Hej tjejer.
Här känns allt som ett totalt kaos. Ett bra kaos ändå. Tror jag. Nä, usch, just nu är huvudet alldeles för fullt med tankar. Det känns som väldigt mycket på en gång; bara det att börja jobba igen efter nästan två år är ju speciellt. Och så då en ny arbetsplats med allt vad det innebär med nya kollegor, rutiner och oskrivna regler. Klassen blir jag mer och mer livrädd inför då det verkar vara en JOBBIG klass som kräver mycket. Folket jag har träffat idag har jag dock fått en positiv känsla inför. En tjej i mitt arbetslag har vi träffat mycket på ÖF (Hannes mamma) så det var ju skoj, hon verkar schyst och bra.
Jag har suttit och jobbat till nu, tror det kommer se ut så ett bra tag. Annika, jag är typexemplet på hur man INTE ska vara om man ska palla ett sånt här jobb länge, jag är "specialist" på att ta med mig jobbet hem, framförallt i tankarna. För några år sen väckte jag ju t om Magnus i sömnen för att ha utvecklingssamtal med honom
Läraren som hade klassen har lämnat jättemycket materiel i klassrummet, som hon säger att jag får använda. Det är hur många pärmar som helst, och böcker, papper, mappar osv. Jag har verkligen noll koll - var ska jag börja liksom?? Nä, just undervisningsbiten känns rätt tung för tillfället, jag förstår verkligen inte hur jag ska kunna sätta mig in i allt materiel...
Jaja, det ska nog gå bra det här, bara jag får komma in i det ordentligt. Men klassen verkar vara så väldigt speciell och krävande så egentligen skulle jag behöva ha stenkoll redan nu eftersom de visst kräver väldigt fasta ramar. Som tur är så är mitt första intryck av assistenten i klassen väldigt bra, så det bådar ju gott.
Annika:
Moa börjar dagis på onsdag, och då är ju jag ledig, så vi går dit tillsammans, Magnus och jag. Resten av den dagen hoppas jag kunna sitta och tokplanera.
Nä, nu lämnar jag er för ikväll, ska fortsätta jobba lite efter jag tagit en dusch.