tvåspråkighet

Olimipia: Ja, fran hans forsta dag har vi konsekvent pratat respektive sprak med honom i alla situationer. Jag och min man talar franska med varandra, men nar jag vander mig direkt till min son byter jag till svenska. Min man har tagit kurser i svenska, sa han forstar det mesta av det jag sager till var son, vilket underlattar.

Hej!
Jag hakar gärna på den här tråden! Jag har en niomånaders pojke som jag pratar svenska med, och maken pratar engelska. Jag och min man pratar engelska med varandra och vi bor i USA, men jag är stenhård på att bara prata svenska med min son. Det är ju till stor del en vanesak. I början kunde jag ibland tycka att det kändes skumt att jag och min son hade ett eget språk, men nu tycker jag tvärt om att det skulle kännas jättekonstigt att prata engelska med honom. Så man vänjer sig ju! Och jag har märkt att min man ganska ofta förstår vad jag säger, trots att han inte kan så mycket svenska. (Han tar kurser så han kan litegrann, men det går rätt långsamt fram.) Han hör ju på tonfallet ungefär vad det rör sig om. Men man förlorar ju möjligheten att prata igenom barnet, alltså att vända sig till barnet och säga något som egentligen är riktat till den andre vuxne. Men det är ju lika bra det! Skönt att slippa konversationer som "Jaha, har din pappa satt på dig de byxorna, det är ju alldeles för kallt!".

Det kan bli lite rÖrigt med tre sprák i familjen, men faktiskt kan jag sága att mina barn klarar det bra. Jag har alltid pratat svenska med dom, men helt klart ár deras modersmál spanska och nu sedan tre ár tillbaka gár dom i en engelsk skola. Sá fort min son lárde sig lása pá spanska gick det láttare pá svenska ocksá. Mitt mál ár att mina barn ska kunna prata, lása och skriva pá svenska.

Sestret: du hade mer án gárna fátt bli svensklárare till mina barn. Jag har frágat mig fÖr lite men det ár inte sá látt att fá tag i nágon. Helt klart skulle sommarmánaderna passa mig bást men dá är det inga svenskar hár, alla flyr sommaren!

Det ár en sá hárlig kánsla av att ha lyckats när barnet anvánder spráket fritt nár man ár hemma i Sverige. Kul att se hur dottern pratade med mig pá svenska och nár hon dá vánder sig om till pappa sá blir det automatiskt spanska och vi pratar om samma sak. Dom fár dessa sprák helt "gratis" och vilken rikedom! De nágra sprák jag kan skryta om att kunna, nágra báttre án andra, har gjort att jag tagit mig fram hár i Spanien. Undrar om detta skulle várdesáttas i Sverige om jag flyttade tillbaka? Ha, tráffade pá advokaten jag jobbade hos i 6 ár igár nár vi var pá bio och varje gáng ságer han "¿cúando vas a volver conmigo, pequeño saltamonte?" Nu jobbar jag ju át maken, inte kan jag lámna familjeföretaget i sticket áven om jag mer án gárna hade arbetat pá adovkatfirman igen. Hos maken har jag stor frihet som inte kan mátas i pengar. Vem kan normalt sett vara ledig hela sommaren och gá hemma med barnen? Jag ár bara beroende av mig sjálv, bestámmer sjálv nár, var och hur. Jag ska nog inte klaga, eller vad ságer ni?

Olimpia: Vi kommer ocksa att ha tre sprak. Min man pratar tyska med var bebis, jag svenska och vi bor i Frankrike/Schweiz. Sa skolan kommer att bli pa franska. Just nu är bebisen bara 2 manader, men jag pratar svenska och min man tyska med henne. Tillsammans pratar vi oftast tyska, men jag kommer nog prata mer och mer svenska med honom sa far han svara pa tyska. Vi pratar bada tva, bade svenska och tyska sa det är inga problem. Gäller bara att jag motiverar mig själv att göra det! Vi ska ocksa försöka att bebisen kommer i kontakt med franska sa tidigt som möjligt.

