• Alvia

    vuxen adhd/add!!!

    Här är tråden för oss speciella vuxna med ADHD/ADD, både med eller utan diagnos.
    Här är det fritt att prata ut och fråga. Även få bra tips.

    Välkommen in!

    ADHD = Attention Deficit Hyperactivity Disorder
    ADD = Attention Deficit Disorder

    Det finns 3 typer av ADHD:

    1. Kombinerad typ
    2. kuvudsakligen bristande uppmärksamhet
    3. huvudsakligen hyperaktivitet-impulsivitet

    Riksförbundet Attention

    www.attention-riks.se/site/

    Första tråden:
    www.familjeliv.se/Forum-4-51/m14882190.html
    www.familjeliv.se/Forum-4-51/m17815131.html

    Är du anhörig till någon med ADHD?
    Här är tråden för dig: www.familjeliv.se/Forum-4-51/m18763790.html

    Då inte alla vill visa vem dom är så ligger denna i Känsliga för deras skull. Så här går det bra att vara anonym!


    ღ ♥ ღ Jag har en dröm! ღ ♥ ღ
  • Svar på tråden vuxen adhd/add!!!
  • Anonym (vissautism)
    Anonym (mamman) skrev 2007-06-03 11:48:29 följande:
    HejJag har en fråga som jag hoppas att ni kan hjälpa mig att besvara. Jag har med stor sannolikhet Borderline, ev även/eller Adhd eller liknande. Naturligtvis innebär det en del problem i min vardag med realtioner till andra människor och vid pressade situationer, men ingenting som vi inte är vana vid att handskas med jag och mannen. Finns det någon poäng med att få en diagnos? Hur upplever ni det?
    tycker ung som bumbimia. dessutom finns ju viss medicinering för adhd
  • Anonym (mamman)

    Tack för svaren. Jag tror också att en diagnos skulle kännas som en lättnad. Hur bär jag mig åt för att få en diagnos? Hur gjorde ni? Jag har ju ingen kontakt med psyket eller en psykolog och vet ju inte om jag behöver vidare hjälp i form av terapi eller så....Känns lite dumt att be om en diagnos då jag tror att jag kan leva vidare utan diagnos också.

  • Anonym (vissautism)
    Anonym (mamman) skrev 2007-06-03 22:32:52 följande:
    Tack för svaren. Jag tror också att en diagnos skulle kännas som en lättnad. Hur bär jag mig åt för att få en diagnos? Hur gjorde ni? Jag har ju ingen kontakt med psyket eller en psykolog och vet ju inte om jag behöver vidare hjälp i form av terapi eller så....Känns lite dumt att be om en diagnos då jag tror att jag kan leva vidare utan diagnos också.
    Jag kontaktade en privapsykiatriker pga mina problem och fick då en preliminär diagnos och sedan utredning och fastställd diagnos.
    Det var faktiskt lite lustigt att jag lyckades ringa en privat psykiatriker med specialisering på just bokstavsdiagnoser hos vuxna utan att veta om det först. Hade haft egna funderingar åt det hållet men vågade inte riktigt tro på det själv då.

    Annars finns det de som går via vårdcentralen och får remiss, eller kontaktar psykiatrin direkt. Du kan ju alltid ringa psykiatrin och säga att du har problem i vardagen och fråga hur man gör för att få till en utredning.
  • Anonym (vissautism)

    Usch! Soc kommer hit idag... jag vill verkligen inte!

    Jag är inte sams med min diagnos just nu. Känns bara djävligt o skit.

    Behövde bara få skriva det..

  • Anonym (ADD)
    Anonym (mamman) skrev 2007-06-03 11:48:29 följande:
    HejJag har en fråga som jag hoppas att ni kan hjälpa mig att besvara. Jag har med stor sannolikhet Borderline, ev även/eller Adhd eller liknande. Naturligtvis innebär det en del problem i min vardag med realtioner till andra människor och vid pressade situationer, men ingenting som vi inte är vana vid att handskas med jag och mannen. Finns det någon poäng med att få en diagnos? Hur upplever ni det?
    Både och måste jag säga... Jag kan känna att jag har "slutat anstränga mig" efter jag fick diagnosen. Jag hade kommit en bra bit på vägen till att bli en "mer stabil" människa och partner innan jag fick diagnosen, och speciellt innan jag fick concerta.
    Är lite anti-concerta för tillfället. Tycker inte att det gör skit för mig så jag har slutat ta den! Jag har ju fungerat förut så vi får se hur det går nu.
  • Bumbi mia
    Anonym (mamman) skrev 2007-06-03 22:32:52 följande:
    Tack för svaren. Jag tror också att en diagnos skulle kännas som en lättnad. Hur bär jag mig åt för att få en diagnos? Hur gjorde ni? Jag har ju ingen kontakt med psyket eller en psykolog och vet ju inte om jag behöver vidare hjälp i form av terapi eller så....Känns lite dumt att be om en diagnos då jag tror att jag kan leva vidare utan diagnos också.
    Det var min psykolog och läkare på psyk som ville att jag skulle gå igenom en utredning då den hjälpen jag hade fått (KBT) inte hade hjälpt.
    Anonym (vissautism) skrev 2007-06-04 10:25:29 följande:
    Usch! Soc kommer hit idag... jag vill verkligen inte! Jag är inte sams med min diagnos just nu. Känns bara djävligt o skit.Behövde bara få skriva det..
    Hoppas att det går bra med mötet med soc, är det någon utredning från deras sida som ska göras?
    Mamma till Ronja och Alve
  • Anonym (vissautism)
    bumbi mia: Det är en lång historia känns det som.

