Uttalsfel

Enligt lag är det inte fel nej.. men för MIG är det fel. Det räcker för att JAG ska tycka att det är fel! Eftersom JAG tycker att det SKA uttalas Kex och inte "tjeks" så vill jag säga att det är fel ja! Nåt fel?

Och nog begriper jag att bara för att annat folk inte säger som jag så har dom lärt sig fel Svenska, absolut inte.. men det låter fel i mina öron fast jag är medveten om att det egentligen inte är fel.. rörigt

Jag! Jag säger hemskt.

Ojdå. Det låter ju helt knas.. iallafall när jag säegr det tyst för mig själv. Men du har säkert en snygg röst för skt-ord.

Jag säger också hemSKT. Det låter som om man sluddrar om man säger hemst, tycker jag.

Jag råkade på en festlig missuppfattning häromdagen. Någon (här på fl) skrev årsikt istället för åsikt. Inte bara en gång heller, utan flera gånger i samma inlägg. Så det såg inte ut som ett stavfel, utan som om hon tror att det heter årsikt

Det tror hon nog. Förstår bara inte hur man tar sig igenom grundskolan utan att förstår att det är fel. Men men...Skönt att vi är två. Hur uttalar du följande mening:
- Jag är hemskt hungrig.

Jag uttalar varje ord som det står:
- JaG ÄR hemSKT hungriG.

Kan dock tänka mig att många säger ungefär:
- Ja e hemst hungri.

Anne-Sophie: "Kan dock tänka mig att många säger ungefär:
- Ja e hemst hungri."
Det har du så rätt i att det är så svenska på avancerad nivå lärs ut till utlänningar för att det ska låta "svenskt"

Jag måste nog smyga och lyssna på när du pratar. Jag har aldrig stött på någon irl som har uttalat alla bokstäverna i orden. Om jag skulle försöka det så skulle jag få lov att praaaataaa väääääldigt långsaaamt och arrrrtikuleeera orrdeeentligt.

Siili: Det är självklart en helt annan sak att artikulera långsamt och tydligt än med ledigt talspråk.

Den där "årsikten" är givetvis helfel i skrift. Men uttalet lär det inte vara något fel på. Vad som hänt - gissar jag - är att skribenten har en dialekt där tungrots-R framför konsonanter försvagas mycket, rentav kanske inte hörs. Då är skribenten van att ord som uttalas utan "r" ändå ska ha med det i skrift - vad som uttalas "tå/h/ta" och "kå/h/v" ska skrivas "tårta" och "korv" - och har fått för sig att "åsikt" hör till den kategorin. Hyperkorrektion, att "rätta" för mycket, kallas fenomenet.

Ja, jag skulle inte klara att få med alla bokstäverna på annat sätt just nu i alla fall. Kanske om jag över på att artikulera i snabbare tempo så går det till sist.

Detta är inget uttalsfel visserligen, men är det någon som kan förklara var alla numera uppdykande "princessor" kommer ifrån?

Ojdå. Jag och flera jag känner tycker att det känns sjukt att säga hemSKT. Jag får väl börja öva så jag gillar att säga så. Haha.

Haha, okej! Samma sak med dom som skriver dårligt flera gånger. Hallå, DÅLIGT!

Fille Fjonkan skrev 2008-06-12 18:33:48 följande:

Jag säger nog "Jag är hemst hungrig" om jag tänker efter, men säger jag "Vad hemskt" till något sorgligt så säger jag hemSKT. Haha, jag är knas.

Och som jag skrev tidigare, jag får öva så jag tycker det känns bra att säga hemSKT i alla lägen.

Tycker att det är viss skillnad hur man uttalar saker och hur man sen skriver och stavar dem. Vi har ju trots allt olika dialekter här i Sverige vilket gör att det kan bli lite olika varianter..vilket jag tycker är charmigt!
Så svårt är det ju inte att förstå att pappricka betyder paprika.
Vore ju trist om alla pratade exakt lika och helt korrekt hela tiden!
Däremot så försöker jag värna om hur jag själv skriver, trots det kan det ju bli fel ibland av slarv eller okunskap.

Måne o Sol: "Detta är inget uttalsfel visserligen, men är det någon som kan förklara var alla numera uppdykande "princessor" kommer ifrån?"

Här kommer en lekmannateori : Dels finns det alldeles uppriktiga "princessmammor" som inte är så skriftligt skolade och helt enkelt tror att det stavas så, enligt mönster från leksaksförpackningarnas engelska. Sedan har stavningen utifrån detta kommit att användas för en mer eller mindre rättvis/ande/ stereotyp, en mindre intellektuellt intresserad mamma med starka könsrollsindelningar som ideal (och som tror att de är medfödda trots att det mesta som hon ser som typiskt manligt/kvinnligt inte har hundra år på nacken), som helst klär sin lilla princessa i opraktiska rosa syntetkläder och målar naglarna på henne hellre än att läsa pedagogiska böcker