Det skulle vara roligt att komma i kontakt med andra mammor som bor i Sollentuna 
Nu mår han bra och jag börjar också må bra men börjar fortfaran gråta när jag skriver ner vår berättelse.Han äter 2 - 3 tabletter Losec varje dag och kräks då inte såren i halsen verkar ha läkt. det tog 3 mån med hårt arbeta varje natt för att bryta hans sömnmönster, men det dåliga samvetet jag har gentemot honom lär jag nog alltid få brottas med. Vi försökte sluta med medicinen i juni men det gick inte alls han började kaskadkräkas bara han stod upp när det hade hänt 3 ggr på 1 dygn så började vi med medicinen igenäven störda sömnen kom tillbaks på 3 dagar utan.
kickans mamma: åh det låter hemskt, stackars liten... dåligt samvete? för att ni inte viste vad som va fel eller hur menar du? flåt om jag frågar för mycket förstår att det måste vara jobbigt att prata om när ni haft det så tufft :/
dåligt samvete för att jag låtit han ligga i sänbgen och skrika för att jag har skrikigt åt honom 2000 ggr och för storasyster som då var 16 mån som hamnade åt sidan så mkt och endå inte vart "elak" mot honom. Han hatade sin spjälsäng ni kan ju gissa varför? Jag önskar man kunde få extra föräldradagar när de inte lyssnat på mig och alla min föräldraledighet kastades i soptunnan för så känns det. Jag har alltid bara velat ha ett barn sen blev det två och nu drömmer jag om en trea och det är nog bara för att försöka få det jag inte fick och vilka grunder är det att försöka skaffa barn på?!?! Nu försöker vi iof inte men iaf. Jag ska aldrig mer undra varför en mamma/ pappa går runt med ett gallskrikandes barn i vagnen och inte tar upp det nu vet jag bättre. Jag kunde inte gå 5 min på ica jagkunde inte åka till ica utan att när jag kom fram va tvunge ge honom mat för att ev få 3 min tyst shopping för att sen amma igen eller ge flaska för att kanske få köra hem 15 min i tysthet.
kickans mamma: jag förstår fast kan inte förstå helt eftersom jag inte varit där men efter vad du beskriver lter det jätte jobbigt, hur gammal är han nu?
Jag har arbetat extra på förskola i sju år och heltid i två år och jag måste ändå säga att vissat finns det vissa barn som inte trivs så bra där men det är, enligt min erfarenhet, kanske bara ett av tjugo..! Dessutom tycker jag man ofta sett barn i iaf 2-2,5-års åldern som börjar leka bra tillsammans med andra...
Jag anser att vad det gäller vissa barn så KAN de nog faktiskt behöva förskola före tre års ålder, för deras egen skull men det kanske är just såna som inte får träffa så mycket andra barn... För en del barn blir det svårare att börja förskolan när de är tre och det verkligen behövs för att föräldrarna ska jobba, än om de skulle börjat tidigare när de inte var lika medvetna och kunde jämföra med livet hemma...
Becca: Du har ju dessutom tur som har Christoffer hemma så mycket, även om han pluggar så underlättar ju helt klart hans närvaro, jämfört med tex. Krodan som är hemma ensam 12-13 timmar om dygnet...
Det stämmer att förskoletiden ska täcka den tid föräldrarna är på arbetet och restiden dit och hem. Men här där jag jobbar är vi inte så jättehårda på det eftersom det ligger på landet och affärer tex. ligger ofta på vägen hem för föräldrarna så en del passar på på hemvägen istället för att åka 2 mil tillbaka för att handla...
Krodan: Ja man kan ju tycka att det borde vara lika i kommunerna... Jag jobbar i Sigtuna kommun, här var det 15 timmar i höstas, sen skulle de ändra till 25 men i sista stund ångrade de sig och jag tror det fortfarande är 15...
Kickans mamma: Låter verkligen som att ni haft det hur tufft som helst..! Skönt att höra att ni börjar må bättre nu, både han och du...
som sagt jag anser absolut inte att förskolan är skadlig för barn och nä det är inte ofta man ser barn som inte trivs på förskolan (dock har jag under senaste året sett ett par tre barn som blivit mer ledsna och inåttvända sen de fick syskon men själva inte får vara hemma med mamma o syskonet)
bara för att ett barn trivs på förskolan betyder ju inte det att barnet inte skulle må lika bra, trivas lika bra med att va hemma med sin mamma/pappa o lillesykon, en del föräldrar säger "jo men h*n vill så gärna vara här idag fast jag är hemma o är ledig så då får h*n det"
då brukar jag fundera på vem det är som bestämmer i familjen, om det är samma sak när barnet vill ha en glass, vara uppe sent etc.
alla barn är ju olika så man får ju sse till barnens behov, sålänge föräldrar gör det o gör det de tror är bäst för sitt barn så är det ju jätte bra, själv är jag av åsikten att skaffar jag barn så vill jag ha dem hos mig så mycket som möjligt (vilket inte betyder att jag aldrig vill ha egen tid) tiden de är små går så fort o snart är de finniga tonåringar som inte vill sitta hemma o krama mamma längre 
camilla: ja visst har jag det oerhört bra på det viset att Christoffer vart hemma mycket under det här första halvåret, istället har vi fått snåla nått oerhört för att få det att gå runt, samtidigt så har det ändå varit jag som haft huvudansvaret för Alvin även om christoffer vart hemma en del, han har funnits här så jag kunnat gå på toa ifred men han har ju pluggat även om han är hemma, nu börjar han jobba igen så då blir det andra bullar.. men sen är jag som person en sån människa som vill kunna klara mig själv, stå på egna ben även fast jag har en man, har nog det efter min mamma som oxo är väldigt sådära det här fixar jag nej jag behöver ingen hjälp, ibland är det bara dumt när man tackar nej till hjälp fast man behöver men för deet mesta känner jag mig stark av det, jag drar mig inte för att ta tag i saker och göra saker utan att Christoffer måste vara med och hjälpa mig..
