Istället för "Duktig"...

Moonis, det är som sagt jättesvårt. Jag tycker att Bonanza har formulerat det jättebra. Men trots att vi också kör på samma spår som Bonanza och jojja och läser mkt Juul, så hamnar jag ändå väldigt ofta i duktighetsfällan och maken ännu mer. Men jag gör också som Bonanza, säger att "vad roligt att du vill diska med mig" osv. Men som sagt, det är svårt ibland.

Jag lägger till favoriter så jag också kan få lite tips

Det är verkligen skitsvårt. Även om man har läst mycket och funderat mycket hamnar man automatiskt i "vad duktig du är", även när han inte gör något duktigt. (För ibland är de ju faktiskt duktiga också. )

"15 Idag 09:05 - ID: 17100188
jojja
Och ffa så blir det alldeles för lätt att tejjen är duktig och killen är häftig. Och det om något vill jag utrota helt "

Oj-jag har då ALDRIG hört nån säja till en tjej-"oj vad duktig du var som torkade bordet"!
O TILL EN KILLE-" oj, vad häftigt att du torkade bordet"??
VA? har NI hört det? på allvar?
Då fattar jag att ni tänker på det ........

Då jag tänker efter så säjer jag både duktig OCH annat!
Då det gäller det mesta-det här har verkligen INTE varit nåt jag tänkt på alls-men funderade nu,o jag säjer ofta att "jag blir glad..." o "då jag är glad är ju du också glad o det är ju roligt","vad bra att du..." osv-men ÄVEN duktig MÅNGA gånger.

ebben: Det är nog snarare så att man berömmer killar och tjejer för olika saker. Flickan är duktig som torkar av bordet. Killen är häftig/tuff som springer snabbt eller nåt annat som inte har att göra med att "hjälpa till". Så uppfattar jag det iaf. (Alltså inte alltid eller endast så, men LITE mer av att man säger "duktig" till flickan som hjälper till och LITE mer av "häftig" till pojken som vågar saker, är aktiv etc.)

Ja, det är svårt att programmera om sig och ändra sitt ordval. Och jag märker att dottern själv säger ibland; "vad duktig jag är som städade upp det där". Då försöker jag säga att: "Vad bra att du städade, så vi får plats att leka här" eller nåt annat.

Och just det där när hon har ritat nåt och säger "titta mamma" så kommenterar jag nåt om bilden istället för att säga att hon är duktig.
Men som sagt, det tar ett tag innan det kommer automatiskt.

Intressant att läsa, använder helt klart "duktig" för mycket, och har mycket riktigt fått en "duktig storasyster"... hm, dags att tänka till lite kanske!
Ska försöka använda mig av "Vad jag tycker om när vi..." , " vad kul att se att du har ritat!" och liknande. Vill dock gärna undvika "vad snäll du är för att du hjälper" etc. För personligen vill jag arbeta in att det ofta inte handlar om att hjälpa till. Städar mina barn sitt rum är det definitivt inte att hjälpa till, det är ju deras rum. Lagar de mat tillsammans med mig så är det inte jag som får hjälp, utan det är vi som lagar maten vi alla ska äta tillsammans. De gör en viktig insats för sig själva osin familj precis som vi andra, de "hjälper inte mamma".

Läste en artilkel om detta i Vi Föräldrar (tror jag det var) i höstas så vi har försökt använda andra ord än Duktig

Ex: vi är ute och går. Istället för att säga att Anja är duktig att gå säger jag: Vad starka ben du har som kan gå så långt.
Brukar även säga att Mamma blir stolt över dig när du gör si och så
Vad snäll du är som ger lillebror nappen. Istället för att säga att hon är duktig etc

Har just läst "Ditt kompetenta barn" och håller i stort med JJ om hans tankar. Försöker att tänka på hur jag pratar med och behandlar vår son fast han bara är 8 månader. Min fru har inte läst JJ´s böcker än, men håller med om det jag har berättat.

Hennes mamma, alltså svärmor, säger alltid "oh, vad duktig du är!" till Alex, oavsett om han kryper, har ätit upp all sin mat eller bara är allmänt söt och på gott humör. Jag får allergiska utslag varje gång hon säger det, men tror att hon inte skulle fatta om jag förklarar för henne hur vi tänker. Vi har i o f s inte försökt, så kanske vi ska göra det. Jag är bara rädd att hon ska missuppfatta och ta det som personlig kritik - ha ha ett problem som jag borde bearbeta hos mej själv:)