Tv har vi pa tyska och franska, sa jag ska försöka köpa lite svenska barnfilmer. Och svenska och tyska böcker saklart. (men det blir till senare naturligtvis, nu är det mer prata och sjunga som gäller...) Dagmamman är finlandssvensk sa hon kommer prata svenska med bebisen.

hmm... vi pratar bara finska med henne men planerar att sätta henne på ett svenskt dagis... någon som har erfarenheter med liknande situation?? (jag är finlandssvensk)

Jag hittade en väldigt hjälpsam sida då det inte är så lätt att få tag på de klassiska Astrid Lindgren filmerna (på svenska) överallt i världen. (Scrolla ned så finns det en länk till flera av serierna/filmerna)
thepiratebay.org/tor/3431590/Madicken_-_B__da_filmerna_-_DivX_-_Swedish_only

Suloinen,
Pa min sons dagis ar det flera av barnen som pratar ett sprak hemma och ett annat pa dagis, och det verkar ga valdigt bra. Tex ar det en kinesisk flicka dar som pratar kinesiska med foraldrarna men hon larde sig engelska valdigt snabbt nar hon borjade pa dagis, och en spansk tjej som ocksa bara kunde nagra ord engelska nar hon borjade, men som fick engelskan pa kopet nar hon borjade pa dagis.

Här vill jag gärna vara med!

Vi bodde i Frankrike tills för ett halvår sedan men bor numera i USA på obestämd framtid. Vår son, som är 2 år, kommer att bli minst tvåspråkig, men kanske så mycket som fyrspråkig. Jag pratar alltid svenska med sonen och min man, som själv vuxit upp med franska och engelska som modersmål, pratar alltid engelska med honom. Jag håller med Peony om att det skulle kännas mycket besynnerligt att prata något annat än svenska med min son. Jag har kört svenska från början med honom och maken har blivit mycket duktigare på kuppen. Sonen pratar med maken på engelska utan problem.

Den språkliga situationen på min mans sida av familjen är dock minst sagt besynnerlig. Min man föddes i Frankrike av en spansk mamma och australiensisk pappa. På 70-talet tyckte barnläkarna att tre språk kunde bli för mycket för barn att hålla isär och därför bestämde sig mina svärföräldrar för att slopa spanskan, så min svämor har alltid pratat franska med min man och hans bror och svärfar engelska förstås, men familjespråket när alla varit samlade har alltid varit franska och så är det än idag.

Att aldrig få prata spanska med sina barn var alltid en stor sorg för min svärmor, och det tar hon igen idag med att prata spanska med vår son istället. Eftersom vi inte träffar mina svärföräldrar lika ofta som när vi bodde i Paris kommer förstås spanskan och franskan att bli lite lidande, men det är spännande att se hur otroligt mycket vår son förstår av både spanskan och franskan varje gång vi är hemma i Europa.

hej!

det var länge sen någon skrev här...hur går det med språkinlärningen? =)

Haha, jag undrar samma sak...

Jag kan väl ställa en lite fråga så kanske det kommer lite liv här igen. Jag pratar svenska med Maja (4 månader), men skulle väldigt gärna vilja prata lite tyska med henne också (jag är tysk och min mamma pratar tyska med Maja) för att hon ska höra det lite oftare än bara när hon träffar sin mormor. Jag tänkte att jag pratar tyska med Maja när jag är hemma hos min mamma och när vi är i Tyskland (vilket dock bara brukar hända en gång om året). Det lät ju enkelt, men det funkar inte lika bra som jag hade tänkt mig. Jag tycker att det är jättesvårt att hitta ett system där jag kan vara konsekvent. När vi pratar alla tre (min mamma, Maja och jag) är det ju enkelt, men det blir jättekonstigt när jag är själv med Maja (hemma hos min mamma alltså). Då känns det ju konstigt att fortsätta att prata svenska, men samtidigt blir det ju annars så gott som ingen tyska. Detsamma gäller när min sambo är med för då pratar ju vi vuxna svenska med varandra. Är det någon som har försökt nåt liknande och hur har ni gjort för att lyckas?