• Anonym

    Katastrof=(

    Har inte testat än men min mens är en vecka sen, jag har jätteömma bröst, känner stickningar nere i magen och har haft extrema frossor senaste tiden. Både jag och min sambo är säkra på att jag är gravid=(

    Jag har börjat prata om det här med barn med honom för max ett halvår sen. Nej nej, sa han, han är på tok för ung. Skulle han bli pappa nu skulle han ta livet av sig.

    Igår var han ut och när han kom hem var han jättedeppig och berättade han varit så deppig på jobbet att dom till och med frågat varför han ser så hängig ut. För att han är trött har han sagt, men i själva verket är han ju jätteorolig att jag är gravid...
    Han bad verkligen om en abort inatt. Lova mig det sa han! annars tar jag livet av mig! Eller så lämnar han mig och säger jag varit otrogen och det är nån annans....

    Jag vill ha kvar barnet!
    Både han och jag har fast jobb, bil, stor lägenhet på nästan 70kvm, ordnad ekonomi. Men han säger han är för ung, 20. Jag är ett halvår äldre än honom och vill ha barn nu!

    vafan gör man nu? Gör abort för hans skull? Och dödar mitt hjärta?
    Jag vill inte bli ensamstående, jag vill ha han som pappa till barnet. Men varför vill man inte en sån sak?

    Och vad gör man nu?
    Han är jättedeppig för jag säger "kanske" om jag kan lova en abort. Jag är minst lika deppig för att ta bort barnet=(

    Vi ska nog testa mig idag eftermiddag, köpte test igår. han och jag är lediga imorn så jag slipper vara rödgråten på jobbet imorn iaf. Men hur ska jag orka jobba sen då?=(

    Hur skulle ni gjort? HJÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!!!!

  • Svar på tråden Katastrof=(
  • Anonym

    Gud vad ledsen jag blir när jag läser den här tråden. Hur har det gått TS? Du vill ju behålla barnet. Gör inte abort du kommer ångra dig resten av livet! Jag gjorde abort för min killes skull och det var det sämsta beslut jag någonsin tagit. Kunde inte förlåta honom och framför allt inte mig själv. Känner nästan lite panik över att jag inte kan hjälpa dig. Livet blir inte förstört av ett barn, det tar bara en ny vändning. Man kan ångra en abort men väldigt sällan ett barn...

  • alvaereva

    om du vill ha barnet så är det klart att du kommer klara det!!!
    du kommer bli en fantastisk mamma till ditt barn även om pappan väljer att inte finnas med. det kommer inte alltid att var alätt, men vem har sagt att livet ska vara lätt?

    DU KOMMER KLARA DET!
    DU KOMMER BLI EN FANTASTISK MAMMA!
    DU VÄNTAR BARN!

  • Anonym

    min syrra gjorde abort i vecka 16 två stegs abort för killen inte ville ha barnet, men hon ville.. hon hade en lång två stegs abort och fick föda fram det döda barnet som hon egentligen ville ha, hon grät och killen han satt hemma och brydde sig inget då.. sen när hon berättade att dom fått en flicka som nu inte längre fanns då grät killen och bråka och vart arg på henne för att hon dödad även hans barn.. alla situationer ser olika ut men du har nästan gått halva graviditeten nu.. behåll barnet du vet inte hur det kommer sluta om du gör abort heller men behåller du har du verkligen nån att att älska vilkorlöst som kommer vara värd allt besvär den ger

  • Rosenöga
    Anonym skrev 2008-05-30 22:29:36 följande:
    Dom sa på kvinnokliniken idag att jag måste vara 100% säker på det jag det är rätt med abort innan jag tar tabletten för sen kan jag inte ändra mig. Men det är jag ju inte. Men hur ska jag hinna bestämma mig till imorn? Jösses vad bra ni har det som kan lägga er och sova och vakna vid 12 imorn och läsa här hur det gått för mig utan att ens förlora/vinna något.Sen måste jag iväg på annat kl 9 så tidigare än så måste jag ha varit iväg och tagit tabletten om det nu är så...Fan vad jag ångrar allt nu. Ville ju så gärna ha barn förut, vill det nu också. Men funkar det med en kille som inte vill?
    Nej TS, vi är inte i din svåra situation nu. Men som du märker har så gott som alla som skivit inlägg varit i din eller liknande situation tidigare i livet. Vi har gjort svåra val eller så har vi inte fått välja själva utan naturen har bestämt åt oss ifall vårt barn skulle kunna leva eller ej.

    Vad jag förstår så har du nu också kommit fram till hur du skulle göra och vad det än blev hoppas jag att det blir bra för dig och att du kommer att må bättre än vad du gjort under den här svåra tiden.
  • Anonym (mf)

    Usch gör inte abort för hans skull!! du skriver ju att du vill ha barn och visst du tvekar & undrar en massa som många faktist gör även om barnet är välkommet av båda föräldrarna!! Och det finns dem som faktist blir lämnade av sina män/kvinna efter barnet kommit så bara för att han nu inte finns vid din sida och beter sig som en jäkla barnunge, så finns de inget som säger att du inte skulle klara av situationen som ensam mamma! Det finns olika ställen som anordnar träffar för blivande singel mammor och kan på så sätt finna vänner som vet vad de innebär att bli lämnad! Och på så sätt finna vänskap.
    Du har ett jobb du kommer klara av att försörja dig och ditt barn.
    (vet du hur stort ett barn är idenna ålder?!  du kan gå in på en abort sida får man se foster folk har tagit bort som du kan visa din sambo)

    Väljer du en abort så hoppas ja du gör den för att du inte klarar av att ta hand om ett barn eller att barnet är sjukt! Inte pågrund av en sambo!

