dumpad
har blivit dumpad efter 10 år för en annan kvinna han bara känt några veckor,fattar inte hur den som står mej närmast i livet kan göra så mot mej?det gör så ont,hur går man vidare???
har blivit dumpad efter 10 år för en annan kvinna han bara känt några veckor,fattar inte hur den som står mej närmast i livet kan göra så mot mej?det gör så ont,hur går man vidare???
Men Tjosan, har du kastat ut sängen IGEN
Nej inte igen. Men har inte fixat någon ny.
Anonym (ledsen) skrev 2008-08-20 14:26:22 följande:
Då tycker jag du ska ta och åka iväg imorgon när du lämnat barnen. Det känns ju ännu värre om du inte ens har en säng...
Ang nätdejtandet så tar det lite tid innan du kommer dit
hur har det gått för dig idag? Kram
Det är aldrig kul att vara ensam. Man vill ju ha lite närhet mm. Själv vill jag egentligen inte ha någon annan än min man som kan inte kan leva med. Så för mig blir det att umgås och bry sig om barnen och deras aktiviter som börjar strax.
Mitt liv är som en berg och dalbana just nu. Ena stunden sitter jag bara och gråter så jag håller på och dör. Men nu ikväll så tar jag ju hand om de små och kan inte tillåta mig att gråta förrän de har lagt sig.
Min så kallade man trodde jag skulle döda honom igår kväll. Jag var så arg att jag inte visste vad jag skulle göra. Sa väldigt duma saker till honom att tex jag skulle göra lika dant tillbaka mm. Inte för att jag skule kunna det, men bara så han fick höra och tänka lite själv på hur det skulle kännas.
Just nu är det lugnt, men om en stund är jag säkert helt nere igen. Och jag som inte ens gillar att åka karuseller. :)
Nä och den karusellen du sitter på är absolut inte rolig...
Skönt att du har barnen att pyssla om så att du inte behöver grubbla och tänka hela tiden...
Har du berättat för dem?
Kram
Nej har inte kommit dit än. Berättade förut när jag trodde han skule lämna mig och det blev panik.
Så nu tar vi det lite lugnt. Än så länge är han ju kvar i hemmet.
Vi har ju fortfarande ett företag ihop också, men där kommer vi båda fortfarande jobba kvar på. Så blir jobbarkompisar i alla fall. Om det nu är bra. Men jag kan ju välja mina tider själv och det passar så bra för barnens skull. Därför blir jag kvar.
Så prata kan vi alltid göra hemma utan att barnen behöver förstå mer än när vi berättar att han ska flytta.
Hej tjejer! Har läst hela tråden nu och känner så starkt med Er!
En fråga till Tjosan: Var det din man som tog upp att han saknade den andra hela tiden eller var det du som kände att du behövde veta?
Jag har själv blivit bedragen av min man, så jag vet precis hur det känns...smärtan, det svarta hålet som nu beskriver - ja, allt. Usch, visste inte att man kunde må så dåligt.
Anledningen till att ställde frågan till Tjosan är för att jag själv var manisk när det gällde den andra kvinnan. Jag ställde tusen frågor och några till. Även fast jag inte ville veta svaren så var jag ändå tvungen att fråga om henne, sjukt jag vet.
Hoppas att ni snart får må bättre tjejer, stå på er!
Tjosan
Ja ha, han bor kvar hemma fortfarande. Starkt av dig att orka med det, vet inte hur jag hade fixat det, även fast inget hellre ville än att leva med honom hade jag aldrig orkat ha honom hemma om han inte älskade mig som valigt...