Goåglad --> Baby blues hade jag också. Jag grät konstant i två veckor. Och Armica hade lite ont i magen så hon grät också. Så Jörgen visste inte vem av oss han skulle trösta först. Det roligaste var nog när vi skulle äta middag en dag och jag började gråta när jag fick se att Jörgen skurit upp morotsstavar. Jag förstod inte hur han kunde vara så omtänksam att han tänkte på att skära upp grönsaker

Det bästa man kan göra är nog att prata med andra, så hör av dig om du känner att allt känns svart och dystert! Och det går över med tiden. Det kan vara bra att komma ihåg!
Camilllla --> Ja, jag testar med pump. Det är visserligen lite jobbigt att behöva diska delarna hela tiden. Men det är väl ett litet pris att betala. Och som du säger så är det inte så farligt att behöva ge lite ersättning. Det känns som att jag glömmer bort det ibland. Men jag ska börja upprepa det för mig själv: "Det inte farligt att behöva ge lite ersättning, det inte farligt att behöva ge lite ersättning..."