vuxen adhd/add!!!

Ska man straxt sova och när man vaknar kommer läkaren ringa mig. Se vad hon har och säga om min utredning, men jag hoppas på goda nyheter och sen att man snart kan börja på medicinering eller någe så man kan fungera lite "normalare" om ni förstår.

Lycka till Snow!

hmm, här kan man nog känna sig som hemma på denna här tråden....
har i o för sig ingen diagnos ännu - vart under utredning förra hösten för att det under en avgiftning från långvarigt missbruk konstaterades att jag hade klara tecken på att ha det.
på grund av att det ganska snabbt börjades diskuteras medicinering - som till stor del innebär ett intag av liknande preparat som de jag missbrukat i 14 års tid - blev jag mer o mer tveksam till att fullfölja utredningen (då jag själv ansåg att det vore för tidigt och tätt inpå mitt tidigare leverne)
när det sen upptäcktes att jag vart gravid o jag tog beslutet att behålla barnet, vart faktiskt inte överläkaren själv så väldigt intresserad eller motiverad att fullfölja en utredning som ändå inte kunde medicineras pga graviditet o risker för skador på fostret.
men men, nu när jag nyligen fött min älskade son, känner jag att om jag ska gå o må på det viset som jag gjort tidigare - kommer jag antagligen ta upp kontakten med utredaren igen för att få hjälp, innan det går till tråkiga ytterligheter igen.
oavsett vilket känns det jäkligt skönt att få ha satt ett ord på vad det e som man har varit annorlunda utav.
hoppas man e välkommen till tråden, med eller utan diagnos???
kram på er

Hej Linda. Du och jag har ju liknande historier bakom oss. Själv var jag också tveksam till medicin när det var för nära inpå, men nu så känner jag att de nästan måste skriva ut det till mig... Eller hjälpa mig på annat vis. I vilket fall så startar min utredning i slutet av juli om jag har tur. Jag rekommenderar nog dig att se till att bli utredd om du har stora bekymmer i vardagen.

Välkommen till tråden Linda!! Hoppas du ska trivas.
Tyvärr klarade jag mig inte igenom inlägget, men kanske i morgon?

idiblon: Ibland får man svar snabbare än väntat...

Nu har hon ringt läkaren och hon har inte fått in papprena som mina föräldrar har svarat på så hon vet inte hur och när dom ska fortsätta men hon sa om dom inte kommit nästa vecka så ska hon ringa eller om dom kommer så ska hon ringa kommer inte håg vad hon sa.

Jag lämnade in dom papprena till en sekreterare eller sköterska den 12 juni så man tycker ju hon borde ha fått papprena. Dålig stil om dom nu har tappat bort dom eller så. Jag frågade vad som kommer hända senare om jag ska träffa någon mer och göra mer utredningar och sen frågade jag om medicinering med mera och hon sa då att det fixar vi då när utredningen är klar typ. Men det jag undrar över är varför det ska ta sån jävla lång tid från den 27 april och inte fått träffat mer än bara 1 läkare och inga mer?

Varför ska all denna väntan drabba mig nu när jag har fått väntat i 2 år på att få göra denna utredning och så börjar man och sen händer det inge mera. Konstigt tycker man.

Skulle säkert ha frågat en del till men har en 5 årig dotter som ska tjata hela tiden fast hon hade fil på borde. Då när man pratar i telefon så ville hon ha glass. Hon kan inte hålla sin mun när man pratar i telefon. Hon ska alltid tjata med mera då. Min dotter altså.

Hej!Har nyss genomgått en undersökning om huruvida jag har typ adhd eller inte...ska in på diagnosställning nu den 2/7....Måste motvilligt erkänna att jag är både lite nervös och orolig....Så ni här inne kanske kan hålla tummarna för mej?!
Jag vet att det är inget som jag inte redan vet som dom kommer säga...men är nervös och orolig iaf....Kram Carita

Åh så mycket som sagts å så mycket att kommentera och så få tangenter som sitter så knasigt till... Har suttit och läst och myst, nickat, hummat, hejat och morrat mig igenom det senaste dygnets inlägg, varit på väg att svara ca 15 gånger och nu kommer jag inte ens ihåg vad jag tänkt. Får lust att ha en videokonferens där vi kan snacka och svara i realtid, men hallå, vilkea fantastiska bilder osm boppar upp vid blotta tanken. Försöka hitta en tid som passar, föröska hålla tråden, inte avbryta.... moahhhahhhaa...

Välkommen Linda, här har du säkert kommit rätt!
Lycka till Carita, skriv mer om du blir nojjig, här brukar finnas shysstaste stödet
Vissautism - Tycker det är superinspirerande att ni utmanar ideerna om hur en familj ska funka... Har fattat hur många ni är och brukar tänka på det ibland när jag håller på att ätas upp av en buffelhjord på 3... men du -
"Vi brukar säga att vi förtjänar varandra. Sen brukar vi titta på varandra några sekunder för att sen konstatera att det nog inte är någon annan som skulle stå ut med den andra."
Hjälp vad jag känner igen mig - t.o.m min f.d svärmor (farmor till min äldste son) har påpekat att det är en himla tur att jag och min man funnit varandra för då slipper alla andra försöka leva ihop med oss. Mannen brukar tillägga att livet med mig i varje fall aldrig blir TRÅKIGT... vilket väl måste räknas till positive-thinking-metoderna!
Älskar att du fjäskar, kan kanske inte helt leva upp till det
Idiblon: Härligt att se dig här igen, och dina underbart välformulerade bångstyriga tankar och ordpåsatta känslor.

ja.. det var väl ett slumpmässigt urval av tanketrådar som rasslade fram... och så blev det långt igen. Vad var det ni sade, inte läsa igenom, bara ppoossttaaa! Det kåste vi tillåta oss att göra mer i vanliga livet med... fst det kanske är det vi försöker kämpa emot, nej för, nej.. aarhgghhhh....

...Fast ibland kanske man ska kontroll-läsa det man skriver så det är läsbart. Jag har alltid skrivit oläsligt (lärde mig själv att skriva och hålla pennan och NÅDE DEN som under skoltiden försökt lära om mig...), men en barndomsväninna påpekade nyligen att jag lyckas ha en personlig och svårtydd handstil t.o.m. när jag mailar...

Någon frågade vad jag menade med att helvetet brast lös om jag satte mig ner en minut, och då menar jag väl egentligen att den minut aldrig blir en minut, utan att om jag tillåter mig att sätta mig vid datorn så fastnar jag så lätt och så faller familjen och hemmet i spillror bakom min rygg, ingen får mat, ingen kommer ut, eller in, eller i säng, eller ur den eller får svar på sina triljoners frågor... fast egentligen handlar det ju om att livet är så kaotiskt att det inte finns utrymme för någon egen tid, eftersom all energi och tid går åt och räcker aldrig till för att försöka upprätthålla den sköra tråd som det mest basala livet hela tiden hänger på... Om man då snor til sig själv (genom att t.ex. sätta sig vid datorn så här) av den tid och tankekraft som redan är allt för begränsad så ... Kaboong...