dumpad

Skum känsla idag... Min första bröllopsdag som skild...

Din dag idag?? Vilket år var det om nu kan fråga det.

Jag har min på tisdag den 26. Jag frågade mannen vad han skulle göra och han tyckte vi kunde äta lite god mat tillsammans. Vi får väl se. Han hade också ringt en mäklare igår och ska visst titta på ett hus på gatan bredvid. Så vi får väl se vad som händer. I dag har jag panik med stort K. Jag vet inte om jag kan leva med honom, men att mista honom och han flyttar, det gör ont. Det känns som jag bara får smäll på smäll. Tar det aldrig slut?

Vi gifte oss 2004.

Jo, det tar slut Tjosan, men du har en del kvar att gå igenom.
Som ni har det nu så är det väl lika bra att han flyttar, även om det suger och känns helt oöverkomligt. Skulle det vara meningen att ni ska leva tillsammans igen så kommer det att hända. Men som läget är nu, så behöver ni nog var sitt boende.

försök att inte oroa dig så mkt för framtiden, för du vet inte hur den kommer att bli. Försök att leva här och nu. Planera inte för mer en halva dagen itaget. Jag vet att det är svårt, men vi kan inte veta vad som händer i framtiden och då är det ingen idé att ta ut den sorgen i förväg... Det kanske inte blir någon sorg, du kanske sitter här om några månader och är jätte lycklig (och nu tänker du att det aldrig kommer att hända, du kommer aldrig att vara lycklig igen. Men man vet aldrig!)

Kram

Idag är jag megalåg..

FÖrlåt vill inte förstöra stämmningen..

xXx
Ja, stämningen här inne är ju så hög ändå

Klart du inte drar ner något...
Vad har hänt idag? Eller är det bara en dålig dag?

Började eg igår redan.. Ensamheten kom krypande som en kall vind.. Sitter i idag med.. Tårarna kom.. Saknad.. Men vet inte om saknaden var mer av att sakna någon än att sakna henne, osäker där..

Känner lite som om jag ALDRIG kommer kunna hitta någon som jag är intresserad av och som är intresserad av mig och kommer att älska mig för mig och bara mig..

Började läsa en ny bok/roman igår för att skingra tankarna men det gick tydligen inte så bra..

Hade någorlunda bra dag häromdagen iaf.. Skrev lite om det i min tråd..

xXx
Men låt tårarna komma, de är inte farliga.
Och ensamheten är jobbig, men man lär sig tillsist. Och visst kommer du att träffa någon som älskar dig, om det är det du vill

Läsa bok för att skingra tankarna brukar inte vara så lätt... Kan du inte träna eller ta promenader eller liknande?
Kram

Tränade 3-4 ggr i veckan innan.. Sedan började allt detta strul.. Men måste väl ta mig i kragen igen och sätta igång igen nu när nya terminen börjar..

Ja ärligt talat finns det nästan inget jag önskar mer än att hitta någon som är villig att älska mig bara mig..

Självvald ensamhet har jag inga problem med, de njuter jag av, men detta är ingen självvald ensamhet så jag vet inte om jag någonsin kommer vänja mig vid det OCH om jag verkligen vill vänja mig vid det..

xXx
Jag har tappat länken till din tråd, därför har jag inte skrivit något där...
Men om du vill träffa någon så kommer du att göra det, men se bara till att du har kommit över detta så att det inte blir ett plåster förhållande...