Karriärsmamma?

Hej !
Det finne en karriärföräldrertråd

Den här tråden verkar passa mig bra. Avslutar nu snart en treårig mammaledighet och ska hitta ett nytt jobb och undrar hur man ska hantera allt ihop.

Jag har två barn tät och söker jobb för fullt.

Pingys mamma - beror väl på vem man har till man..

Min man är inte direkt nån karriärstyp och även om han var det så gillar han hemmet o familjen så mycket att vi skulle båda resonera likadant.

Och det är knappast en slump att vi lever ihop

Tonx, ditt resonemang är intressant. Visst vore det fint om man kunde "göra familj" när man var 20 och sen när man var 30 kunde man utbilda sig och göra karriär på riktigt utan avbrott. Men vem har råd att ha familj när man precis gått ut gymnasiet och inte ens har föräldrapenning..? då är man beroende av en försörjande man, men det är det ju inte alla som kan ha.

Sen tror jag iofs att det är nyttigt med ett avbrott mitt i, att man får tid att tänka över sin karriär och vad man vill.. istället för att köra på som ett ångvält och missa livet

Men allt beror ju på vad man har för utgångspunkt liksom, hade jag träffat min man när jag var 20 och han var stenrik kanske vi hade bildat familj istället för att jobba ett tag.. vem vet.

Hejsan!

Jag passar väl halv-in i denna trad. Jag är inte chef, men är i en liknande situation eftersom att jag jobbar i Schweiz där det inte är sa lätt att kombinera jobb med barn även om man tänkt sig en "vanlig" karriär. Sa jag har nog liknande problem som ni här, hur kunna behalla ett jobb som tar mycket tid (har inga barn ännu, kommer i november. Kommer ofta hem runt 19:00) med en man som jobbar ännu mer än en själv, men ända ha tid för sitt barn.

Kan tillägga att vi har 4 manaders mammaledighet, och det finns knappt nagra dagis, sa det är verkligen inte lätt att ha en karriär här... Dessutom ingen familj i samma land ens...

En sak som vi redan nu skaffat är en tjej som kommer och städar hos os en gang i veckan. Det känns som att vi hellre vill lägga den tiden pa att vara med var bebis när den kommit.

Dessutom har jag tänkt försöka jobba endel hemifran sa slipper man restiden endel dagar iaf. Och min man kommer att fa trixa lite med sina arbetstider ocksa, kanske jobba mer sent pa kvällarna sa att han kan vara med bebisen när den är vaken.

Puh, hur ska man hinna med varandra ocksa?

InaSthlm77: jag jobbar ocksa pa ett amerikanskt mjukvaruföretag. Vi kanske jobbar pa samma? Fast jag tror inte att vart kontor i Stockholm ligger i stan, som du skriver, sa det kanske är ett helt annat. Det finns ju flera

Ain; min syster bor i Schweiz med sin make och två barn. De har helt klart lite svårt att få ihop livspusslet. Som det är nu drar min syster det största lasset, även om barnen har en "extramamma" som städar, stryker och fixar lunch åt dem då de inte äter i skolan.
Men det kostar lite..

Jag jobbar nära Arlanda men är en del inne i "stan" och mer lär det väl bli. Framför allt ute på Blasieholmen.
Maken är ju som sagt utomlands, så pusslet är väl svårast med tanke på att jag brukar passa på att jobba ifatt lite när han är hemma. Fast han helst vill att jag ska komma hem..!
Svårt att hinna träffas och prata.

Ibland vore det ju bra om man kunde "ta-en-sak-i-taget" vad det gäller karriär, barn osv. Men det är ju inte alltid man kan få erbjudandena man vill ha PLUS kunna välja när erbjudandet ska komma. Nej, ibland får man fånga chansen när den kommer.
Att jag dessutom har haft det lite jobbigt på graviditetsfronten gör att jag är lite glad att jag har pluggat, jobbat, skaffat barn, jobb-pluggat, skaffat barn igen osv.
Under denna föräldraledighet har jag passat på att jobba 20% och tagit några poäng på universitetet också. Kändes lite svårt att få ihop "fikatid" med andra mammor men jag är glad att jag gjorde så iallafall. Känns jättebra nu! Och min arbetsgivare verkar ju nöjd!

