Ger mig in i diskussionen här sent omsider!
Sätter inte herilane fingret på en viktig sak här? Duktig signalerar ju i vissa lägen en sorts underordning; du har blivit bra på att anpassa dig efter vad jag har bestämt. Det kan kännas som en klapp på huvudet, lite von oben.
Fast jag tycker egentligen inte att man bör rensa bort ordet duktig helt o hållet, bara vara lite mer sparsam med det! Att använda det när ett barn (eller vuxen) har gjort en riktig kämpainsats, något man faktiskt imponeras av. Eller, som AdoXa skriver, att använda det för att stärka ett barn i en motgång. Det blir ju väldigt genomskinligt om man säger duktig om allt. Då betyder inte ordet någonting längre.
Men något av det dummaste med ett ord som duktig är att det är värderande. Som förälder är ju inte min huvudsakliga uppgift att bedöma barnets göranden och låtanden, utan att älska det förbehållslöst och lära det viktiga saker om livet. Varför göra sig till examinator över hur barnet lyckas? Då tycker jag att uttryck som "Vad du kan" eller "Tack" inte alls innehåller den värderande aspekten. Dessutom är det uttryck de sedan kan använda själva, utan att det låter som om de värderar sina vänners prestationer.
Om man redan har sagt en massa "duktig" och "fin teckning" så att barnet nu förväntar sig de kommentarerna kan man ju kanske jobba på att specificera sig, för att uppnå bättre trovärdighet. Kommentera och beröm detaljer i teckningen, så blir det mer personligt.