  • Anonym (toblerone)

    jag kan dela me mig av min erfarenhet när jag va blott 16 år gammal.. va i mitt första riktiga förhållande me en kille i samma ålder, vi slarva me skydd (typiskt jag vet)
    o dessutom va d ett väldigt självdestruktivt förhhållande.
    vi hade nog hunnit vara ihop ca 4-5månader då min mens uteblev.

    jag gjorde aldrig ngt gravtest, var i förnekelse, men när mensen uteblev för andra gången så tog jag upp d me min våldsamma pojkvän, han reagerade precis som din sambo, att jag MÅSTE göra abort, d finns ingen annan utväg, jag skulle tänka på saken sa jag. d hann gå ytterligare nåra veckor då jag släppte bomben att nej jag skulle behålla barnet.
    d slutade me att han skulle "tvinga" mig få missfall o slog mig gul o blå o dessutom sparkade mig oerhört mkt i magområdet i hopp om att barnet skulle dö. gjorde vad jag kunde för att skydda d lilla livet i magen.

    efter den händelsen så lämnad ejag honom o blickade aldrig bakåt, jag va naiv o dum o hade blivit slagen tidigare men den här gången var d ett barn inblandat o för mig fanns d inge annat alternativ.

    i samma veva blev jag utslängd hemifrån (min mamma visste ej om att jag va gravid) så socialen blev inkopplad o jag blev flyttad till en fosterfamilj, där jag blev kvar i ngn vecka.

    d va den värsta perioden i mitt liv, jag hade absolut INGEN att vända mig till, 16 år gammal o gravid.

    dom kommande veckorna så hade jag inget hem, bodde hos vänner till o från, ibland sov man ute. när jag till slut blev räddad av min moster som gav mig ett hem. jag hade mitt barnbidrag på ynka tusenlappen att klara mig på innan dess, kunde gå dagar innan jag fick mig ett rejält mål mat.

    då var jag redan i v 25, o sedan blev d dags att berätta för magen gick ej längre att dölja.. och allt har sedan dess bara vänt sig till d bättre.

    idag har jag tre underbara barn, en underbar man och avslutade utbildning. jag e lycklig o vet att d lilla livet gav mig så enorm mkt styrka i de svåraste stunderna, jag kämpade för hans skull.

    med andra ord, d finns inget som e omöjligt i denna värld!
    d finns så mkt att få o ge, o ibland så finns d så svåra beslut att ta, men låt ALDRIG rädsla bestämma åt dig!!

    jag har haft vänner/bekanta som gjort sena abort pga deras familj/män velat d.
    d har inte slutat lyckligt för fem öre.
    inom kort tid sprack deras relation, en av dom hamnade i knark träsket pga den enorma skuld hon ej kunde hantera, en klarade inte av att bo kvar i stockholm elr sverige för övrigt så hon flyttade utomlands o bor än idag där. en blev djupt deprimerad o idag ca 10 år senare börjar först komma på bättringsväg.

    jag nämner inte d sista för att skrämma upp, men dom 3 var starka kvinnor och att göra ngt mot ens vilja kan bryta ner en totalt.

    tänk över allting (även om du säkert gjort d en miljon ggr)
    o för guds skull, TÄNK PÅ DIG SJÄLV!

  • Anonym

    Jobbig tid!

    Vaken hela natten.
    Gråtit. Smsat med sambon som fick gå hem kl 3. Där låg vi och grät men fick lov att sova och det blev väl någon timme. Det tog ett tag innan vi kom iväg och väl där tog det ett tag innan vi kontaktade någon.

    Hon såg hur jag såg ut att jag gråtit och förstod jag var osäker så hon fick inte ge mig någon tablett.

    Sista dagen imorn sa hon, okej jag ska fundera till imorn. Senast kl 13 imorn sen är det soc som får avgöra.

    Så inget är gjort eller ogjort än...

  • Anonym (var me 20)

    gör inget dumt som du kommer att ångra det är ett barn du har i magen som lever och mår bra jag hoppas att du väljer rätt och att du snart kommer att må lika bra som ditt barn gör..

  • Indillia

    Men snälla TS. Behåll barnet. Det är ju det DU vill.

    Jag har själv gjort en abort pga av att det var det killen ville. Det finns inget jag ångrar och mår så dåligt över som det.
    Det är också så att många killar ändrar sig efter en tid när barnet i magen blir "på riktigt". När graviditeten syns eller när barnet är fött.

  • MansonDust

    Ts, gör inte abort. Låt sista dagen gå, sen slipper du fundera på abort !

Svar på tråden Katastrof=(