Hejsan,

Hoppar in i denna tråd. Kul att diskutera med andra i samma situation som en själv. Här kommer en kort presentation av mig, kommer snart in igen:)

Jag är 31 år och har en son på 3 månader (mammaledig nu). Jobbar som ekonomichef på ett internationellt företag med huvudkontor i sverige. Jag jobbar söder om sthlm men bor i norrort så har en del pendling.
Jag funderar också mycket över hur allt ska gå ihop och oroar mig för att jag och mannen ska trilla ner i gamla traditionella roller.

Hörs snart

Hej!

Intressant trad. Lägger den bland mina favoriter.

Själv star jag pa första steget pa karriärstrappan, än sa länge utan barn. Tog min civilingenjörsexamen för ett ar sedan och har sedan dess arbetat utomlands i Tysklands som Controller. Här är det kämpigt att kombinera barn och arbete. Jag är 25 ar och drömmer om att fa barn inom de kommande aren och samtidigt kunna satsa pa karriären. Min man är även han civ.ing. och bor och jobbar här i Tyskland.

Välkommna alla nya, kul att ni har hittat hit!

Jo, man inser att man har det bra när man tittar på hur det ser ut utomlands, särskillt Schewiz är ju "kännt" för att vara konservativt, dvs, mamman SKA vara hemma med barnen.

Jag tror att jag kommer att behöva hyra in hjälp. Man vill ju att den tid man är hemma ska man få vara med sina barn. Nu har det ju blivit billigare med hemhjälp mm. Någon som har nappat på det?

Jag kämpar stenhårt för att inte ramla in i traditionella könsmönster. Men man får ju göra uppoffringar då också, om man verkligen vill att ens man ska ta samma ansvar kan man ju inte sitta och hålla på hela föräldraledigheten tex.

Ett av problemen som dyker upp är ju att om man väljer att skaffa barn runt 30, vilket de flesta gör, så är det ungefär samtidigt som man böjar få de intressanta jobberbjudandena eller blir befodrad. Detta gäller enligt min erfaranhet både män och kvinnor. En kvinna som är gravid kommer inte med på det tåget, fast man kanske tänker, när hennes man får ett erbjudande, att båda i paret ska ju inte behöva tacka nej, dessutom kan man behöva de extra pengarna osv... Och sedan sitter man där och satsar på mannens karriär!

Humma: jo, vi kommer nog (om vi inte far dagisplats) att ha antingen en au-pair eller dagmamma som kommer hem till oss. Jag hoppas kunna jobba ganska mycket hemifran, sa da kan jag fortsätta amma den första tiden. Bara man inte faller in i fällan att inte jobba utan sitta och gosa med bebisen hela tiden. Det är ju risken Och jo, det kostar ju en del. Men det gör a andra sidan dagiset med. Vi skulle nog fa betala runt 10 000-15 000 kr i manaden för dagis. Sa det blir inte speciellt mycket dyrare att ha nagon som är hemma hos en.

Jag tycker att barn har rättighet till bada sina föräldrar. Bada föräldrar har lika stort ansvar och rättighet att vara med sina barn. och bada har lika stor rätt att fortsätta sina karriärer. Förutsatt att inte en av partnerna vill stanna hemma saklart!

Det som är lite trakigt i Schweiz är väl att det inte riktigt är accepterat att en pappa är hemma med sina barn. Sa vi far väl se hur det gar i "verkligeheten". Men atminstone har jag varit överraskad av omvärldens (chef, jobbarkompisar, kompisar) reaktion. De verkar alla positiva till att mammorna jobbar, och killarna pa jobbet pratar jättegärna bebisar (de har själva barn)- även mellan varandra. Manga med smabarn jobbar hemifran, (men ta pappaledigt har de inte gjort).Sa kanske synen i Schweiz ocksa är paväg att andras.

Men uppskatta Sverige ni som bor där! Speciellt som smabarnsförälder tror jag att det är ett mycket bra land.