vuxen adhd/add!!!

Samma här, samma här...

Anonym (vissautism) skrev 2007-07-03 21:04:41 följande:

Hej idiblon!Tack för ditt svar!
Vi tycks ha lite liknande hantering av våra oroliga själar *s*
Oxå kört med sj medicinering....fast det va snart 8 år sen...
*Klappar sig på huvudet*
När alla (under min Miss.bruk. tid) vart speedade av amfetaminet så vart jag lugn som en filbunke....Kunde sitta i timmar o bara filosofera typ...Det är nog anledningen till varför iaf jag blev "kär" i amfetaminet...Tack o lov är dom dagarna över..
Kram Carita

Hm kommer inte riktigt ihåg om jag skrivit här förut, men jag fick min adhd diagnos i augusti förra året.

Har ätit Concerta ett tag nu.
Märkte direkt att jag "orkade tänka" lite mer, och klarade av LITE mer stress - som t.ex. när man blir tvungen att göra bebisens mat under skrik från liten, sin egen och gästens mat, och kommunicera samtidigt med gästen... det gick..
Började på 18mg då, men biverkning blev att jag blev grymt lättirriterad när medicinen gick ur kroppen.. Går upp tidigt med bebben o det håller i sig tolv timmar bara.

Men detta prooblem försvann när jag ökade upp till 36mg!
Blir lätt spänd i musklerna, men det lugnade ner sig efter ett tag, första veckan var lite jobbig - men läkaren sa man får plåga sig lite minst två veckor, det tar ett tag innan allt stabiliserar sig.

Enda egentliga nackdelen just nu, är att jag älskar kaffe, men mår piss av det nu - det blir dyrt med alla Red Bull numer :S

Sambon tycker jag gnäller mer... Men det är inte det det handlar om, utan att jag hinner tänka, OCH får ut i ord det jag känner vilket inte funkade så bra innan...

Inga mirakel framsteg - men MYCKET lättare att hantera vardagen

Hej JennySpindel!
Jag ska snart i o prata om medicinering.Så du rekommenderar Concerta???///Carita

Jo för mig funkar det bra! Och likaså min sambo som har mycket grövre adhd

Det är alltid värt att prova i alla fall anser jag - funkar det inte så har du ju åtminstone försökt!

Hej JennySpindel!
Tack för ditt svar....Kram Carita

hejhej.. hopppar in med en kommentar om det svartvita tänkandet - helt otroligt med den här tråden, där ni skriver saker så att jag måste gnugga mig i ögonen - har jag skrivit i sömnen? Precis så är det med det svartvita - när jag försökt analysera det en gång kom jag på att det känns som om man vandrar längs med en väg där mitt på vägen är det 'balanserade' 'normala', men ibland slinker man lite till vänster på vägen, ibland lite till höger, och ibland slinker man ner i diket, och sen tar man sig upp igen och fortsätter sin vandring. För mig är den här vägens tvärprofil brant som en dromedarpuckel och såphal, vilket leder till att jag alltid traskar i det ena eller det andra diket, alltid i någon av extremerna, alternativt håller på och kavar mig upp mot 'normalen', där jag, med uppbringande av all kraft ibland kan ta några vingliga steg, innan jag halkar ner i något av dikena igen ...

... och märker ju att jag börjar bli så rädd för att inte få diagnos, för att inte Concerta ska fungera alls, för jag har låtit bli så länge att ta tag i det här och då har 'adhd-tanken' fått vara en liten 'tröst i mörkret' - tanken på att det faktiskt ÄR något fel på mig, att det faktiskt är svårare för mig att få saker och ting gjort, att det inte bara är att jag är lat, hänsynslös, sabbar grejjer med flit etc. Får jag nu veta att jag INTE har adhd så har ju 'alla andra'haft rätt i alla tider och om det är så att mitt liv ser ut som det gör bara för att jag är för jävla lat för att ta mig i kragen så vet jag inte om jag orkar leva med det...