nu går det självklart inte att jämföra att ha ett barn o att ha två men jag tror ändå det beror lite på hur man själv är som människa oxo, ingent sätt att vara på bättre än det andra, återigen vi är alla olika, barn som vuxna...
ojoj vad jag skriver.. jag måste återgå till middagslagandet nu :)
Becca: Visst finns det gott om "curlingföräldrar" och det hoppas jag man ska kunna undvika själv men det är nog lättare sagt än gjort när man väl är där.. Fast ska man fortsätta spinna på det så är det ju min morfar som vill bjuda Noel på glass men jag säger nej, men min mamma är ju ändå uppfostrad "hårdare" än vad jag tror Noel kommer bli.. Jaja..
Jag tror det är lite fel att säga att barnet är på dagis enbart för sin egen skull, men jag tror att det ger en bättre familjesituation och en lite gladare och piggare mamma om äldsta barnet kan och tycker det är ok att vara på dagis lite när det kommit syskon...
Men visst har jag också hört repliken "h*n ville så gärna komam till dagis idag" men ibland har jag även hört "h*n ville vara hemma med oss idag", men tyvärr är det väl sällan från samma familjer...
Jag kör lite mer på principen att skulle det behövas kan jag stå på egna ben men har man möjlighet liver jag gärna i tvåsamhet (eller familjesamhet?) 
För övrigt tror jag helt klart att Noel kommer sitta här och gosa med mig om 15 år också Haha nä han gosar redan för lite nästan.. Ska ju va liv och rörelse hela tiden.. Nu gömde vi oss lite under filten på altanen och det var ju spännande.. Sen skulle vi flytta oss till gräsmattan och där försvann jag visst på vägen så nu ska jag ut till Noel, hans pappa och mormor
camilla: bara för att jag känner att jag klarar mig själv o kan göra saker själv lever jag väl inte i icke tvåsamhet (familjehet) ??? bara det att jag tycker att även fast man är en familj så måste man ju kunna klara sig själv oxo o göra saker var för sig ibland, men det där är ju oxo olika hur man tycker o tänker!
näe Alvin är inte jätte gosig heller, man får passa på när han är nyvaken eller så o i badet kan man gosas lite annars vill han mest titta på allt annat än mig o det hoppas, rullas o busas mest heeela tiden ;) men han är ju iaf hemma
Beccagrodan ja jag kanske också ska poängtera det, jag har absolut inget emot att diskutera och tycker inte sämre om någon för att de tycker annorlunda än jag ;)
Vi är såna där som inte träffar så många andra barn, dels för att jag inte känner så många med barn i närheten (förns nu ;) ), och dels för att jag inte är en så jätteutåtriktad person egentligen. Har svårt för öppna förskolan eftersom jag är ganska blyg irl. Så för vår del så tror jag att Felix får ut väldigt mycket av att vara hos dagmamman, även om han inte ännu leker på riktigt med de andra barnen så lär han sig massor. Han lär sig interagera med andra mycket mer än hemma - andra barn tolererar definitivt inte lika mycket som mamma och pappa och därigenom lär han sig vad som är ok och inte i lek. Och framför allt får han utlopp för sin överskottsenergi vilket han inte alltid får hemma.
Och om man inte _får_ gå och handla när ens barn är på dagis tycker jag låter helt befängt. Nu retar jag väl gallfeber på dig, men dagis/dagmamma ÄR ju barnpassning? Man betalar ju för att få ha sitt barn på dagis ett visst antal timmar, och det borde väl inte spela nån roll vad man gör de timmarna? Om jag väljer att gå tidigare från jobbet (och kanske får mindre i lön) för att hinna handla så mår väl ingen sämre av det? Barnet vet ju inte skillnaden mellan att mamma är och jobbar/handlar. Och så kan jag väl tycka att det inte riktigt är samma sak att ge med sig om barnet vill till dagis och om barnet vill ha tex glass. Att gå till dagis är ju inte ett dugg skadligt och om han/hon trivs så bra så är det väl jättebra! Att ge glass lr sånt bara för att han/hon tjatar är ju lite annorlunda. Man får väl välja sina krig och se till vad som är bra/dåligt för sitt barn.
Felix har aldrig varit sådär gosig han heller, det är ytterst sällan han kommer fram för att ge en pussar och kramar utan det är mest slag och skallningar här ;) Något nytt han börjat med vid nattningen nu är att han försöker trycka in ögonen på en.. lr mular en med sin läbbiga snuttekanin.. hehe.. en liten sadist. Ska nog föresten ta och tvätta snutten imorrn medan han är hos dagmamman, de skulle visst bada imorrn.
Åh så roligt att diskutera Becca och jag är inte alls av samma åsikt men det vet vi sen förut
Jag ser också dagis som avlastning nu med tanke på hur vi har det hemma.