Ásch, ni har ju redan sagt allt om fÓrsvunna barn, hysterier, skrónor osv. Jag sjálv slápper aldrig, aldrig barnen ur sikte,kan tánka mig det kan bli ett stórre problem i framtiden men den tiden den sorgen. Vi har ocksá haft skráckhistorier men jag tycker dá inte om nár nágon kommer fram till oss nár vi ár och handlar pá Mercadona, dottern váger sá lite att hon fortfarande kan sitta i vagnen, och ságer: Ay, que niña tan rubia, que guapa, ¿en qué parte de la tienda se puede comprar? Dá skulle jag kunna be dom fara och flyga. Jag tycker inte ens om att sláppa med barnen med min svágerska eller svármor om dom ska áka bil eller ut och handla. Tánker att farmor ár lite áldre och skulle nágon fá fÖr sig att gá fram och knuffa till henne ár det ju bara till att ta barnen i hampan och slápa dom med sig. Aldrig i livet jag tar med dom pá marknader iheller. Vi har sá mycket konstiga mánniskor hár. Nár jag ár i Sverige kan jag knappt gá ut efter kl. 16 en vintereftermiddag för det ár alldeles fÓr mÓrkt och det finns stora buskar runt cykelstigarna och dálig belysning. Ná, jag passar nog inte in hemma lángre. Máste rulla ner persiennerna sá fort det blivit mórkt, alla kan ju se in men du ser ju liksom inte ut, det speglar sig. Knáppt egentligen med tanke pá att jag har bott dár sá mánga ár.
Min dotter sa till en mamma pá skolan igár: "Du máste ta pá dig báltet! Antonio har inget bálte och inte hans syster heller". Mamman svarar: "Jag har bara en stol". Min dotter fortsátter och viglar upp det: "Man máste ha bálte nár man áker bil annars stoppar polisen dig. Man kan krocka och flyga ut genom fónstret ocksá!" Det enda jag fick ur mig var att var och en gór som den vill. Det fanns andra mammor ocksá dár och de flesta skiter i att spánna fast barnen. Dom ska bara hem sá det behóvs inte. Ska kanske tillágga att de flesta bor mer án 10 km frán skolan.