Vill inte att min dotter ska växa upp och bli "den duktiga tjejjen". Har läst en del Jesper Juul och så och insåg då att det finns andra begrepp som gör att man uppmärksammar barnet som person istället för dess prestation.
Men vad?
Behöver en massa tips på vad man kan säga istället för "Åh vad duktigt". Är så jämrans less på det... Försöker och försöker, men tillslut hamnar jag i duktig-träsket igen....
Genom att säga fiffig, modig, klok, smart, duktig så värderar man det barnet gör. Värderar man försöker man förbättra barnets självfrtoende. Det är ok bara man vet vad man gör enl JJ.
Helst ska man oftast bara bekräfta barnet, att det känner sig sett, att man känner kontakt - då stödejer man barnets självkänsla.
JJ tar som ett exempel två gamla vänner som ses. Den ena säger "va roligt att ses igen". Den andra säger "du har blivit bättre på att laga mat". Det senare är ett exempel på hur vi ofta bemöter barn.
Vad skoj att se så mycket svar i tråden. Tycker det är kanonroligt, och ska läsa allt noga imorgon 
Nu måste jag in och stoppa om mina ungar, har ju lovat det och på nåt märkligt sätt så vet stora tjejjen (4år) om jag varit in eller inte även fast hon sover när jag är där!
Natt natt.
Det ska jag ta till mig.
Jag läste i en annan tråd att man kunde använda sig av "vilka starka ben du har" vid lägen när de springer/hoppar omkring och pockar på ens uppmärksamhet. Eller när de vill visa en teckning så kan man tex säga "vilka starka färger, hur har du tänkt med det här strecket"...osv". Kan tänka mig att det blir ett lite annat fokus än om man bara säger "vad fint/vad duktig du är". Det sistnämna ger barnet en värdering medan det förstnämnda visarett genuint intresse för vad barnet gör och så får barnet berätta huir det har tänkt och att man på så vis ger barnet visst ansvar.
Är det inte nåt sånt han menar?
JJ ger exemplet med barnet som kommer hem från skolan och alltid får den (trista) frågan "hur har du haft det i skolan idag" och barnet stånkar fram ett krystat "bra" eller liknande. Minns inte vad hans förslag på alternativ var dock
jag tycker det är jätteintressant med JJ's pedagogik men ack så svårt
Fick en liten tankeställare idag när jag bredde en macka till dottern och hon säger - vad duktig du är mamma
Är jag duktig på att bre macka 
Loppan 79, rolig kommenter du fick. Är det så barn upplever det vi säger ibland!
Molnet - Ja, det är ju så svårt, starka färger är ju också egentligen en värdering. Klurar på ett förslag att säga, men kommer inte på något... Att fråga hur hon tänkt som du skriver är nog bra.
När mina barn gjort sina läxor brukar jag inte säga att de varit duktiga utan istället säga att de jobbat bra.
Går de någon gång o lägger sig utan tjat(!) så påpekar jag att de är ett klokt beslut, inte att de är duktiga osv.
När jag tänker efter så använder jag inte ordet duktig så himla mycket.
Jag försöker oxå att minimera duktig-användandet men kommer från en typisk "duktig-familj". Det är svårt att ha vuxit upp i duktig-andan och slå sig lös 
Men jag gör mycket som nån skrev här ovanför, jag följer mitt barns känslor. Som om hon tex slår sig så bekräftar jag att jag ser att hon slog sig, jag visar att jag förstår att det gör ont, men sen försöker jag hjälpa henne att komma över smärtan på olika sätt. Tex hämta gossedjuret ,pussa det onda, sjunga lite,hämta nappen osv.
När hon var hos mina släktingar senast hör jag dom säga att "barn regerar så som man själv gör" så när barnet slår sig ska man låtsas som om ingenting hänt, utan bara sätta igång o avleda gråten. Det tror jag är att underskatta barn. Har även märkt att mitt sätt att förhålla sig har gjort att hon nu bara gråter kraftigt om hon slår sig rejält, hon vet ju att jag SER henne ÄVEN om hon inte tjuter som ett brandlarm. Kanske ungarna tar i för kung o fosterland just för att mamman ska SE dom.
Oj vad långt o off topic det blev, men jag brinner lite för det här.
Men varenda dag får jag aktivt tänka vad ska man säga istället för duktig??Det är lätt att det vill slinka med. Jag tycker ju att hon är så duktig hela tiden, om ni fattar vad jag menar
Himla nyttig tråd det här, lär mig massor av era olika exempel. Fortsätt!
Bollar det vidare med min man och vi peppar varandra nu.
Tyckte just att jag lyckades ganska bra på simskolan med 6-åringen igår. Nu var det inte det att jag lyckades bekräfta hennes person och den biten med just denna insident, men jag tyckte jag fick till det bra med att berömma rätt prestation iallafall. Förra gången vågade hon inte följa med ut i stora basängen, men den här gången gjort hon den. Utan den här tråden hade jag garanterat berömt henne för att hon var så duktig som simmade i den stora bassängen. Nu berömde jag henne istället för att hon vågade prova. För min lilla stora tjej är annars det som är svårat, att prova sånt som man riskerar att misslyckas med, hon vill helst kunna allt innan hon ens testat.
). Men om man redan innan barnet hinner reagera visar på alla 100 cylindrar att det är en katastrof så blir det ju en katastrof.