vuxen adhd/add!!!

åh, jag hoppas värkligen att jag får den här "aha" upplevelsen! då kanske jag lyckas ha koll på något, har inte ens koll på denna tråden o allt som sägs här! =(

Ja, den där vetskapen om hur jäkla lätt det ändå kan vara att vara normal är rätt intressant. En ny värld liksom öppnas för en.
Sen är det ju både och när man kommer på att man skulle kunna haft den där världen hela livet istället för att travla och hålla på.

vissautism: jag håller med dig.

Forfarande ingen som vet vad som hände med idiblon? Saknar henne i tråden!

Jag kan kolla.

Hon verkar ha avslutat sina konton på flera communities. :(

jag låg under utredning för ADHD och skulle förmodligen bli insatt på antingen conserta eller ritalina - men p g a graviditet så blev allting avbrutet, eftersom det tydligen var ytterst olämpligt att medicinera med dessa medikamenterna vid en pågående graviditet.
men lika glad för det e jag - hade nyss brutit upp meed ett fjorton år gammalt missbruk av bland annat centralstimulerande droger som amfetamin, samt benzodiasepiner - så jag kände det som att det vore att fortsätta droga "fast på lagligt vis" om jag skulle bli insatt på sadana mediciner så snart efter att jag blivit "knark-fri"
Skulle jag däremot känna framöver att jag ändå måste ha någon form av hjälp för att få rätsida på mej själv i det normala livet, så e jag väl inte helt främmande för att prova...
Alla sätt e bra utom de dåliga, ju, och de dåliga verkar jag ju numera ha avverkat och det utan minsta tillstymmelse till att halka dit på det banan-skalet igen.
Ha det gott folk

Ok... kanske en nedåtvända? Man brukar ju kunna ha sådana. Kanske hon kommer igen? *hoppas*
Vad snällt av dig att kolla!

Hej
Jag har en fråga som jag hoppas att ni kan hjälpa mig att besvara. Jag har med stor sannolikhet Borderline, ev även/eller Adhd eller liknande. Naturligtvis innebär det en del problem i min vardag med realtioner till andra människor och vid pressade situationer, men ingenting som vi inte är vana vid att handskas med jag och mannen.

Finns det någon poäng med att få en diagnos? Hur upplever ni det?

En stor lättnad har det varit för mig att fån en diagnos. Att få reda på att det är något som är fel rent medicinskt och inte att man är "knäpp"

När man har fått en diagnos så blir allt mycket lättare, den hjälpen man kan få, få pengar från FK om man nu inte kan jobba/studera.

Jag upplever det som att alla måsten har försvunnit och att jag själv börjar acceptera att så här är jag och så här fungerar jag.