emetofobi.....

jo, jag förstår precis hur du menar...
det är väl därför så många blir irriterade på mig som inte förstår min fobi när jag ifrågasätter varför de kräks... för dom är de ju så självklart...
har man druckit, så är det därför man kan råka kräkas lite...
and so on... men så funkar de inte i min hjärna...
för kräks någon, då tror jag att jag oxå ska behöva göra det inom en snar framtid eller så...
att jag ska bli kräksjuk osv... inget logiskt tänkande alltså...
sååå knäppt.....

Nej vem tänker logiskt

Glass:
jag vet ärligt talat inte hur man reagerar när de gäller sina egna barn...
det är nog väldigt olika tror jag....
jag vet inte till exempel alls hur jag kommer reagera när min bebsi kommer kräkas sen..
eller när h*n får magsjuka eller så...
vissa försvinner fobin för när de gäller sina barn, vissa stannar kvar i mardrömmen....
men är det så att han "bara" har ont av att se folk spy?
eller får han rent ut sagt panik?
lider han av stark ångest i tillfällen gäller rörande när andra eller han själv kräks..?
jag menar, det är ju inte så att man har emetofobi bara för att man inte tycker om kräks, för då skulle ju nästan alla vara emetofober....
det är alltså en ren fobi, precis som vissa har fobi för att flyga tex eller ormfobi...

Glass: Jag kan ta vanliga babyspyor men inte magesjukespyor från min son på snart ett år. Känner för att släppa honom i golvet och springa när han har magsjuka och kräks när jag håller i honom. Jag trodde det skulle vara annorlunda men tyvärr inte

Lollisen: Fy och usch stackars dig. SJÄLVKLART ska han ta hand om sitt eget snusk. Jag förbjuder min sambo att bli så full så han spyr- blir han det får han sova över hos en kompis istället för att komma hem. Man kan ta mer ansvar än så när man är vuxen och dessutom borde han respektera dig mer

lollisen: Sorry jag förhastade mig Trodde detvar din sambo *rodnar*

Men även sambons kompisar borde ta mer ansvar än så.

Vanligt bebiskräks- små skvättar av mat eller mjöl som inte luktar något. Magsjukespyor är ju mer och sen är det hela grejen- rädsla för att bli smittad osv som följer med magsjukan.

Menar du mig Glass?

Sist Teo var magsjuk hjälptes jag och sambon åt, sambon somnade mitt i alltihop så jag var tvungen att ta det. Jag grät och svettades och hade ångestattacker, men Teo kräktes upp allt han hade i magen på första gången, så sen kom det mest lite vätska. Mådde enormt dåligt men kunde som tur var inte bara lämna honom.