Katastrof=(

Det kanske ändå blir du som måste vara stark åt er båda. Eller åt er alla tre.

Visst är han ung men han är inte den förste som blivit far vid 20. Självklart kan han börja plugga om han vill. Livet slutar inte av att en kille blir far.

Ja, du funderar om du gör rätt. Men om han deppar nu så vad tror du att du skulle göra efteråt om du tar bort ditt barn som du vill behålla?

Sedan måste man inte göra precis som föräldrarna gjort heller. Var och en har sitt liv och ingen kan se in i framtiden och säga att vid den eller den tidpunkten är det rätt att få barn. Man tror bara att det ska vara _bästa tiden_ att bli föräldrar men om det stämmer vet man inte.

Jag brukar inte råda varken till det ena eller andra men jag har känt hela tiden hur starkt du vill ha det här barnet och mina inlägg har blivit därefter.

Han som visste att han inte ville borde ha varit mer noga kan man tycka. Men som sagt gjort är gjort.

Oj, jag var och bläddrade i några pocketböcker på stan idag och hittade två (!) som handlade om precis det här och som var sanna historier. Tjejen råkar bli gravid, killen vill abort. Tjejen vill egentligen inte men oroar sig över killen, eftersom han är ju så ledsen. Hon är också ledsen men håller det mesta inombords och tycker på något sätt att det är värre att han är ledsen än vad hon är, eftersom han visar det så mycket utåt. I en av böckerna ligger tom killen på golvet och gråter och bankar med knytnävarna som ett litet barn och tjejen blir helt handfallen, vad ska hon göra?

I båda böckerna gjorde tjejen till slut abort (de var inte lika långt gångna som TS) och ångrade sig något fruktansvärt. Det tog förstås slut mellan dem också. Så fort hon gjort abort så förväntade sig killarna att nu skulle allt vara som vanligt och hade inte så mycket överseende med hennes sorg.

TS, gör inte abort, du kommer ångra dej! Troligtvis din kille också, när han inser vad det kommer göra med dej. Han har nog fullt upp med sina egna känslor nu så han tänker nog inte ens på det.

Det är dessutom mindre farligt att gå igenom en förlossning än en abort och det gör förmodligen lika ont när man är så långt gången som du, värkarna måste ju induceras och sådana tenderar att göra ondare än de som kommer naturligt.

Tänk att gå igenom en hel riktig förlossning och sedan bara ha sorg efteråt, allt i onödan. Många klarar sig ju genom förlossningen eftersom de vet att något bra väntar i slutet, de får träffa sitt barn.

Sedan finns det ju de stackare som måste avbryta graviditeten sent pga skador på barnet eller eftersom det har dött, och det måste vara jättehemskt! Gör det inte i onödan =/

Jag har inte följt tråden men ville bara säga att livet inte tar slut för att man får barn!

Visst, det blir annorlunda, jobbigare i vissa avseenden men så oändligt mycket bättre på det stora hela! Hade jag vetat att det var så roligt, underbart och glädjefyllt hade jag börjat mycket tidigare med barnalstrandet!

Vi hade fasta jobb, bra ekonomi osv när vi väntade första barnet men har båda börjat plugga på universitetet så det går att utbilda sig även om man är förälder! Av de 20 bästa studenterna på min institution var 19 småbarnsföräldrar (många var dessutom ensamstående), det om något visar väl att det går att studera om man vill!

Livet tar inte slut, det blir bara bättre!

Vill ni veta en tragisk sak....

Jag har fått panik nu i dom sista dagarna eftersom det är rena katastrofen hemma. Klarar knappt av att jobba. Så jag sa åt sambon att han fick ringa och fixa abort....

Sist jag var på UL var fostret mindre så jag var en vecka senare än vad som var beräknat från sista mensen. Så hon ska ringa min sambo idag och vi får en tid för undersökning med ultraljud och så. Så om jag gör det blir det av nästa vecka...

Skäms verkligen att jag är såhär vek, men jag är verkligen helt ensam. Efter att mamma sa som hon gjorde sist så kan jag ju räkna bort henne som en hjälpande mormor=(
Inga tjejkompisar har jag heller, bara killkompisar och dom är inte särskilt intresserade av barn. Så jag blir helt själv isf=(

Jag har väl panik, därför gör jag såhär. Fattar inte ens att han vill jag ska göra det....

Katastor är vad det är. Men vi får se när det är dags att ta dom första pillren om det blir av eller ej..............

Fan vad ledsamt, TS. förstår inte varför du ska genomgå en såhär sen abort? har du läst nånting av de ovanstående inläggen? det här är nånting du kommer få ångra resten av ditt liv, och det stort!

förstår att det kan vara jobbigt att inte så många runtom dig har barn, men det kommer ju! folk skaffar barn hela tiden, och du får nya vänner, med barn också! du är långt ifrån ensam i världen om att få barn.

Gör inte misstaget att kasta bort det mirakel du bär på på grund av en kille som är feg och inte vågar ta sitt ansvar. Jag är ingen abortmotståndare, men jag vet vad det innebär att kämpa för att få bli förälder. Tänk på vad DU vill. Du kommer få bära med dig den här upplevelsen resten av ditt liv.
Många kramar

Hoppas verkligen du inte menar allvar ts.Jag har följt dig genom alla sidorna o nää.Vad säger den blivande farmorn?

Har du läst inläggen från andra som fött fram sina foster så här sent och kollat hur de upplevt det efteråt?

Undrar hur du har tänkt det ska bli efteråt? För du tror väl inte det någonsin blir som förut?