finns andra begrepp som gör att man uppmärksammar barnet som person istället för dess prestation.
Men vad?
Behöver en massa tips på vad man kan säga istället för "Åh vad duktigt". Är så jämrans less på det... Försöker och försöker, men tillslut hamnar jag i duktig-träsket igen....
Laven: Jag tror inte heller att ett enstaka "duktig" då och då skadar barnet. Dock ser jag som lärare många barn (främst flickor) som hela tiden fiskar efter att bli bekräftade med ordet "duktig". De nedvärderar sig själva genom att säga "jag kan inte det här" eller "det är är inget bra/fint". Jag tror det är bättre att helt enkelt bekräfta att man SER barnet och deras handlingar.
LillaLulla: Älskad och duktig är heller inga synonymer så vitt jag vet. Där speglar du isåfall dina egna värderingar och fördomar.
Det finns olika sätt att beröma sina barn på... duktig är ett, och jag ser som sagt inget fel med att kalla barn duktiga. Jag tror inte de tar någon skada av det.
Angående ansvar... ja, man behöver stå tillbaka en del som förälder och låta barnen ta ansvar för vissa saker. Men inte allt och inte hela tiden från spädbarnstiden tills de blir vuxna. Det är föräldrarnas ansvar att lära barnen att äta ordentlig mat. Det är föräldrarnas ansvar att uppmuntra barnen att t.ex. förbereda sig för skolprov. En laissez-faire attityd att de säkert lär sig att plugga bättre till nästa gång utan kommentar, eller äta nyttigare när de mår dåligt av för mycket skräpmat är ganska oansvarig.
Soleil: Exakt. Orden är inte synonymer utan betyder olika saker.
Lallara: Jag vet precis vad du talar om att barn I SVERIGE säger att "Jag kan inte detta" eller "Jag är inte bra på att måla". Själv tror jag att det har mycket mer att göra med den svenska mentaliteten att man ej ska vara förmer än andra. Det är fult att vara bra på något. Det är fult att skryta. Var en medelmåtta. Jantelagen tar överhanden.
Problemet är inte att dessa barn blivit kallade duktiga, utan att det inte är socialt acceptabelt att vara störst, bäst och vackrast och stolt över sina prestationer.
Laven, det har inget med synonymer att göra. Jag menar att det har med motprestation versus icke motprestation att göra i det här fallet.
laven - men är det inte bättre att istället visa intresse för barnets konstverk eller vad det nu kan vara genom att fråga om konstverket, undra hur de har tänkt när de har målat solen blå och sedan konstatera att det var ju finurligt!
Självklart ska man lära barnen hur man äter nyttigt och läser till prov. Men det ska inte bli ett krav för att barnet ska vara "duktigt" och barnet ska lära sig att ta lärdom av sina misstag.
Laven: Det stämmer inte riktigt tycker jag. Barn kan vara jättestolta och malliga över det de har presterat (i alla fall i de lägre åldrarna). Man ser dock stor skillnad på trygga barn som direkt kan vara stolta över något, utan att man som lärare måste säga att de varit duktiga. Andra barn vill hela tiden få bekräftat att de är duktiga och att det de gjort är bra. Naturligtvis beror detta inte bara på vilka ord man använder som förälder, men jag tror att det kan bidra. Därför tror jag att man ofta ska bekräfta barnet UTAN att hela tiden använda ordet "duktig".
LillaLulla: Håller helt med dig!
problemet med för mycket duktigt är att föräldrarna vill ge barnet ett bra självförtroende vilket kan slå väldigt fel för man missar hela biten med bra självkänsla. Hur mycket barnet än försöker så kommer de aldrig att känna att de är duktiga nog utan måste hela tiden överträffa det innan.
Jag tänker mycket på detta och försöker undvika duktigt i onödiga situationer som t ex för att barnet äter. Inte är man väl duktig för att man äter upp sin mat? Man äter så mycket man vill och tills man blir mätt och så är det bra med det sen.
Klarar dottern av att ta på sig skorna själv så visst är hon duktig och jag säger det ibland också men brukar försöka visa min "glädje" på andra sätt, t ex genom att säja oj, har du lyckats få på dig skorna helt själv? Vad roligt! Eller om hon inte lyckas så ändå säja, oj vad kul att du försökte så bra, du fick ju nästan på dig skorna.
Ett klassiskt exempel från boken är ju teckningen som barnet har målat och tar med sig hem till sin mamma som säjer, vad duktig du är på att måla! Ett annat sätt att se på det är att barnet inte har gjort målningen för att få den bedömd utan istället för att visa hur mycket det älskar sin mamma och det skulle man istället ha kunnat bemöta med, oj, vad glad mamma blir för att du har målat den här teckningen till mig, kom så sätter vi upp den på kylskåpet... Man bekräftar barnets känslor istället för att bedöma dess prestationer.
Det ena utesluter inte det andra. Bara för att man säger att barn är duktiga i olika sammanhang betyder det inte att man inte talar om konstverk, diskutera tankegången osv. Och bara för att man berömer prestationer genom att t.ex. konstatera att barn är duktiga eller snälla betyder det inte att de barnen även får vara älskade och fantastiska utan motprestation.
Herregud säger jag bara... ibland undrar man var världen är på väg.