Go Fika

Galet!!

Hur känner och tycker ni om tjej -och killkläder?
I en tråd här på FL var en mamma ledsen för att någon trott hennes son var en flicka. Och när hon sen sa att det var en pojke, hade personen sagt "han ser ut som en flicka."

99 av 100 trodde ju Luke var en flicka det första året typ. Jag fattade aldrig, traktorer på tröjorna, blå kläder, osv. Men, ja ja...
Men när man "rättade" folk och sa att HAN heter Lucas, var det ingen som propsade på att han visst såg ut som en tjej.

Och i tråden i fråga (jag kanske är på dåligt humör), men fan alltså, dess moralkärringar. Det känns som om det bara haglar kommentarer som "dets eplar väl ingen roll"... "han är ju ett BARN inte ett kön"... "är det sämre att vara tjej?"
Men jeez?? Måste man i dagens samhälle (läs FL) tycka att allt ska vara så jävla unisex? Skjut mig för att jag tycker det är kul med rosa kläder på Alexis och Spindelmannen på Luke.
Luke talar klart och tydligt om vad han vill ha, så där är det inte jag som styr (förutom at jag inte direkt kämpar emot). Men om Alexis sen blir en liten tomboy, då får hon gärna bli det. Men nu är det JAG som väljer hennes kläder, och då väljer jag ROSA!!!!

Jag blir så trött på dess politisk korrekta människor hela tiden!!!

ok... nu har jag avreagerat mig lite!

å mina barn har alltid tagits för pojkar TROTS klänningar & rosa färger

Men vad har vi gjort för FEL???

Ingen har trott att Alexis var en kille, förutom läkaren vid 6-månaderskontrollen. Han kom inte och kollade på en NAKEN Alexis och sa:
Och här ligger en rund och go liten kille!

Hmm... ska man lite på en sån läkare eller inte, är frågan...

Jag undrar hur många av dessa FL-moraltanter skulle tjafsa och hålla på "in real life." Hur många sådana mammor har vi träffat på öppna förskolan? Ingen vad jag vet.
Och det är klart kläder diskuteras titt som tätt, var köpt, söt tröja, tuffa byxor, storlekar och dittan och dattan.
Denna hysteri om unisex är absolut inte lika uttalad (? outspoken) i verkligheten. Jag tror många sitter och gömmer sig bakom en nick här på FL, och då är det lätt att "sätta en ny mamma på plats" med kommentar om könsroller och vad som är viktigt och inte viktigt.
ARRGGGHH!

vadan detta humör...

nejmen, jag förstår vad du menar. Jag har också lite svårt för denna "könsneutralitet". Och vad jag kan tycka är lite konstigt är att de som vill klä sina barn "neutralt", ofta, ändå, väljer typ "killkläder"...svårt. Känns som om det könsneutrala ändå på ngt vis är nackdel flicka. Det är "fulare" på ngt vis att klä sin tjej i rosa och gulligt, än att klä sin kille i marinblått & häftigt. Hanna har väl också blivit tagen för kille ngr gånger. Dels har ju håret varit kort tills nu, dels så försöker jag ju köpa kläder i blått/grönt/svartt när jag hittar. Rött/rosa är ju fint, men vissa nyanser skär sig lite...
Och visst vore det tråkigt om alla såg likadana ut och gjorde samma saker...Det som räknas är ju att man trivs med det man gör samt att det värderas LIKA.

Äh, men jag var nog mest irriterad över att varenda jäkla tråd man öppnar så blir det sådana extreme åsikter. Ingenting i mitten, inga grå områden.
Erkänner man att man slarvar med tandborstningen någon gång i vecka... men shit, då får man veta hur illa det är och hur man skadar sitt barn.
Erkänner man att man använt någon sömn-metod... men shit, då kan man lika gärna gå och dö.
Erkänner man att man låtit sin bebis smaka chokladpudding... då är man hemsk, förstör barnets matvanor, yada yada yada...
Och hur man än gör med amningen så blir det fel.
Har man vänt barnet framåt ivagnen innan X ålder... men guuuuuuud, vilka intryck. NU är barnet FÖRSTÖRT!
osv osv osv...

Visa mig EN tråd där ett happy medium är accepterat?

Men nu är jag inte lika förbenad längre. Alla kan ju inte vara lika perfekta som jag ju!

Appråpå att bli irriterad...träffade på en bakant häromdagen. Han & R.har gått i samma klass sedan 1:an ungefär, och vi träffas ett par gånger om året på någons födelsedag, eller ngn gemensam bekants brölopp/dop osv. Han som vi träffade beklagade sig så fort han fick tillfälle över en annn i detta "kompisgäng" (alla har barn i ung. samma ålder). Hur pappan i den familjen knappt hade velat lämna bort 1 åriga dottern för att åka bort ett par dagar (det märktes att han tycket det var skitlöjligt)Jag orkade inte komentera utan nickade bara, och sedan avslutade han det hela med att berätta att " Ja, och hon sover fortfarande hos dom! I deras säng alltså!!!!!! " Som tur var var R. med där och sa på en gång att det gör faktsikt Hanna också. Då såg han ut som en fågelholk typ...Det är lite som att allt de "gör" med sitt barn är RÄTT, alla andra gör FEL. Herregud, visst har man en åsikt och man gör ju som man bedömmer är bäst för sitt barn, men inte sjutton är ALLT ANNAT helt galet. Sedan finns det ju gränser, självklart. och visst finns det föräldrar (tyvärr...) som absolut inte ser till sitt barns bästa. Men bland alla "normala" menar jag. Fast de här som jag pratar om nämner oftast (nästan alltid) sitt egna behov som förklaringar till varför DOM valt att göra på ett visst sätt. Barnets behov verkar för det allra mesta komma som nr 2. Eller så pratar de så bara för att låta lite som att "vi är fortfarande så fria och oberoende fastän vi har barn..." typ...." Vi gör som vi vill och låter inte den saken att vi blivit föräldrar hindra oss det minsta...våra liv ska minsann inte ändras alls"

och stavfelen behöver ni inte bry er om ....