Det skulle vara roligt att komma i kontakt med andra mammor som bor i Sollentuna 
Jag har träffat Milan, Javve öhhh anna, annica, sarah, sibel och emily, sen minns jag inga mer, jo kadir, jenny ljungström, minns du henne?
Camabo ok trist att ni känner så. Jag brukar som sagt var stanna och prata med min dagmamma för att hon har lååång erfarenhet av barn, och ibland som förälder kan man faktiskt behöva lite tips och råd av någon med mer erfarenhet. Som idag frågade jag henne om råd vad man gör med trotsiga små 2 åringar, hoppas hon inte tänkte som du och ville ta extra betalt av mig eller ville att jag skulle ta min skitunge och gå :(
Usch tycker det låter hemskt det ni skriver om hur ni tänker och berättar om vissa barns föräldrar jag är en sån otroligt jobbig mamma som stannar kvar och ja jag låter mina barn leka men säger till dem själv och de får städa efter sig. Jag hoppas verkligen itne vi blir omtalade på detta sätt. 
kickans mamma: det jag syftar på är i undantagsfall men föräldrar kan ibland va lite oförstående o inte verka förstå att bara för att de har kommit o hämtar sitt barn så har vi ändå kanske 19 barn kvar att hålla koll på, leka med och fortsätta bedriva verksamheten med. Jag älskar förädrarna som har barn på avdelningen där jag jobbar men ibland blir det lite för mycket om de pratar på hur länge som helst, jag har inget emot att prata om jag har tid eller om jag tom har slutat o inte är kvar i barngruppen men när jag är på jobbet så jobbar jag, självklart tar man en "avstämning" om hur dagen har varit, hur barnet ätit, sovit o allt sånt men att stå o småprata om saker som inte har med förskolan att göra jätte länge funkar inte hur trevligt man än kan tycka att det är, det är inte för att vara elak eller dum utan för att jag vill kunna bedriva så bra verksamhet som möjlig för barnen som är kvar på förskolan!
o tyvärr finns det faktiskt sånna föräldrar som de som Camabo beskriver som får väldigt bråttom hem när städning kommer på tal, dock kallar jag inte mina ungar för skitungar men jag tror camabo gjorde det med lite glimt i ögat. och sen kan jag bli tokig på föräldrar som låter barnen bestämma just vad det gäller att de ska gå hem, då vill jag ibland bara säga åt dem att ta ungen under armen o gå då om h*n vägrar gå själv o du som förälder vill att ni ska gå nu, det är väldigt mycket pjoskande o tramsande med ungarna o det är bättre för barnen att ha regler o gränser än att de får bestämma helt själva... de blir faktiskt tryggare av det!
självklart är det oki att stanna kvar på gården o leka när mamma/pappa kommer o hämtar om man som du säger själv då ser till att ha ansvar för sitt/sina barn o att de städar efter sig och att det är för att du som förälder betsämt att det är oki att ni är kvar, men som sagt det finns de som blir kvar i uppmot en timme varje dag för att deras barn bestämmer det.... det tycker jag är fel...
Tycker inte att det är så konstigt att folk fegar inför personalen dock, idag är nog många rädda att bli anmälda till soc bara för att de tar sitt barn i armen och går. Om man är för snäll så får man skit för det och om man säger ifrån så får man ilskna blickar för att man är för sträng.
noodle: man kan ju inte tramsa med sina ungar för att man är rädd för att folk ska anmäla en till soc? då blir ju ungarna värsta vildarna tillslut... men har man från början ordentliga gränser o regler så slipper man förhoppningsvis bråka med barnet varje dag man ska hem från förskolan eller liknande... självklar kan även ett väluppfostrat barn ha perioder då det totalvägrar göra som föräldrarna säger men då får man lite på sin egen förmåga som förälder o inte stå o fundera på om man kommer bli anmäld till soc för det, dessutom så så länge man själv vet att man itne gjort nått fel så har de inget att säga till omo vid en anmälan, att ta ungen under sin arm o gå är inte misshandel eller liknande, jag menar absolut inte att man ska skada sitt barn
näe nu måste jag gå o sova!
god natt på er!
Någon gång i slutet på vårterminen började Hanna bli tjorvig när jag hämtade henne på dagis. Det kom i och med att hon började känna sig trygg med miljön, fröknarna och de andra barnen. Jag vill själv inte att det ska bli bråk VARJE gång Hanna ska hem från dagis, så ibland är jag också en sån hemsk mamma som låter henne avsluta det hon håller på med i en förhoppning om att hon ska kunna lämna dagis utan att jag drar henne ut genom grinden.
Dessutom var jag ju gravid under våren, med foglossning, så jag hade ingen möjlighet att bara ta henne under armen och gå, hon väger en del 
. Men att vara gravid kanske är ett undantag?
Sen kanske du, Becca, kallar det för att "pjoska och tramsa", men för mig handlar det om respekt. Om Hanna alltid måste vänta på mig när jag ska slutföra saker, som tex diska färdigt eller avsluta ett telefonsamtal, varför ska jag då aldrig vänta på att hon ska få slutföra något? Självklart ska vi föräldrar sätta gränser för våra barn, men handlar det om gränsdragning att bestämma att hon har lekt färdigt bara för att JAG tycker det?
Intressant diskussion det här, men jag hade ingen aning om att man upplevs som irriterande om man inte tar sitt barn och går på en gång vid hämtning.
P.S (he he, som i brev *s*) Jag är däremot en sån som själv tar ansvar för mitt barn så fort jag är på förkolans gård. Är jag godkänd då?
Camabo: du har ett skönt tugg och en härlig humor, och jag garvar verkligen högt mellan varven.
Hörni alla; ta inte alla orden på största allvar, precis som sagt, tror att Camabo har en stor portion av glimt i ögat och en vilja att få oss att skratta. (vilket jag gör så jag nästan kissar på mig när hon ska stampa på Caps Lock tangenten )
Jag tycker att vi ska passa på att ransaka oss själva lite och ta till oss lite av det som "kommer fram" här.
Jag talade om för mina föräldrar redan vid inskolningen att jag inte kunde ägna så mycket tid till annat än avstämning av dagen under hämtningsstunden. Och jag valde att låta föräldrarna ringa mig på kvällen om dom ville ha råd och hjälp eller om vi behövde diskutera nåt som kanske skulle tas tag i. Och det funkade faktiskt riktigt bra, men det är minsann inte alltid så lätt att vara så rak med "sina föräldrar", är så lätt att folk blir stötta för att man måste avbryta. Men det är ju för allas barns skull som man inte kan stå och diskutera allt som föräldrarna undrar och vill ha råd om just då. Det jobbigaste var nog ändå dom föräldrar som hämtade sist och inte passade tiden, "jag va ju ändå bara hemma". Det retade mig faktiskt, att dom inte hade respekt för mitt jobb och för mina tider, även om jag själv hade småbarn hemma. Var gånger när jag fick kasta mig i bilen för att hinna iväg till det jag hade planerat att göra efter jobbet. Jaja, många funderingar är det, men som sagt, passa på att reflektera lite så kan vi alla hjälpas åt att bli "lite bättre" på lite av varje
Måste komma med ett litet inlägg om föräldrar som har barn hos dagmamma.