emetofobi.....

*puff* någon?

Jag har haft kräkfobi ända sedan jag var liten, typ 8 år gammal. Det är lättare nu när våren kommit, men hade det riktigt tufft i vintras.

Kram på dig!

Jag har också kräkfobi. Hatar att kräkas och må illa själv och tycker det är fuktansvärt hemskt när andra mår illa och kräks. Jag känner mig ganska ensam också för folk tar en verkligen inte på allvar, säger att ingen gillar ju att spy. Men skillnaden är att jag skulle kapa en arm för att slippa (inte riktigt, men nära inpå...)

så känner jag oxå! jag skulle verkligen helre bryta ett eller två ben om jag skulle slippa kräkas....!
tror alltid att jag ska bli magsjuk osv... de e så jä*la jobbigt ibland så jag vet inte va jag ska ta vägen!
nu är jag gravid oxå, och jag vill verkligen inte att detta ska behöva påverka mitt barn!!
*lessen*

Här har ni en till med kräkfobi... som känner likt som föregående skrivare!!!
Min vinter har varit ett rent helvete... med lite sömn, då jag alltid tror att om jag sover på nätterna så får barnen el. jag magsjuka.... tänker på kräkning o magsjuka varje dag och får nästan ångest på kvällarna.... *gråter*
Kraam på er alla andra som känner likt!

jag får verkligen hur mycke ångest som helst av tanken på kräkas....! kan inte hjälpa de! försöker ta de lugnt, försöker andas osv... men de funkar inte! jag får fullständig panik i hela kroppen! de som snurrar i huvet när jag tror att jag ska kräkas är- snälla, jag vill inte vill inte vill inte.........
sen börjar jag gråta......
de e sjukt jobbigt de här, har försökt få hjälp, men ingen tar en på allvar.....
fan!
vad ska man göra? vad KAN man göra???

Förstår er verkligen. Skönt att prata med fler som känner likadant. Ofta tänker jag att jag är larvig som tycker att det är så hemskt att kräkas, men när jag mår lite (då jag för övrigt tror att jag ska dö) illa är de känslorna som bortblåsta. Jag gråter och skakar och får panik. En gång har jag varit magsjuk under mitt förhållande med min pojkvän och då förstod han verkligen hur dåligt jag mår. Jag blir som förbytt och upplever som ni säger en ångest.

Vi planerar ju också barn nu och det enda jag kan tänka på är att jag kanske kommer att må illa och i värsta fall tom kräkas. Det får mig att tveka men jag vill ju verkligen ha barn. Kanske skulle det fungera som terapi, men fasen vad dåligt man skulle må...

Här har du en till.... min kräkfobi började efter att jag blev magsjuk i 4:an. Jag spydde i klassrummet o jag kommer exakt ihåg vad jag hade på mig den dagen o inte ett enda plagg använde jag nånsin igen. Jag var dessutom alltid orolig o mådde "dåligt" på torsdagar eftersom det var en torsdag jag blev sjuk. Jag var aldrig med på en idrottsdag igen efter det (inte en enda gång under hela skoltiden) eftersom jag blev sjuk dagen efter en sådan. Mamma trodde att det kanske berodde på att det varit kallt ute, att jag tagit i så mycket o inte ätit ordentligt.
För mig finns det inget värre än att kräkas o jag blir hysterisk om jag mår illa. Emotofobi hänger ofta ihop med panikångest o kontrollbehov. I got it all... men numer är det under kontroll. Dock vill jag för allt i världen aldrig kräkas igen... En sak som bevisar att jag blivit bättre ändå är att jag kan skriva ordet o t o m säga det! När jag var yngre kunde jag inte ens läsa ord som kräkas o spy utan att hålla andan o annat tokigt!

alltså, vad de kan ställa till sånt här... min pojkvän e ganska måttligt trött på att jag alltid tjatar om vilka som haft magsjuka och hur rädd jag e för att få de me...
jag förstår ju honom att han inte tycker de e speciellt kul....
jag vet bara inte vad man ska göra åt de....!?
jag har sökt hjälp som sagt, men de e ju ingen som tar de riktigt på allvar... utan säger då-de går ju över om du skulle kräkas, de vet du väl? eller- de e ju ingen som direkt kanske älskar att spy...
men de vet jag väl för fan!!!
jag är ju inte dum i huvet!!!
men när ångesten faller på och kräktankarna kommmer så funkar inget som helst logiskt tänkande....
e de någon som fått hjälp eller åp nått sätt lärt sig hantera sin fobi?
hur isåfall?
desperat på hjälp känns de som...