Karriärsmamma?

Hejsan!
Får man vara med i den här tråden om man inte är chef. Verkar vara en bra tråd!

Jag är 29 år och bor i Uppsala. Civilingenjör och arbetar med forskning och utveckling/projektledning på ett större svenskt företag. Är mammaledig ( i uppkopplat läge) med dottern som är 4.5 månader, men ska börja jobba 50 % 1 oktober. Vi delar lika på föräldraledigheten, så jag ska trappa upp tll heltid efter jul.

Ska bli skoj att börja jobba, men är lite rädd för att mina 50 % betald tid ändå ska hamna på 100 %. Gruvar mig för kommande konflikter mellan privatliv och jobb såsom resor vilket är ganska vanligt där jag jobbar. Och för att mina karriärsmöjligheter ska ha försvunnit under det halvår jag varit borta... (Tillhör inte dem som vill göra snabb karriär nu i småbarnsåren, men vill gärna glida sakta uppåt i lagom takt, så att det ändå känns stimulerande.) Mitt företag har dock som uttalad ambition att det ska gå att kombinera yrkeslivet och familjelivet, så det är ju bra förutsättningar!

Ha det bra!

Arasall,
varmt välkommen!

Tyvärr är det ju inte bara de som vill göra karriär som har problem med livspusslet, jurister, konsulter, projektledare + många andra har ju precis samma sjuka prestationskrav som är svåra att kombinera med ett harmoniskt privatliv.

Jag har en känsla av att det är ännu mycket svårare när man jobbar på ett engelskt eller amerikanskt företag, de verkar mer eller mindre förutsätta att man är deras livegna då. Jag vet hur mycket de jobbar och reser på Londonkontoret... Någon annan som har den erfarenheten?

Ina, tror att det stämmer, min make är ju anställd i England och att jag skulle syssla med något annat än att ta hand om barnen är för dem hårresande. Speciellt med tanke på att vi bor kvar i Sverige.
Även några av mina vänninor som arbetar för ett engelskt bolag säger att ekvationen är svår. De har låååånga arbetsveckor bl a.

Ain, svårt att råda någon i detta läge. När jag väntade vår etta så jobbade maken ofta på andra sidan jorden. Men det fixade sig, jag var dock inställd på att få vara ensam och jag var OK med det. Efter förlossningen, som han var med på, så stack han iväg och jobbade och samma morgon blev dottern svårt sjuk. Det var bara att bita ihop och fokusera på henne. Det tog 1,5 dygn innan han kom hem rusande och vi har pratat mycket om detta. Framförallt tycker han att det är jobbigt, att inte varit där..

Cissi, mest arbetsrätt men rätt så mycket allmänjuridik! Det är jag i ett nötskal!

Ain: Svår fråga. Du får nog helt enkelt känna efter men jag förstår ditt dilemma. Min man reser också en del i jobbet men vi hade "turen" att han inte behövde resa de sista två månaderna innan bf. Däremot så reste han första gången när sonen var 6 veckor gammal, en vecka till italien för att komma hem över helgen och sedan bege sig en vecka till Singapore. Det gick jättebra men så hände inget utöver det vanliga.

Arasall: välkommen. Jag ska börja jobba vid årsskiftet då min man ska vara pappaledig. Jag tänker jobba 100% för jag tror att jag kommer att få göra det oavsett om det står 50% eller 100% på pappret. Går jag ner får jag ju bara jobba lika fast för mindre pengar. Bra att ditt företag har en uttalad policy att det ska gå att kombinera privatliv och yrkesliv. Mer än man kan säga om min arbetsliv.

Cissi,
jag kom att tänka på en sak med motivation.
Försök vända på det hela, istället för att vara ledsen för att du inte kan vara hemma med din älskling så finn styrka i att tänka på att du är världens lyckligaste som har en liten gosing där hemma. Jag blir i alla fall varm i hela kroppen av lycka när jag tänker på det och den positiva energin kan man sedan använda i jobbet.

Nu bestämde min man att han inte ville aka. Och det tycker jag väl var ganska skönt- som det papekats; varför chansa... Missar han förlossningen kommer den ju inte precis tillbaka. Medan man kan aka pa andra konferenser senare.

Tack för alla rad!

Här haller vi just pa att planera inför min mammaledighet. Vi försöker hitta nagon som kan ta över mitt jobb medan jag är hemma, och jag och min man funderar pa hur vi ska göra med semestrar osv sa att nagon kan vara hemma sa länge som möjligt med bebisen.
Som det verkar nu tar jag saklart ut mina 4 mammaledighetsmanader, och sedan kanske lite semester och obetald ledighet sa att jag kan stanna hemma 5-6 manader iaf. Och sedan försöker min man ta semester.

Efter det ska jag försöka jobba sa mycket hemifran som möjligt, med antingen dagmamma hemma eller aupair.

Vilket pusslande...

Ain,

har just anställt dagmamma hemma, så om du behöver råd eller tips...

Ni som har dagmammor/au pair. Hur har det fungerat för er?? Var hittade ni dem och hur har det gått? Har börjat söka jobb nu, bland annat ett som jag verkligen vill ha, men det börjar 1 okt när min son är 10 månader. Min man har ju precis börjat sin traineetjänst så det känns inte som om det är riktigt läge för honom att vara föräldraledig . Alltsåledes kan det bli aktuellt för oss åtminstonde ett par månader eftersom sonen inte kan börja dagis förrän till 1 januari.

Inte helt lätt när båda är karriärister OCH barnkära!!

Ain vad skönt att ni kom fram till en bra lösning för er båda.

Intressant det här med utländska bolag och möjlighet att kombinera jobb och privatliv. Det är en viktig aspekt att ta i beaktande när man nu börjar söka jobb.

Ina det var visserligen inte jag som hade problem med motvationen men ditt råd var otroligt bra iallafall. Jag är nämligen lite kluven inför att lämna honom på dagis vid ett års ålder redan men samtidigt så är jag så himla taggad att komma ut och arbeta så jag vill verkligen inte vara hemma längre än så ( usch får man säga så? )

tack för tipsen om motivation, ska tänka på det.

Vilken underbar tråd du startat Ina!! Jag har läst massor av trådar här inne och det känns som de flesta aldrig vill börja jobba igen utan vara hemma och ta hand om sina barn så länge som möjligt.. Själv var jag hemma ett år med Liam som idag är 2,5 vilket jag tyckte var för länge, jag blev uttråkad och det e ok att känna så!!!! Om en vecka börjar jag jobba igen o har då varit hemma 6 månader med Filippa.. Jag kan knappt vänta, det ska bli såååå kul att komma tillbaka och känna att man tar ansvar för något annat än blöjor och barnmat.. Jag jobbar oxå på ett amerikanskt mjukvaruföretag som facilities coordinator fast i gbg(kan översättas med lokalansvarig om nån undrar)samt den ekonomin som inte är centraliserad. Vi har inga problem med att uk och us arbetar mer eftersom vi har våra regler o lagar som vi följer, och vissa kan knorra när man skulle vara hemma i ett år. Men min chef var mest avis.. haha... "I will move to Sweden".... Sen är det klart man får ställa upp om möten mm läggs på kvällen men det är inte så ofta för min del iallafall..