Katastrof=(

Hej tjejen! varit i samma sits som dig 2 ggr, och lever med den smärtan än ida.Du fixar det bara du tror på dig själv. Vill du så hör av dig så kan vi ta det mer privat sköt om dig

Hur går det för dig Ts?

Dagarna går fort här och min mage växer för fullt. Idag har jag bara två veckor kvar till ultraljudet och jag längtar som tusan.
Sambon är väldigt tystlåten för det mesta och säger inget om den lill* i magen nu. men han ska iaf med på ul, vilket känns skönt. Hoppas han inser lite mer vad som finns där inne då.

Jag hoppas du har det bra även om det är väldigt tufft

tänker på dig varje dag

*många kramar*

Undrar hur det har gått för dig TS. Senast du skrev var 7 maj. Tänker på dig!

Hej på er! Längesen jag skrev nu så det är väl dags för en uppdatering...

Här händer inte mycket. Magen växer väl men allt mellan mig och sambon ser likadant ut. Han vill fortfarande jag gör abort och säger det kommer bli bättre sen när båda vill. Han stödjer mig och vi kommer fixa det här. Säger han... Jag säger jag vill inte och han vet det, han vet att det är mycket begärt men att det inte kommer funka. Jag blir verkligen helt stum när vi pratar om det, gör ALLT för att inte börja gråta. Gör jag det blir det sjukskrivning från jobbet dagen efter och det funkar inte längre. Det är inte omtyckt på mitt jobb och jag måste åtminstone fixa jobba till semestern och det är ca 6 veckor dit...=S

Idag går jag in i vecka 17, alltså 16+0. Det är nästan ändå försent för en abort. Om han ändå kunde läsa om det? Läsa på såna här sidor? Eller prata med någon? nej, han håller allt för sig själv och det lilla han pratar om det blir ju med mig...

Vi har iaf haft sex lör, sön och mån så det är ju ett framsteg. Men känns som enda framsteget...

Det blir nog så att menar han att det inte kommer funka får han lämna mig. Det finns ingen annan väg. Det tråkiga är att det är väldigt turbulent i min mammas liv just nu och hon beter sig som en tonåring. Både mot mig, min lillebror och mot mormor. Usch och fy så hon beter sig. Och senast sa hon att hon hoppas verkligen inte att jag och min sambo någon gång skaffar barn. Och hade hon inte haft mig och min äldre bror hade hon haft det jobbet nu. Riktigt fula meningar som sårar. Känns inte bra. Men en har jag iaf som jag alltid kan lita på och det är min underbara mormor!

Just nu är dt inte särskilt mycket som känns som det bör och jag undviker allt för att kunna jobba. Måste jobba! Läkaren kunde heller inte sjukskriva mig för det fanns inte skäl nog enligt försökringskassan sa han.

Ja, jag vet inte vad jag ska skriva. Vi har inte kommit så mycket längre än så här. Jag hade hoppats att han skulle förstå att har jag väntat såhär länge så lär jag väl knappast kunna göra abort nu...?!
Jaja tiden går och endera vänjer han sig eller så ger han sig av. Så får det vara. Jag måste tänka på mig själv och försöka sköta mitt jobb, annars kanske jag blir både jobb och karllös...

(Anonym (vet), har lagt till dig på msn! är sällan inne men dyker upp någon gång då och då så håll utkik! Hoppas du har det bra och din sambo börjar vänja sig. Önskar dig lycka till!)

Hoppas att det går bra! Har du provat visa din sambo sidor med hur utvecklad babyn är nu? Enligt någon sida kan den till och med leka med navelsträngen och andas in vatten...

Va skönt att höra ifrån dig ts även om du har de jobbigt...
Själv mår jag inge vidare. Sambon är väldigt konstig än och jag får inte så mycket ur honom tyvärr.
Jag har iaf nämnt att jag behöver byta bil framåt hösten då inte barnvagnen kommer att få plats i min och visat honom lite barnvagnar, men vet ej om de hjälper.
Han ska iaf med på UL som är om precis en vecka. Jag hoppas han kan få in lite då vad som finns i magen.
Min bästa vän ska ha veckan innan mig så hon och jag pratar ju mycket. Sambon brukar fråga vem de är som ringer och jag svarar. Sen frågar han ju vad vi pratar om och jag svarar att vi i princip bara pratar bebisar..

Jag tror att han har börjat inse lite iaf och smälta det hela även om han mår ganska dåligt. Igår la han sig på magen försiktigt när vi kollade på tvn och försökte lyssna, men han sa bara att de hörs ju inget..
Jag börjar längta tills den lille kan sparka så de känns utanpå magen så han och sonen med kan få känna. Jag känner ju den lille ganska väl nu så.

Har du fått någon tid för UL?

