Vill inte att min dotter ska växa upp och bli "den duktiga tjejjen". Har läst en del Jesper Juul och så och insåg då att det finns andra begrepp som gör att man uppmärksammar barnet som person istället för dess prestation.
Men vad?
Behöver en massa tips på vad man kan säga istället för "Åh vad duktigt". Är så jämrans less på det... Försöker och försöker, men tillslut hamnar jag i duktig-träsket igen....
Har inte läst mer än ts så ursäkta om jag skriver likadant som ngn annan. Vi har börjat att när det passar i situationen istället för att säga att dottern är duktig fråga om hon tyckte det var roligt. Så att man fokuserar på det lustfyllda i handlingen istället för prestationen.
Jag orkar inte heller läsa allt så jag svara bara på ts. Om du vill undvika ordet duktig så kan du ju säga "vad fint du har gjort", "vad bra det blev", "tack för hjälpen".
Fast jag tycker inte det gör så hemskt mycket om det blir ett "duktig" då och då. Bara det inte gäller maten, sömnen eller pottan. Man är inte duktig för att man äter, sover och bajsar, det gör man för att det är nödvändigt. 
mmonika77: Kan du utveckla ditt senaste inlägg?
Jätteintressant tråd!
Jag tycker det är en bra utgångspunkt att inte värdera prestationer utifrån en duktighetsskala. Man ser ofta att barn som fått höra hur duktiga de är i det ena och det andra, söker bekräftelse från alla håll och kanter även när de blir äldre. Självförtroendet går i botten om de inte får höra att de är duktiga i skolan, på ridningen, fotbollen etc.
Jag tror det är Mia Törnblom (Självkänsla NU) som tar upp exemplet med barnet som gungar och söker förälderns uppmärksamhet och förälderns utropar VAD DUKTIG DU ÄR istället för att bekräfta barnet tex genom att säga åh vad du ser ut att ha roligt!
Solei, ja på det sättet så håller jag med i resonemanget!
Å håller helt klart med om att man bör tänka på hur och vad det är man berömmer.
Däremot så blir jag lätt allergiskt när det ska vara för superpedagogiskt å det låter som barnen riskerar bli skadade om
de inte alltid bemöts på det sättet.
Jag har inte heller läst hela tråden.
Tyckte det molnet skrev var klokt.
Och jag tror inte man behöver något ISTÄLLET för vad duktig du är. Utan man kan bekräfta sitt barn på andra sätt. Och får man hjälp hemma så säger man precis som man skulle göra till vilken annan person som helst - Tack för hjälpen.
Andra sätt att bekräfta sitt barn har säkert nämnts här redan så jag tar inte upp det får då är jag rädd att jag upprepar det andra sagt 
.
Bra tråd!!
"Jag tror det är Mia Törnblom (Självkänsla NU) som tar upp exemplet med barnet som gungar och söker förälderns uppmärksamhet och förälderns utropar VAD DUKTIG DU ÄR istället för att bekräfta barnet tex genom att säga åh vad du ser ut att ha roligt!" DEt exemplet finns i en av Jesper Juuls böcker.
Jättebra tråd, jag har själv reflekterat över att det är så himla lätt att använda ordet "duktig" hela tiden, och jag vill inte att mina barn ska hamna i en ond cirkel där de hittar sitt värde genom yttre bekräftelse på prestationer de gör.
Jag tycker såklart inte att man HELT ska sluta använda ordet "duktig", däremot ska man nog försöka påminna sig själv att även berömma PERSONEN som barnet är, genom enkla saker som: "Jag är så glad att du kan hjälpa mig med det här...", eller "Du är så stark som kan lyfta den där leksaken" eller helt enkelt "Du är min bästa älskling" eller något liknande
Omväxling förnöjer, precis som med allting annat! Duktig kan man använda när man verkligen tycker att barnet har gjort något som ingen trodde det kunde. Söt, vacker, fin och stilig är också sådana ord som inte ska missbrukas, utan bara när barnet verkligen kommer och fiskar efter komplimanger (t ex när min 2-åring i går kom i förkläde och storebrors tofflor och med en papperspåse på huvudet).
I övrigt tror jag nog det blir bra om man bara "ser" barnet innan man säger något. Gungar hon och vill visa upp sin lycka över det? Kommer han med en teckning och myser över att han har en överraskning till mamma? Räknar hon till 10 och är stolt över sin nya färdighet? Då är det nog inte så svårt att använda roligt, glad, kul, tycker om, duktig, fin eller annat lämpligt ord på ett fullständigt naturligt sätt!
Jag brukar använda ordet MODIG när mina döttrar gör någonting fysiskt utöver det vanlig. Jag brukar säga att de är smart, vänliga och att de är bra kompisar och storasyster/lillasyster.
Modig använder jag tex när dottern hoppar ner från trappsteget i trappan, åker rutchkana osv. Brukar också säga att jag är glad över att de finns hos mig och att de gör MIG glad med sina härliga skratt och sina "sysslor".
Brukar blanda orden hejvilt och undviker inte duktig däremot byter jag ut det ibland mot "fiffig", "smart" och "klok".
Har inte läst hela tråden så jag hoppas att jag inte upprepar allt!!