Hejsan Svejsan del 2

Hejsan och tack för allt stöd . Vi har planerat in Pergotest i slutet av juni istället då vi kommer vara borta mycket under början av juni när vi har semester.

Utbildningen var över förväntan och det känns jätteskönt att träffa flera irl som är i liknande situation. Vi är 17 stycken totalt och alla har sin historia.
Alla utom två par har testat ivf mellan 2-4 ggr och några ska fortsätta försöka så här i början av processen.
Två par ska anhörigadoptera. En kvinna vart släkting är sjuk och en vart syster gått bort för ett par månader sedan så de går utbildningen, har pratat med socialkontoret ochsen behövs bara papper skickas mellan så de har ingen direkt väntetid. Sen är det en ensamstående kvinna med som har en dotter sen tidigare och nu vill ha syskon till henne.
Några par har barn sedan tidigare och vill de också ha syskon.

Vår lärare har fått en son vid 41 års ålder efter sitt 3:e ivf-försök och han är nu 6,5 månader gammal. Hon berättade historien med sån värme i rösten. Innan sista försöket hade hennes karl tänkt köpa en motorcykel om de inte lyckades men de planerna fick han lägga på is för nu har de fullt upp hemma . Så Pimpis, det SKA gå vägen för er också. Det finns solskenshistorier och vi har hopp för er i mängder.

Å Pirog, Det är så kul att du tittar in men klart ni måste få tid att få vardagen att rulla på och det är så uppskattat att läsa några rader då och då från dig .

Under första utbildningshelgen nu så har vi haft besök av en kvinna från Familjerätten som pratade kring hur en hemutredning går till, vad de ser på och hur de bedömer. Djupintervjuer, hembesök, hälsohistorik, hälsodokumentation ska vara med, personligt brev och referenser och sen tar det allt som allt med besök, 4-6 veckor innan man får medgivandet. Deras mål är att så många som möjligt ska få det och är det något de funderar över hjälper de oss att prata igenom och förbättra.

Igår kom en kvinna på besök och visade Babymassage och pratade om anknytning till barnet. Hur beröring främjar anknytningen och vad konsekvenserna blir utan fullgod anknytning. Vi fick även prova en lättare handmassage, två och två och sen fick vi hem ett häfte med information och lite olika övningar.

På morgonen när vi kommer får vi smörgås och kaffe och lunch serveras mellan 12-13. Första dagen fick vi salladsbuffé och schnitzel med ugnsstekt potatis och igår var det salladsbuffé och renskav så jag åt två portioner sallad .

Vi har även pratat kring etiska frågor, rasism, hur andra ser på adoption, vår barnlängtan, hur samhället ser på adoption och barnlösa familjer, mer om anknytning.
Vi skriver lite dagbok och får hemläxor, bla "Vad som är bra med barn" och "Hur vi ser på oss som blivande föräldrar" och om vi har något kvar att arbeta på gällande barnlösheten eller något annat och hur vi ska hantera detta för att komma förbi det innan det är dags att bli föräldrar på allvar.

Vi har många gruppdiskussioner och debatterar friskt, högt till tak och så har vi lovat varandra att vi ska kunna prata om allt mellan himmel och jord . Efter utbildningen ska vi försöka hålla kontakten mellan varandra, de som vill.

Ett härligt gäng. Längtar till nästa gång, 17-18:e Maj

*Allt har sin tid *

Håller tummarna nu Pimpis. Läste om och läste rätt att du börjar spraya idag !!!

cats: sa dom nåt ö.h.t om ens chanser att få adoptera om man är sjukpensionär? Är det verkligen helt kört?
Roligt att höra om er lärare däremot! Sånt behöver man höra i min ålder när chansen att lyckas med IVF är nån enstaka procent.

