dumpad

När vi bestämde oss för att fortsätta, så blev allt kallt mellan oss så jag frågade. Han tyckte inte det kändes rätt när han tänker på henne.
Det fick mig att sparka bakut. Vill han inte ens försöka när han säger det då får det vara. Jag älskar honom, men kan han inte riktigt älska mig så som jag vill då får han gå.
Så nu har jag tagit av mig ringarna och väntar att han ska flytta. Men samtidigt känns det skönt att inte vara själv. Jag kan fortfarande smyga åt mig en kram då och då. Men så kommer allt över mig och jag nästan inte vet vad jag ska ta mig till. Han trodde jag skulle mörda honom igår. Så det är både skönt och svårt att ha honom här.

Förstår det Tjosan, det är så mkt blandade och motsägande känslor som bubblar inom dig. Man vill ju att saker ska vara som när man var lycklig och iaf jag gick runt och hoppades och önskade att han skulle komma hem och allt skulle vara som vanligt, men så kom han hem och allt var inte som vanligt....

ja,tipset ovan om att inte träffa karlar enbart för rädslan att vara ensam är nog så viktigt!mina barn är rädda att det ska bli så...Who knows,nätdejting får nog vara en stund till,gick ju inte så bra sist.Tjosan, var glad för att du har små barn ,då har man ju nåt att skingra tankarna med för det är ju fullt upp med dom!tänker mycket på dej och hoppas dina bra stunder blir längre och längre

Hi hi, TS, jag väntade i över 2år

Bra stunder finns bara när barnen gör något roligt eller ler och skrattar åt mig. Då kan man inte annat än att vara glad.

Annars vet jag inget om bra stunder. Allt är så svart. Försöker hålla mig uppe. Mycket teater blir det. När man hämtar och lämnar barnen och folk frågar hur det är. Jo allt är bra säger man och ler. Inombords hållar man på att dör. Försöker hitta något att hålla i så man inte faller.

Tjosan, ring och be att få någon att prata med, det gjorde jag och det var såååå skönt! Jag vet precis den känslan du pratar om och den är vidrig, lider med dig och önskar jag kunde göra något...

Who knows, jag har nära och kära som jag kan tala med. Samt fina vänner. Men alla har ju sitt och sina familjer så ibland känner man sig lite i vägen. Vill inte störa.
Just nu så har alla i min närhet det bra. Och det är jag glad för. Men lite jobbigt att se alla lyckliga människor när man inte mår bra själv.
Det känns konstigt att prata med andra. Det är ju alltid mig alla kommer till när de vill prata. Tycker inte om att det nu är tvärt om. Har så svårt att prata om mig själv, men jag gör det och måste det. För annars vet jag inte hur jag ska ta mig ur det svarta hålet och åter få se ljuset igen. Jobbigt bara att det är ett sådant stort hål så man inte vet när man kan få se ljuset igen. Hoppas någon gång så man inte fastnar.

TJosan
Jo, jag vet man vill inte störa, men vill inte lasta andra med sina problem. Jag valde att gå till en psykolog, hon hade ju betalt för att lyssna på mig
Kram

Who knows,jag funderar också på kurator eller psykolog,tyckte du det var till stor hjälp?fick du träffa någon då och prata med?

Anledningen att jag tjatar på er att gå och prata med någon var att jag inte gjorde det, så jag ahmnade i en djup depresion, blev inlagd på sjukhus och fick träffa en så underbar psykolog!!!
Vi jobbade tillsammans och nu är jag tillbaka i livet och jag har inga tankar på att jag inte vill vara här längre. Jag är faktiskt starkare som person nu än innan jag blev sjuk. Så jag rekommenderar att gå och prata med någon utbildad, de vet vad de gör Och skulle det vara så att man känner att man inte tycker om personen så ber man om att få byta