Vill inte att min dotter ska växa upp och bli "den duktiga tjejjen". Har läst en del Jesper Juul och så och insåg då att det finns andra begrepp som gör att man uppmärksammar barnet som person istället för dess prestation.
Men vad?
Behöver en massa tips på vad man kan säga istället för "Åh vad duktigt". Är så jämrans less på det... Försöker och försöker, men tillslut hamnar jag i duktig-träsket igen....
Ska väl tillägga att jag tror att man stärker barnets självkänsla när man frågar de frågorna i exemplet med teckningen istället för att lägga värderingar i handlingen.
Isolde, klart man kan säga att det blir fint?
Pasadena: vi tänker nog ung. likadant där. Men jag funderar ändå över om det är just ordet "duktig" som gör att barnet blir "duktiga tjejen/killen" eller om det är att man överhuvudtaget uppmärksammar prestationen, även utan att värdera den?
Jag tror kanske att vi lägger för mycket fokus på just ordet "duktig".
Nu har jag bara läst halva "Ditt kompetenta barn" av Juul, men som jag förstått menar han inte att man helt behöver undvika ordet "duktig", men att det måste finnas en balans, att man även uppmärksammar barnet som person.
tessis, jag tror som du att man kan lägga en värdering trots att man inte säger precis ordet duktig. Det är som sagt supersvårt...Får läsa boken från början igen 
Tycker heller inte man ska undvika att värdera ett barns handlingar rakti över. Är ett barn just duktigt så är det klart hon ska få höra det. Det oxå! Poängen är väl bara att många av oss värderar/ har värderat HELA tiden, så ofta att det blir ett förhållningssätt, och det ger ett underskott på annat, som exempelvis bygger upp självkänslan istället.
Det Jesper talar om är att man inte ska lägga någon värdering i det barnet gör tex vilken fin teckning du gjort utan att man i stället frågar barnet om hur det gjorde, tänkte när det gjorde teckningen. Det får barnet att känna sig viktigt och att det den gjort är viktigt.
Man kan även tänka i motsatser. Tex när ett barn ätit upp sin mat och man säger vad duktig du är, betyder det då att om barnet inte ätit upp att det varit oduktigt. Nej det betyder att barnet själv känner när det är mätt och inte äter mer än vad det behöver, att barnet ät kompetent att känna sina egna signaler.
Tigerpluttis: ja, det där låter bra! Men Jesper Juul har glömt en sak; visst är barnet kompetent nog att känna när det är mätt. Men det betyder inte att barnet äter tills det BLIVIT mätt.
Min erfarenhet är att när barn inte vill äta beror det ofta på att de inte "har tid" att äta färdigt, de vill göra något annat istället. Därför tar man till det där som är lite dumt, nämligen att berömma dem för att de ätit upp .
Det som är viktigt är väl att fundera övert VARFÖR man säger något och inte bara hamna i en slentrianvärld av "åh vad duktigt du är som gör si och så"
Hur påverkar det våra barn att alltid få höra hur "duktiga" de är, istället för att utmanas och få diskutera och förklara vad de ha gjort? Barnet kanske inte ens VILL ha responsen "vad duktig du är" när hon kommer för att visa en teckning, men efter ett tag är det den responsen hon ändå söker, för att det är bekräftelse. Kanske vill barnet inte att man ska beundra teckningen utan vill bara beskriva den för dig? Då är det ju mycket bättre att ställa frågor än att berömma!
Annars kan ju våra barn bli sådana som alltid söker bekräftelse hos andra, istället för att känna sig trygga i sig själva...