***Skelleftetråden***

Nej, vad tråkigt... Vi tog bort vår hund för ca 5 år sen (han blev 12.5) och väntar mig fortfarande ibland att han ska komma och hälsa när jag hälsar på hos mammaoch pappa.

Maddeofreddes: Jo det e såklart så att de flesta jobbar, men vi tänkte ta ett dagparty för en gång skull. E som sagt ingen fara om det inte kommer så många, blir trevligt nog ändå. :)

Oj,inte kul då ens djur måste lämna jorde livet,oavsett vilka djur det än är...*kram till dej *

Så där är det för mej med,då jag kommer till pappa så förväntar jag mej att både mamma och hundarna & katten ska komma,men ingen av dom gör det...
Pappa har nu träffat en ny kvinna,det verkar seriöst,hon målar & gör om hos honom,känns bra,tror mamma trivs i "sin himmel" då hon donar på...
Vad gäller deras djur så blev dom gamla allihopa ,så alla barnbarnen har upplevt dom och sakar dom idag...

Vi "hade" en katt,en norsk skogkatt,som fick ungar förra året,då hon kom hem och såg att en " inte var borta" blev hon så sur att hon "stack"
Sen har vi inte sett henne,nu har hon varit borta sen i aug,skulle gissa att rävarna fått sej ett skrov mål...Men,vem vet,en dag kanske hon kommer hem igen..´Hoppas verkligen,hon va så speciell

En mycket underlig fråga kommer här...
Vad tror ni att ni skulle göra om ni får veta att ni har en ovanlig sjukdom,som har dödlig utgång om man inte får hjälp i tid...
Man kan alltså bli botat om det inte går för långt, man kan "skjuta" upp sjukdomen ett tag med medicin,men måste i regel byta ut ett organ...??

Hur planerar man framtiden /nutiden efter ett sånt besked ??
*undrar och rycker på axlarna*

JAg vet,en mycket underlig fråga,svårt att svara för man vet inte föräns man varit där...MEN hur tror ni att ni skulle reagera ??

*undrar*

bcsvensk: du menar att hon kom hem och en unge var borta? eller?

och din fråga..nu när man har barn så skulle man nog lida så länge det bara går. byta organ och knarka..
hade jag inte haft barn däremot så hade det nog varit lättare att bara låta allt komma.
Planera kan man väl inte göra så mycket, mer än kanske dagar i förväg.. Så det är väl icke-planeringen då. Men det beror väl på.
Jag skulle nog vilja fortsätta livet i samma stil så gott det går ändå. Och det gäller då barn eller inte. Men med barn blir det väl kanske lite lugnare, så kroppen orkar längre.

Nej nej...Mamma kisse blev sur då hon såg ena ungen,så det är mamman som dragit all världens väg..Vi hoppas på dom där solskens historierna du vet...
"efter 2 år kom skrållis hem"...Osv...

Jag känner mej inte rädd att dö,men jag känner en enorm rädsla att "lämna" mina två äldre kidz...har alltid gjort det,oavsett sjukdom eller inte...
men just nu käkar jag en ny medicament så får man se vad tiden lider...
Det känns mer som bara ett "töcken",eftersom dom bara "misstänker" fel...
De dom misstänker är en lever sjukdom,jag har efter en Op för många år sedan (14år) fått förstörd lever & bukspottkörtel..Och ja,nu stiger värden som aldrig förr..Känns som jag bor på sjukan...
Jag fick magproblem då min lilla var 2 månader, och ev.är det inte Crohns som dom tror utan detta...Ska till läkarn i veckan,får väl se vad som sägs då...Jag känner mej faktisgt lugn,men ändå känns det som att jag har så otroligt mycke funderingar kring livet...Och så känns det som så att om jag har klarat mej i 14 år med behandlingar då jag legat inne i perioder på lassa,så borde jag klara mej flera år till...

bcsvensk: jahaaa.. förstod inte "en inte var borta.." :P men hon hade väntat sig att den skulle vart borta?
va jobbigt, tänk om hon vetat att den skulle vart det några veckor senare ju..
Det kan ju hända! Min första katt "löpte". Det var en hankatt, men varje höst tror jag det var, försvann han i 1-2 månader, ibland mer. Men kom alltid tillbaka.. Tills han försvann för sista gången.

bcsvensk: usch, kan inte tänka mig hur det känns.. lätt för en annan att bara tänka sig hur man skulle reagera..
men varför rädd att lämna just de äldsta barnen?

Så höll min katt på som bodde hemma hos mams & paps,men hon kom alltid tebx,precis som din,utom sista gången,men då försvann hon på hösten och så sa en granne att han sett en katt gå in i en lada och att det hörts ljud därifrån.
DÅ hade förmodligen kissen våran varit insöad i ett par månader,så hon var såååå mager så pappa fick ta bort henne,hon va runt 20 år...men oj va ont de gör i hjärtat minsan