vuxen adhd/add!!!

Nä jag har ingen diagnos. är bara anhörig till en

Hej alla här på tråden!Ni ska bara veta vad jag tycker det är skönt att denna tråd finns....För här finner jag det jag behöver.Någon som vet hur det är att vara "jag"...Med allt som det innebär att ha adhd.Min make tycker inte att det är nått "fel" på mej utan älskar mej villkorslöst.Vilket ifs är underbart och bra.Men det är det att jag kan tycka det är svårt att förklara vissa saker för honom som kan vara enklare att förklara här då dom flesta *skratt* "lider" utav samma sak som jag.Massa kramar till alla här inne!!!!!//Carita

en fråga... jag har problem med minnet, verkligehetsuppfattningen,.... minnen känns som svaga drömmar, alltså jag har svårt att relatera till sånt som hänt tex dotterns födelse är ett svagt svagt minne. Någon som har samma? tänkte om det har med min adhd att göra eller med ngt helt annat.....

wellah- precis så upplever jag det ofta. Fast jag har i och för sig ingen diagnos ännu men har påbörjat en utredning för add.

Hej förresten! Jag har smygläst här i tråden ett tag men har inte skrivit något innan.

Låter för mig som bordeline.

Vi förstår precis! Det är därför vi är här också.

Det är skönt faktiskt med ett ställe där man kan skriva vissa saker utan att behöva förklara en massa (som att bränna äggen tex..) och även slippa riskera att bli dumförklarad eller uppfattad som "pain in the ass" kan jag känna.
Slippa alla suckar och ojjanden för att man inte klarar av vissa saker på samma sätt som andra.

Fråga 1.
Finns det fler här som är äldre? Jag börjar närma mig de 40 snart.

Hur upplever ni att era symtom ändras med åldern? Det sas ju förr att ADHD växer bort. Är det något ni kan skriva under på?
Lär ni er leva med diagnosen?

Själv tycker jag att jag kanske kan hantera och ffa förekomma en del bättre nu, men jag tycker verkligen inte att det känns lättare för det. Samma ansträngning.

Fråga 2.
Stämmer det att man inte får börja medicinera över en viss ålder pga ovan resonemang? (eller annan orsak)

Vanna K skrev 2007-07-13 20:00:10 följande:

Det där formuläret, tycker du påståendena stämmer bra in på dig?

Fråga 1.
Finns det fler här som är äldre? Jag börjar närma mig de 40 snart.

Hur upplever ni att era symtom ändras med åldern? Det sas ju förr att ADHD växer bort. Är det något ni kan skriva under på?
Lär ni er leva med diagnosen?

Själv tycker jag att jag kanske kan hantera och ffa förekomma en del bättre nu, men jag tycker verkligen inte att det känns lättare för det. Samma ansträngning.

Svar på fråga 1:
Jag är närmare 30 och tycker inte att det är nän skillnad på mig. Mamma säger att det visade sig redan då jag började skolan. Skrev lappar och kastade runt och blev utkastad ur klasrummet ofta än jag var kvar och gjorde jag skulle göra.

Jag har lärt mig och leva med diagnosen även om mina "problem/brister" visar sig mer i vissa situationer än andra.

Fråga 2.
Stämmer det att man inte får börja medicinera över en viss ålder pga ovan resonemang? (eller annan orsak)

Har ingen aning gällande det där. Måste jag kolla upp.

Haha...tjejer det känns skönt att man inte längre är ensam om brända ägg.

Nu till en till sak:

Min dotter verkar ha samma typ av symtom som jag hade när jag var liten.
Funderar på om jag ska redan nu ta kontakt med BUP och begära en utredning på lilldamen så fort som möjligt.
Man kan ju iof vara lite för nojjig nu när man själv fått diagnosen.
Vad tror ni?

Mvh Dee