vuxen adhd/add!!!

Tackar...

Haha...*skrattar mig blå* Känner igen det symtomet, häller själv vatten på mig själv ofta. Hihi...fast jag skyller alltid på att jag har "hål i hakan" (piercing)

Anonym (vissautism) skrev 2007-07-16 11:48:43 följande:

Ja oja, om jag inte såg symtom så skulle jag inte misstänka.
Det är allt från "obryddhet" om sina och andras prylar. (förstör allt i sin väg), otydligt tal, har svårt för anvisningar. Humörsvängningar, utbrott men bara då jag försöker prata allvar med henne.(försöker grina sin väg ur saker)
Men som jag säger, alla barn är olika och det kan ju vara normalt för en snart 4 årig tös.
Fast jag känner igen mig själv som barn så fruktansvärt mycket.

Har dock bestämt mig för att kontakta min psykolog ang detta, så kan hon säkert hjälpa oss.

mvh Dee

Anonym (plattbränn) skrev 2007-07-16 11:57:49 följande:

Jisses det skulle jag VERKLIGEN behöva!

JennySpindel : Jajjomensan, det stämmer fint. Men jag är nog "periodare" Vissa perioder så blir jag inåtvänd(är det för det mesta), andra kan jag bli väldigt bråkig av mig.

Lite avancerad är man allt. Kan ju inte vara lätt att leva med...tur man har en filbunke till karl. Han lyfter inte på ögonbrynen när jag bråkar på han.

Hej!Jag fick veta att jag föddes i v 32...alltså...jag var vad man kallar "Omogen"...inte färdig att komma ut..
Jag vägde 1460 g...Föddes livlös..fick återupplivas.(Detta var allså 1974...)
Har urdålig balans...otroligt klumpig...Inte 100% känslel på höger sida...
Allt detta beror inte alltså inte på min adhd utan att jag kom för tidigt....Kram

kom att tänka på det där, har ni adhd/add i släkten? i min släkt är det bara jag som har just detta. Jag hade lite syrebrist då jag föddes, men inte mkt. men jag har alltid varit som jag är så det "känns" medfött? Hur är det för er?

Har iofs en faster som är "speciell" men ingen diagnos, knappast adhd i af för jag känner inte igen mig alls i henne, snarare typ asperger eller ngt åt det hållet.

Hej wellah!Så vitt jag vet är jag den ända....men tror det har o göra med att jag fick en hjärnskada när jag föddes.Var juh död när jag kom.Fick återupplivas jag.//C

Kan man få reda på om något gick fel vid förlossningen utan att fråga mamma o pappa eller släkt? Jag har alltid trott att jag höll på att dö. Jag har alltid varit säker på att jag fått en hjärnskada. Fått höra av mamma att jag slutade andas en gång som spädbarn, men att det var hundjävelns fel för att han ylade. Det var för helvete för att han ylade som hon kom in och tittade till mig och skakade om mig. Hunden avlivades. Eh? Kan jag ha fått syrebrist då? Tycker diskussionen som varit kring psd och låg serotoninhalt har varit intressant. Kanske ville jag redan som spädbarn självdö.

I vilket fall som helst, jag har precis varit hos läkaren för en rad riktigt läskiga somatiska problem. Han öppnade munnen och sa "det där är ju tecken på psykisk sinnesstämning, nämligen panikångest". Jag gjorde det klassiska (har läst lite om det nu) och trodde inte på honom. Jag började gråta, svära och reste mig upp och gick. Nu i efterhand inser jag att ja, det kan han ju ha rätt i. Jag är ett vrak.

I vilket fall som helst, panikångest eller ej, jag köper ej att det är mitt psykiska sinnestillstånd som orsakar detta. Jag menar att det är det faktum att hjärtat sänder ut ångestadrenalin helt obefogad, i varje jävla situation i vardagen, som ställer till det för mitt psyke. Det hade varit fan så mycket skönare att höra att det är det fysiska som ställer till det psykiskt. Fan så mycket lättare.

Sorry för mitt babbel. Jag tog en öl. Vill inte tillbaka i gamla vanor, men det lugnade nerverna en smula iallafall. Skitsatansfittjävlakukhelvete. Då har jag haft panikångest sedan jag var spädbarn. Kul att det identifieras nu.

*censureradevulgärasvordomarioändlighet*

Jag har alltid trott att min bror har adhd för han är ganska speciell, det trodde jag även långt innan jag själv fick min diagnos. Och han fick hjärtestillestånd efter förlossningen. Har aldrig tänkt på att det skulle kunna ha något med saken att göra...
Har aldrig sagt åt honom att jag tror han har adhd för det går inte att prata med honom om såna saker.

Hej Anonym (Ida)!Det är alltid bättre att man får komma på sånt sj....

Anonym (idi)

Kan man få reda på om något gick fel vid förlossningen utan att fråga mamma o pappa eller släkt? Jag har alltid trott att jag höll på att dö. Jag har alltid varit säker på att jag fått en hjärnskada. Fått höra av mamma att jag slutade andas en gång som spädbarn, men att det var hundjävelns fel för att han ylade. Det var för helvete för att han ylade som hon kom in och tittade till mig och skakade om mig. Hunden avlivades. Eh? Kan jag ha fått syrebrist då? Tycker diskussionen som varit kring psd och låg serotoninhalt har varit intressant. Kanske ville jag redan som spädbarn självdö.

I vilket fall som helst, jag har precis varit hos läkaren för en rad riktigt läskiga somatiska problem. Han öppnade munnen och sa "det där är ju tecken på psykisk sinnesstämning, nämligen panikångest". Jag gjorde det klassiska (har läst lite om det nu) och trodde inte på honom. Jag började gråta, svära och reste mig upp och gick. Nu i efterhand inser jag att ja, det kan han ju ha rätt i. Jag är ett vrak.

I vilket fall som helst, panikångest eller ej, jag köper ej att det är mitt psykiska sinnestillstånd som orsakar detta. Jag menar att det är det faktum att hjärtat sänder ut ångestadrenalin helt obefogad, i varje jävla situation i vardagen, som ställer till det för mitt psyke. Det hade varit fan så mycket skönare att höra att det är det fysiska som ställer till det psykiskt. Fan så mycket lättare.

Sorry för mitt babbel. Jag tog en öl. Vill inte tillbaka i gamla vanor, men det lugnade nerverna en smula iallafall. Skitsatansfittjävlakukhelvete. Då har jag haft panikångest sedan jag var spädbarn. Kul att det identifieras nu.

*censureradevulgärasvordomarioändlighet*

Hej Anonym (idi)!
Jodå...man kan få skador vid förlossningen.Men du måste ha tillåtelse från din mamma för att få se dina förlossnings journaler.Min mamma är död sen 18 år...därför hade jag chansen att se mina.Men hade mamma leva thade jag varit tvungen att höra med henne först.Då det är "hennes" papper!

Kram Carita