• jojja

    Istället för "Duktig"...

    Vill inte att min dotter ska växa upp och bli "den duktiga tjejjen". Har läst en del Jesper Juul och så och insåg då att det finns andra begrepp som gör att man uppmärksammar barnet som person istället för dess prestation.

    Men vad?

    Behöver en massa tips på vad man kan säga istället för "Åh vad duktigt". Är så jämrans less på det... Försöker och försöker, men tillslut hamnar jag i duktig-träsket igen....

  • Svar på tråden Istället för "Duktig"...
  • Lalune2

    Loppan, så tänker jag också. Jag tycker verkligen att de är duktiga när de börjar klä på sig själva, det är inte så lätt. Men sen går det ju av bara farten för dem och då behöver man ju inte säga det längre.


    Var närvarande i varje ögonblick av ditt liv
  • Moonis
    snoppan79 skrev 2007-02-06 16:01:35 följande:
    Men jag ser å hör inget värre än när man klappar i händerna hysteriskt samtidigt som man säger åååh vad du e duktig, blä.Verkar så ... jag vet inte. (min åsikt bara)
    Precis så satt vi nyss med maten, enda sättet att få honom att prova något nytt
  • snoppan79

    Jag vet det men min svägerska håller alltid på så- å allt e så hysteriskt, det är väl därför man tröttnar. Hon e så pedagogisk att jag vill spy dottern äe 17 mån, min 13 (kan inget i deras ögon)Men det ordnar sig hahaha

  • Mammann

    gaaaaww, har verkligen tänkt idag, och jäklar vad många "duktig" det blev innan jag hann stoppa!! (ja, jaghar ju i och för sig många barn att dela det på, men ändå!!) Måste verkligen få kontroll över det där!

  • laven

    Varför det? Det är ju inte trist att få höra att man är duktig emellanåt...

  • LillaLulla

    Har någon här läst boken "växa med ansvar" av Barbara Coloroso? Den är ungefär i samma stil som Jesper Juul, tror jag. Den har jag, och där står det att en bra tumregel är att reagera som barnet gör - ifall tonåringen nyss klarat av en uppkörning och kommer hem och jublar av glädje så jublar du också.

    Så gör jag. När sonen häromveckan klarade av att klättra upp i soffan utan hjälp så skrattade vi ihop och han fick visa att han kunde om och om och om igen: Klättra upp, skratta överlyckligt, klättra ner, klättra upp, skratta överlyckligt igen...

    laven - varför berömma saker som är fullständigt naturliga? Låt oss säga att ditt barn nyss har hävt i sig en hel burk barnmat och en banan. Det är inte duktigt! Det är nödvändigt. Ifall man gör det till en "duktig" sak att äta så har man snart problem. Barnet börjar äta bara för att få beröm.

  • laven

    LillaLulla: Det tror jag inte alls. Jag tror att barnen kommer att fortsätta äta för att de behöver näring och helt enkelt inte skulle överleva utan mat.

  • laven

    Ja du, nu har jag ingen matvägrare så det är svårt att säga. Men gissningsvis beror vägran att äta ej på att barnet blivit kallat duktigt i tid och otid. Och skulle det vara så enkelt att barnet behöver beröm för att äta löser man ju "problemet" med att kalla dem duktiga.

  • Lady Namárië
    laven skrev 2007-02-06 19:00:30 följande:
    Varför det? Det är ju inte trist att få höra att man är duktig emellanåt...
    Nej, det är säkert inte fel att få höra att man är duktig ibland. Den som presterat något kan verkligen ha varit duktig.

    Det som blir tokigt är när vi vuxna lite på rutin använder "duktig" som enda berömmande adjektiv och därmed skapar illusionen av att allt är är prestationer som skall bedömas på duktighetsskalan. Kan en treåring rita huvudfotingar, leka eller gunga på ett "oduktigt" sätt? Är man duktig när man äter, sover hela natten, plockar undan efter sig när man lekt etc.?

    Problemet uppstår ju när vi ger barnet en uppfattning om att det måste vara "duktigt" för att bli uppskattat (beröm=duktig=uppskattad). Och tyvärr gäller detta främst för flickor, eftersom de även efter småbarnsåren förväntas vara "duktiga" - prestera bra i skolan, vara hjälpsamma etc.
    ? You can't take the sky from me ?
Svar på tråden Istället för "Duktig"...