emetofobi.....

lollisen: Är du inte alls!

lollisen: Du är absolut ingen hemsk människa, tvärtom!! Hoppas din kille mår bättre....kanske hade bara ätit eller druckit för mycket och hade en massa gaser som störde!!

Träffade iaf personen igår, och jag tog inte ens vitpepparkorn när jag kom hem *stolt* Men självklart så fanns ju oron där, men idag blev det hamburgare på McDonalds....så blir jag dålig nu kan det ju lika gärna bero på maten som magsjukesmitta!

Den som väntar får se....men nog håller man ständigt tummarna för att man inte ska insjukna i något där man kräks...så är det....tyvärr!!

Hur går det Lollisen?

Hej!

Här är en till med kräkfobi. Har haft det ända sen jag var liten.. Ett tag var jag oxå rädd för att spy på bussen, restauranger, bio ja på alla offentliga platser. Men det har blivit mycket bättre nu. Men är det någon som är magsjuk så jag kan bli smittad då kommer ångesten, får panik o tänker tänk om! Kan inte släppa det förrän det har gått minst tre dygn. Har en dotter på snart två år som har varit magsjuk en gång. Jag var lika rädd att jag skulle bli smittad då o att hon skulle spy på mig. Är livrädd att få det på mig.
Jag önskade att det bara var att trycka på en knapp så försvann ångesten men tyvärr funkar det ju inte så.. Det känns skönt att läsa att det finns fler som känner likadant så man inte är ensam, för det känns så ibland.

idag har jag vågat mig hem igen....
i torsdags åkte jag in på förlossninge, hade värkar å så, fick stanna över natten... har öppnat mig en cm å sådär...
killen har kräkits på torsdagen två gånger, å så en gång på fresagen.. usa!!!!¨
så idag tror jag inte att han smittas längre... hoppas inte iallafalll...
för dom på förlossningen sa att om jag skulle få magsjuka så akulle förmodligen den lille komma ut med, skulle lixom sätta igång allting...
och de vill jag verkligen inte!!!
tänk å ligga magsjuk samtidigt som att föda barn!!! mardröm.....

Urk! Jag jobbade igår och i natt hos en tjej (är personlig assistent) och igår kväll sa hon plötsligt "jag tror jag måste spy" fick panik men klarade mig bra i situationen, hjälptehenne på toa o.s.v. men efteråt, huh. Var livrädd att det skulle vara magsjuka men honspydde inget mer sen och sa att hon mådde bra, verkar som hon ätit för mycket mat och magen inte klarade mer, hon åt en himla massa igår så det var nog det. Idag mår hon fortfarande bra, men kan inte släppa tanken på magsjuka ändå! Dumt..eftersom är man magsjuk spyr man ju iallafall två ggr och mår lite dåligt.......bläk.

fy å fy....
mår så illa nu...
nu tror jag ju självklart att jag ska få det som min sambo haft...
skit vad jobbigt när man fått de på tankarna...
blir ju lixom till tvångstankar.....
att man blir säker på att, -jaha nu komer jag att kräkas...
sen kommer känslan -jag vill inte jag vill inte jag vill inte.....
hmmm...
någon som känner igen sig? :-/
fasen vad knepigt det är....
har trott nu ett tag att jag varit mycke bättre i min fobi, att jag kommit ett långt steg med den...
men när de väl gäller, ja då blir jag som ett litet barn igen som sitter i ett hörn å skriker efter mamma....
för, när de väl gäller, så rinner tårarna ner för mina kinder å jag gråter efter mamma...

en del hävdar att de kan ha å göra med barndomen att den härfobin uppkommer..
nått som fattats i tryggheten när man va barn....
hmmm...
undrar ifall de e så?
är det därför jag så starkt känner efter mamma när jag tror att jag ska kräkas?
fy vad jag har trakasserat henne innan.. -mamma? kommer jag att kräkas nu?
-mamma?lova att jag inte kräks då!
- mamma? varför mår jag illa? va ska jag göra för att de ska sluta? nu kommer jag kräkas va?

det har dock blivit bättre... nu ringer jag inte henne så fort jag mår illa...
hi hi...
nu har jag växt till mig lite... *ler*
tror jag... fast bara lite lite...

egentligen så tror jag att jag mår illa nu för att de va 8 timmar sen jag åt...
och när jag åt, så va de en stor flottig pizza jag tryckte i mig...
så, jag är nog bara hungrig igen, å så svider de lite i magen efter allt fett jag fick i mig innan...
det är ju vad jag skulle tro egentligen...
MEN, bara för att man försöker övertyga sig själv om de, så kommer tankarna,-ja, bara för att jag tänker så, så kommer jag säkert kräkas nu...
och egentligen, vad fan gör det om jag nu mot förmodan skulle kräkas då???
jag lär ju inte dö denna gången heller...?
vad e de som gör mig så rädd å ångestfylld egentligen???
vad e de som gör mig så uppslukad av detta "fenomen" kräkning??
jag försöker ofta komma fram till nått, nått konkret som man skulle kunna bearbeta... men jag lyckas aldrig komma fram till nått...

ja, nu ska jag inte tråka ut er mer...
säkert ingen som orkar traggla sig igenom de jag skrivit, ville å behövde nog mest skriva av mig lite...
kram kram å hoppas att ni mår bra ni andra....

Usch. =/ Jag känner igen detta där. När det känns som det ska komma då gråter jag och tänker: vill inte, vill inte, snääälllllaaaaa!!! Vill inte!
JOBBIGT! Jag ska söka hjälp för det. Jag klarar inte av att ha så här nu längre... Det blir bara jobbigare! Tänk postivt nu, tänk inte på att du mår illa. En tjej jag känner, hon har oxå emetofobi. Hon sade när hon mår illa så gör hon saker som får henne att glömma bort det. Som att diska, tvätta fönster, dammsuga och pyssla om saker. Det har fungerat för henne. Men du. Du är gravid nu och du mår illa. Det är nog inte det du har som din kille hade. När jag va gravid så kunde jag må illa närsomhelst. Det berodde bara på att jag var gravid. Det för något gott i sig, men ändå vill man inte må illa. Det är så jobbigt! =/ Godnatt på dig. Kram

idag känns de bättre, nu har de gått ett tag, å då tror min hjärna automatiskt att de va nog inte magsjuka ändå då... dumma knasiga hjärna....
nu har jag skruvat ihop bebis sängen iallafall.. jihuuu vad fin den är...
tänk att min liten ska ligga där...
konstigt de känns... men ändå superbra naturligtvis!
längtar eftre liten nuuu....

lollisen: Skönt att höra Lycka till med den lill* nu

Hej på er!!

Här är läget sådär, tror att jag ätit lite för dålig mat för magen har sagt upp sig och jag hoppas iaf att det beror på all mat man ätit under semestern och att det inte är magsjuka! Men ni vet hur det är....minsta tecken...så drar man slutsats magsjuka!!

Kommer att läsa sista terminen till undersköterska nu, vilket innebär för min del 8 veckors praktik inom äldreomsorgen! och redan nu har jag ångest....tänk på all magsjuka som jag kommer att komma i kontakt med...blää och usch!!!

Någon med kräkfobi som jobbar inom vården här? Hur gör ni för att ta er igenom dagarna?