Katastrof=(

Det är bra att du respekterar killens åsikt i den här frågan, du hinner skaffa ungar längre fram när han är redo eller du finner en kille som vill bli farsa

När ska killen respektera tjejens vilja då ? Va ?

Det är ett barn i magen ! Killar är så fega & tar svansen mellan benen. Det är han som varit med & gjort detta barn. Deras barn som snart gått halva tiden, som snart kan överleva utanför magen om bara några få veckor.

Jag är inte abortmotståndare och jag gillar inte att tala om för andra vad dom ska göra. Men i det här fallet så kan jag inte låta bli. Jag tror du kommer ångra dig som fasen, en ånger du får leva med resten av ditt liv. Ett barn däremot är omöjligt att ångra. Som någon tidigare skrev så kommer en abort inte lösa dina och sambons problem. Tvärt om!! Jag tycker att ni ska ta ert ansvar nu när ni gått och dragit på det så länge. Desutom så tror jag inte att du vill göra abort innerst inne. Det är sorgligt och jag lider med dig. Tycker samtidigt att du är lite omogen som lyssnar mer på andra än på dig själv. Hoppas du tänker om, för din skull.

TS:
Du ska utgå ifrån vad du vill- gör inte en abort om du själv känner att det är fel!
Strunta i vad andra tycker och tänker och lyssna på vad DU vill. Det är det enda viktiga nu.
Jag tycker också att du ska ta reda på vilka möjligheter som finns till stöd och hjälp för dig om du blir ensamstående.
Lycka till hur du än väljer men utgå ifrån vad du vill och vad du klarar av. *kraamar*

Man ångrar inte dom barn man fått, utan dom barn man inte fick..

Anonym (vet): Kramar om! Jag önskar er verkligen all lycka.
Tårarna rinner för du skriver så fint.

Ts: Jag står för vad jag sagt. Hör av dig...

jag behöll mitt barn emot pappans vilja.. han grät och skulle ta livet av si och hotade med att själv göra abort med en sop och liknande, så vi gick skilda vägar.. han såg mej inte ens gravid.. i slutet av 8månaden tog han kontakt igen och vi började små prata jag hade då redan fåttreda på könet och han sa jag vet att det blir en pojk för jag vill ha en tjej. jag svarade nä JAG ska få en son för att jag önskar mig det... han va inte med vid förlossningen och träffade sonen första gången när jan var 4veckor första två åren har han haft oregelbunden kontakt men sen jul så har nått hänt... han har numera sin son 1vecka i månaden och nästa torsdag så ska han få delad vårdnad som han tjatat om hela året jag har avvaktat lite för jag ville se hur det utvecklar sig... och hittills så går det super far och son älskar varann och jag njuter av att dom äntligen har fått riktig kontakt.. visst jag ska inte ljuga å säga attt vara gravid ensam el ensamstående mamma el gå igenom förlossning utan pappan är en dans på rosor det svider ordentligt i hjärtat.. MEN ALLT HAR VARIT VÄRT DET

Har EXAKT samma ålderskilland på mig och min sambo. Och han är likadann när det gäller barn. Jag vet inte hur jag hade gjort, men.. gör de hjärtat säger, det är jiobbigare för dig att genomgå en abort, han kommer väl förhoppingsvis vänja sig, han kanske blir arg och så i bärjan, men man får väl hoopppas att hankommer tillbaka isåfall.

Lycka till va du än gör.!!

Och hur är det med respekten för kvinnans lidande i den här frågan? Ett nästan halvgånget foster ska födas fram dött och vad det innebär vet bara den som utsatt sig för det.

Killen behöver inte ligga på sjukhus, inte heller behöver han bli sövd och utsätta sig för ett ingrepp, vilket är mycket vanligt att kvinnan måste då moderkakan ofta inte kommer ut av sig själv.

Han behöver inte riskera sin barnalstrande förmåga, i ett fåtal fall kan kvinnan råka ut för infektioner efteråt som kan påverka fertiliteten.

Sedan efteråt har killen inga problem med graviditetshormoner i kroppen och inte får han blödningar några veckor efter eller problem med mjölkproduktionen.

Det är hon som far illa av detta, därför bör kvinnans åsikt respekteras.

Killens vilja skulle ju ha respekterats ifall tjejen ville ha barn och han inte ville det, men nu är hon ju redan gravid och väldigt långt gången så nu är det försent skulle jag vilja säga.