Barn får barn

slänger mej in i denna tråden.

den erfarenheten jag har av "unga" mammor är väll kanske inte den bästa. tre stycken jag känner har fick barn som 16-åringar och

opps! hann inte skriva klart... blev nått knepigt med datorn..

de kompisarna jag har som fått när de var 16 är idag 22, ingen av dem har jobb, två går på soc, en har en killesom försörjer dom. är det en frammtid?? om det inte var planerat ås förstår jag, men planerar man barn borde man i alla fall kunna försörja sej.

dom kan ge sina barn det nödvändigaste men inget mer. det kan inte kännas kul att leva på det minsta jämt! tycker synd om dom. sen är dom jättebra mammamor men hade dom fått skruvat tillbaka klockan så hade de nog väntat om de fått sammma underbara barn :)

Jag vet vad jag vill och det kommer jag göra med eller utan barn,nu kommer det att bli med en underbar man och son. Jag ser inte min son som "den som gjorde så att jag inte kunde bli advokat" jag ser det som att min utbildning kommer ta mer tid,men jag kommer ha en fin familj och en underbar son, det har inte "alla andra" och nu så har jag nått att kämpa för

Självklart är det inte lämpligt att ett barn (minderårig) själv får barn.

Så ser nog alla vi unga mammor på oss själva. Jag har aldrig ångrat att jag behöll min son. Jag har t.o.m skaffat ett barn till. Fast detta barn va planerat o jag läste upp mina gymnasiebetyg innan o jobbade ett tag.
Men det va ju inte det Ts ville ha svar på från början. Utan vad vi anser om att det blir vanligare att "barn får barn". Det känns som om du blir förkrossad av vad andra skriver. Ta det inte så hårt. Det är ju ingen som klankar ner på dig.

Jag blir inte ledsen av vad folk skriver men det är ju 25+ mot 19 och ner...det e ju inte så att det är kört för oss...vi har samma framtid som de...vi älskar våra barn lika mkt

och folk klankar ner på mej ja...kanske inte direkt men det gör dom, överallt

Varför bryr du dig om vad en total främling tycker? De känner inte dig.

Jag vet inte...det är bara det att jag vill visa dom att dom har fel...men det kan jag inte...dom kommer inte att följa mig hela livet...sån e jag bara

Ja precis. Jag fick jobb när sonen va 1 år o jobbade tills han va ca 3 år. Sen läste jag upp mina betyg på komvux i 1,5 år. När sonen va 4,5år så fick han en lillasyster. Nu bor vi i ett litet tegelhus i en liten by. Pappan jobbar o allt flyter på.

Men vi har ju missat en hel massa eftersom vi blev mammor så tidigt. Vi kunde inte va ansvarslösa särskilt länge. Vi kunde inte bränna en hel lön på bara skräp o va panka tills nästa lön kom. Vi kan inte ta en sistaminutenresa hur som helst. Inte för att det känns jobbigt, för det gör det verkligen inte. Men vi har gjort vårt val. Vi är inte sämre mammor. Men jag håller fast vid min åsikt om att man inte borde skaffa barn när man själv är barn...