Vi gick inte in så mycket på krav än men frågade däremot kvinnan från familjerätten hur de ser på sjukdomar tex kroniska sjukdomar som diabetes och astma eftersom det var aktuellt för några.
Har man god prognos och är arbetsför ska det inte vara något hinder. Däremot behöver man specialistintyg. Så frisk behöver man inte vara men de kollar sjukhistorik tre år tillbaka i tiden och om man är helt arbetsför. Men som jag förstod så finns också särskilda bedömningar som görs och då tycker man ju att huvudsaken är att man orkar med barnet. Dessa regler. Grundreglerna finns ju men sen finns det så många olika tolkningar och enskilda bedömningar Blir yr i mössan.

*Allt har sin tid *

Ska prata mer om krav och barnen ålder och länderna i övrigt nästa träff om två veckor men jag skrev en kort fråga i en adoptionstråd så ska se vad "experterna" svarar.

It´s a djungle out there...

Ja,arbetsför är man ju inte när man är sjukpensionär-det är ju därför man är sjukpensionär ju... Däremot fullt kapabel att ta hand om ett barn,men det räknas knäppt nog inte! Eller att ens man är fullt frisk och pigg eller att ingen läkare ö.h.t ens antytt att jag inte ska skaffa barn själv,d.v.s vara gravid eller genomgå ivf för att bli gravid. Tycker reglerna är störtlöjliga om du frågar mig! Borde tas hänsyn till helt andra grejer än mycket av vad som nu ställs krav på. Ålder och inkomst och bmi och arbetsförmåga är ju helt ovidkommande för ens förmåga at ta hand om ett barn! Och skaffa barn på egen hand-då finns det inga som helst krav,vilken psykopat som helst kan bli föräldrer då. Ursäkta om jag låter bitter,det är ju kul för er att ni får adoptera,men för oss är det sorgligt att inte ens få försöka... Jag SKULLE bli en bra mamma och bättre pappa än min man får man leta väldigt länge efter! Alla barn han möter älskar honom och han kan ta alla på deras nivå-allt från bebbar till tonåringar. Som gjord för att bli pappa... Åh, om jag inte tagit det där jobbet -96 som gjorde mig sjuk!! Då hade vi fått adoptera idag...

Ingen fara. Jag tycker också det är en massa krav och kontroller så redan nu i startgroparna blir man otroligt förvirrad bara av den anledningen...
Vi blev lättade att höra henne prata om diabetes, att bara man har god prognos, men fortfarande innan utredningen blivit klar är det som att vi håller andan...
Det luftade vi också under helgen att visst förstår vi att olika länder har olika krav och nu är det även bestämt obligatorisk utbildning men samtidigt kan man inte låta bli att känna sig lite bitter när vem som helst annars bara "skaffar" barn helt apropå och utan minsta tanke bakom. De bara SKA ha och struntar i både praktiska och ekonomiska bitar.
Jag ångrar mig dock att jag ställde till det så jag blev sjukskriven pga "utbrändhet" -02 för det tog mig ett år att trappa upp till heltid och känna att jag hade koll på läget och sen var min karl arbetslös efter det och behövde vila ut så vi har haft mycket omhändertagande av varandra innan vi traskat vidare....Dock är det ju preskriberat och jag har lärt mig något av det och kommer inte köra på så igen gentemot arbete, men det gjorde att allt tog så mycket längre tid innan vi kom oss för att söka hjälp osv...
Hade man haft ett smärtfritt förflutet hade man kunna köra på som alla andra på en gång...

Ni kommer bli alldeles förträffliga föräldrar  och jag hoppas så otroligt för er skull att det blir er tur nu snart.

*Allt har sin tid *

Apropå det jag skrev om väntan innan vi kom igång. Jag förstår ju att "Allt har sin tid" och vi behövde tid för varandra men jag faller lätt tillbaka till "Tänk om....."...

*Allt har sin tid *

cats: så bra att du förstår vad jag menar att det inte är nåt emot just er att ni får adopera och inte vi utan att det är de för krångliga kraven som jag opponerar mig mot!
Det MÅSTE bli allas vår tur nu snart tycker jag! Pirogen banade vägen-här kommer vi andra!