    Neuropsykteamet här har emellanåt påtalat att vi borde behöva någon form av hjälp. Och det enda de kan erbjuda har varit stödfamilj. Jag har inte velat det men nu blev det lite mycket i våras så jag ringde dem och bad om hjälp i största allmänhet.

    Fick då samma svar igen "stödfamilj". Så nu gav jag upp och sa ja. Tänkte att jag får väl prova på det men samtidigt känns det som fel hjälp. Dessutom vill jag helst inte ha med soc att göra.

    Men nu har de en familj som vi ska träffa och bla, bla... Jag tänkte prova några månader så får jag se. Så kan jag iaf säga ärligt vad jag tycker om det.

    Tycker bara det är underligt att de inte kan erbjuda någon som helst annan hjälp när de gör jättemycket för att stötta min man. Och han har ju färre diagnoser än jag! Jag går ju tydligen under LSS eller nåt sånt pga autismen.

    Nå, skit samma. Nu har tanten varit här.
    Tror jag "känner" dig från en annan tråd. Apropå ingenting.
  • Anonym (Ida)

    Hej på er allihopa!

    Har nu efter några dagar lyckats ögna mig igenom alla era inlägg på denna tråden. Är väldigt intressant att läsa om era funderingar.

    Jag blev remitterad till en överläkare inom psykiatrin för nån vecka sen. Jag blev skickad dit pga jag haft problem med utbrändhet. Hon ställde massa frågor till mig utifrån två olika formulär. En och en halv timme senare sjukskrev hon mig för ADHD och utbrändhet. Detta kom naturligtvis som en chock för mig som aldrig nånsin funderat i de banorna. Hon tyckte att jag skulle sluta med den antidepressiva medicinen jag åt eftersom den bara gjorde mig sämre. Så nu har jag slutat med den.
    Har några funderingar.

    1. Låter det rimligt att hon kunde ställa den diagnosen efter att ha pratat med mig i en och en halv timme??

    2. Läkaren vill att jag ska börja med concerta,men jag har inte bestämt mig än. Jag förstår inte riktigt det här med concerta. Är det amfetamin i den medicinen? Räknas den till s.k. cs läkemedel?

    Jag hoppas ingen tar illa upp ang mina funderingar. Jag har inte så stor kundskap inom detta ämne. Hoppas ngn kan svara på mina funderingar. Jag ältar dessa frågor varje vaken minut nästan.

    Kramar till er allihopa!

  • Anonym (ADD)
    Hej Ida, jag fick precis som du min diagnos mycket snabbt och känner igen mig med hur du känner. Det tog mig ett bra tag innan jag kunnat sätta mig in i det och tagit reda på den informationen jag behövde. Man ställs helt plötsligt inför frågor som "hur är jag egentligen" och "beter jag mig såhär pga adhd?" när man slår i tån på stolen och sparkar tillbaka på den dumma stolen som gjorde illa en... (ja så är jag i alla fall )
    För mig har mitt humör och impulsivitet varit väldigt påkallande och jag har haft stor insikt i det tack vare min partner. Tydligen ska jag ha inlärnings-svårigheter men det tror jag vad jag vill om, varför skulle jag verka intresserad när jag inte är det, jag är väl inte livegen heller?? (Min åsikt igen då...)
    Vad jag menar är att jag fick några av symtomen av add att stämma in på mig vilket hjälpte mig att förstå lite bättre och kunna hantera den ny-introducerade diagnosen jag hade fått.
    Angående concerta tycker jag personligen att du borde prova den för att se om den har en possitiv effekt på dig. Du kan inte bli beroende av den om det är det som oroar dig.
    Anonym (Ida) skrev 2007-06-07 09:50:28 följande:
    1. Låter det rimligt att hon kunde ställa den diagnosen efter att ha pratat med mig i en och en halv timme??
    2. Läkaren vill att jag ska börja med concerta,men jag har inte bestämt mig än. Jag förstår inte riktigt det här med concerta. Är det amfetamin i den medicinen? Räknas den till s.k. cs läkemedel?Jag hoppas ingen tar illa upp ang mina funderingar. Jag har inte så stor kundskap inom detta ämne. Hoppas ngn kan svara på mina funderingar. Jag ältar dessa frågor varje vaken minut nästan.Kramar till er allihopa!
  • Anonym (vissautism)

    Jag måste få fråga. Är det många här som är sjukskrivna pga ADHD:n?

    Jag tycker det känns lite märkligt nämligen. För jag får inte sjukskrivning nu när jag inte medicinerar.

    Samtidigt känns det ju onekligen som en omöjlighet att jobba 100%.
    Visst kan jag finnas på jobbet heltid men jag kommer ju aldrig orka utföra 100% arbetsuppgifter. Kommer ju sitta och surfa och snacka bort en stor del av tiden för att hjärnan inte orkar med liksom.

    Hej anonym (IDA)!!
    Min första psykiatriker gjorde samma sak. Ställde en preliminär diagnos (dock ej sjukskrivning) och utredde sen.

Svar på tråden vuxen adhd/add!!!