Karriärsmamma?

Cissi,

Stockholmsgruppen är störst, men det finns grupper lite över hela Sverige. Bla vet jag att det finns en Gbg grupp, en Malmö och en i Uppsala. Man blir inbjuden till träffar och semminarium och så skickas det ut öppna chefsjobb om någon har eller känner till.

Lycka till ni som söker intressanta utmaningar!
Cissi76, hade kanske varit intressant med en ny uppgift men NU är min löneförhandling klar och jag är nöjd!!! Så jag stannar där jag är, just nu iaf.
Vi håller på med inskolning just nu, min kurs börjar nästa vecka och jobbet drar i mig... Puh!
Men (peppar, peppar...) det flyter på. Jag hoppas bara på att vi får vara friska för att det är mycket jobb gör inte mig något, det är när det inte rullar på som jag blir frustrerad.
Maken sliter och drar i nya projekt på huset också men har bett honom vänta tills nästa år, behöver rensa hösten för barn, jobb och studier (lite hustru liv också!). Bara att gå ut och äta med maken ibland är rena avkopplingen, vi har svårt att hitta oss i allt resande, jobb och praktiska göromål!
Ibland byter det månad utan att jag ens fattar det.

Nu skiner solen och lillan sover så jag ska kolla att jag har allt studiematerial och sedan kolla av att jag har med mig allt, då vi åker till jobbet sedan. Det brukar bli livat med mina tjejer där!

Humma: Det var ju synd, men skönt för dig att löneförhandlingen gått i hamn.

Ina har du någon koll på Malmögruppen då? Du får gärna inboxa mig om närmre detaljer om nätverket. Verkar jätteintressant!

Ina, vad heter nätverket? Har ni någon hemsida? Det kan vara intressant med ett kvinnligt nätverk för att få stöd med traditionellt "svåra" kvinnliga yrkesfrågor, typ avancemang och löneförhandlingar och så klart även se öppningar..

Cissi76:

Tja, man kan ju inte säga att det finns nagon speciell typ som man ska undvika. Men manga aupairer verkar egentligen inte sa jätteintresserad av att passa barn. De vill helst bara komma utomlands/komma hemifran. Och egentligen är det väl inte sa konstigt. Jag kan inte säga att det typ är de aupairer som inte tycker om att festa som verkar ta jobbet seriösast och de som festar oseriöst. Jag tror det är blandat. Sa man far väl bara ha tur helt enkelt. Och försöka läsa mellan raderna i ansökan.

Men viktigt tror jag är att prata mycket med sin aupair. Bara för att man själv tycker att det är självklart att alla ska hjälpa till med att plocka bort efter middagen, eller kolla upp om det saknas toalettpapper eller vad det nu kan vara, behöver det inte vara självklart för aupairen. Det är alltid bäst med klara uppgifter och regler. Att man som familj haller sig till det man sagt och inte kommer en halvtimme senare än man sagt hela tiden.
Det kan kanske ocksa vara bra att till en början ha ganska manga förslag pa vad man kan göra med barnen.

Det aupairerna verkar tycka är värst är dels familjer som inte haller sig till avtalet (typ alltid är sena), som tar för givet att de ska arbeta hur mycket som helst, där föräldrarna inte riktigt är överens med varandra, där föräldrarna alltid tar barnens parti...
Det bästa familjen, verkar vara den som verkligen bryr sig om hur de trivs även pa fritiden. För om de trivs sa är de mycket mer motiverade att göra ett bra jobb. Som kanske föreslar att de gör en fest för sina kompisar när de fyller ar, och där de känner sig välkomna helt enkelt. Later lätt, men verkar inte alltid vara fallet. Det är ju inte alltid utan problem att bjuda in en annan person i sitt liv, när man faktiskt ocksa vill ha ett privatliv. Visserligen kanske inte detta riktigt är lika viktigt om man bor i Sverige och kanske har en aupair som redan bor i samma stad.

Verkar knepigt med inneboende au-pair... Får vånta några år. Håller på att skola in barnflicka och det går jättebar så här långt!

Nätverket heter WIN. Om ni skickar era mailadresser till mig så ska jag skicka en inbjudan.

Ain: Tack så mycket för alla tips! Du tog upp många bra saker att tänka på .

Ina tack för nätverksinbjudan. Har redan kommit i kontakt med skåneavdelningen som verkar vara väldigt aktiv. Ska bli jätteintressant!!

Det verkar som att jag hittat en dagmamma. Vore hur bra som helst om det skulle funka. Det är en kompis här nere som har en bebis som kommer att vara i samma alder som min. Dessutom har svenska som modersmal (vi bor i Frankrike) och har ett stort hus med en annu större trädgard.

Annars haller vi pa att försöka hitta en vikare till mig, men det gar inte riktigt lika bra. Naja, pa nagot sätt ska det väl lösa sig det med, och nu känner jag mig riktigt motiverad när det verkar som att barnpassningen är löst

Har skolat in barnflickan nu i två veckor, jag är ett emotionellt vrak. Jag visste inte att det kunde vara så jobbigt att lämna över till en utomstående...

Uäää

Kram till Ina!
Tycker att det är lite vemodig själv...
Dessutom är det en jättepress på jobbet...
Men ni och vi hittar nog rutinerna snart!

Blir det långa dagar för er del, borta från hemmet menar jag?