Såg att någon lagt till mig på msn så jag antar att det är du. Börjar de på S?

Jag är inte heller inne jätteofta, men de händer att jag sitter här då och då...

Sköt om dig ts nu så hörs vi. Och du vet var ja finns!

Din situation låter jättejobbig, men tänk på att det är du som ska leva med sorgen om du gör abort. Jag tycker inte att du ska låta dig pressas till något som du inte vill. Det finns inte någon garanti för att ert förhållande kommer att hålla om han pressar dig till en abort. Det är en svår situation du har hamnat i, ta det lugnt och tänk igenom ditt beslut.

Tråkigt att du inte mår så vidare, men jag tycker det låter som han håller på att smälta det hela! Eftersom han ska med på UL och la sig på din mage och sa att inget hördes tyder ju på det.

Här är det katastrof nu=( Sambon frågade senast natten till igår när jag skulle göra abort och han sa att jag satt en härlig hängsnara runt hans liv nu. Tackade för det och blev arg! Det är väl inte mitt fel? Nej men det var inte han som bestämt att det skulle gå såhär långt heller sa han! Vände mig om i sängen och kände tårarna som vart påväg ett bra tag bara började rinna. Strax frågade han mig om jag inte älskade honom och han förlät sig för han var så elak, men att det känns inte bra.

När jag sitter och skriver såhär känns det så självklart att jag borde lämna honom. Att det aldrig kommer funka ändå om jag gör abort. Men när jag är hos honom vågar jag knappt säga emot, jag klarar knappt att prata om det hela. Vad ska jag säga?

Han har iaf förstått att ca studentveckan är sista veckan, men det borde vara veckan före va? Eller är det redan nästa vecka? Är i vecka 17 nu, 16+4 exakt.

Har panik nu, vet inte vad jag ska ta mig till! Magen börjar tom bli stor och den syns under tajtare tröjor nu. Är väl redan lite lätt rund men inte så hemskt rund, men nu syns det iaf att jag är gravid. Bara inte folk börjar fråga:S

4 veckor kvar på jobbet innan semestern, klarar jag det utan någon sjukskrivning? Hur blir det om jag gör abort? Måste jag sjukskrivas då? Eller semester?

From måndag kommer jag kunna vara inne på msn! Håll utkik då.

Må gott allihopa!

Gör inte abort, du vinner ingenting på det. Ifall du gör abort kommer ditt förhållande vara så gott som slut, du kommer säkert inte klara av att vara nära din sambo mer eftersom han påminner om aborten och eftersom du avskyr att han tvingade dej till det. Och ifall ni ändå gör slut, varför inte behålla barnet? Antingen kommer du sitta där ensammen och ledsen, eller med ett barn som du älskar - jag tycker valet verkar självklart! Däremot om du vill vara snäll mot din sambo så kan du ju säga att han inte behöver träffa barnet/inte behöver betala underhåll för det och så kan han låtsas som att det inte finns. Det kommer han förmodligen ändå inte att göra dock, utan han kommer säkert vilja träffa det när det väl är fött... tror jag.

Gör inte abort... du kommer ångra dej resten av livet, och förmodligen kommer din sambo också att ångra sig tids nog, när han inser hur mycket det skadat dej. Just nu är han nog så panikslagen att han inte tänker på dej alls utan bara på sig själv. Han kommer att komma över det, lovar. Och ifall han stannar hos er så kommer inte barnet att förstöra hans liv, även om han tror det nu. Min sambo var också orolig för vad ett barn skulle göra med vårt liv men det är inte så livsomvälvande som man tror, man kan leva nästan som förut =)

Var lugn och saklig när ni pratar om det där och säg att det inte alls är ditt fel, utan att ni var två om att du skulle bli gravid och det var då förändringen skedde. Redan då. Det handlar inte om ifall du ska göra abort eller inte utan om när du blev gravid.

det är fri abort fram till v. 17+6 sen om socialstyrelsen godkänner det kan man göra abort t.o.m 21+6

men ts hade du velat göra abort hade du med största sannolikhet redan gjort det. Jag hoppas du följer ditt hjärta för beslutet ska kännas rätt för dig!

jag har själv en dotter och jag och hennes pappa är inte vänner, har älskat honom en gång i tiden men allt är förstört, det blev det under graviditeten. men för dig och din sambo kan det gå jättebra! du kanske inte ska bestämma dig nu hur du ska göra med honom!? eller jag vet inte.. vänta och se kanske... som sagt försök att följa ditt hjärta, men jag vet det är inte lätt. här rann det många tårar och här var det många sömnlösa nätter när jag väntade min dotter. pappan till henne sa att jag förstörde hans liv sen andra dagar var han hur glad som helst.

om du vill skriva till mig på fl, ha min msn eller nått är det bara att säga till! har suttit i liknande sits som dig!

kramar!