VIHPS VIII

Ja är det inte det ena så är de det andra... tråkigt att höra att det är så tungt på förhållande fronten för flera av Er, jag hoppas innerligt att det ordnar sig!

Jag skall ta helg nu har mkt att fundera kring!

Önskar alla en riktigt trevlig helg eller iallafall så trevlig som den kan bli!

Kram Kram

Kram Caribe!

Maskros, kul att se dig och jag förstår att du tog åt dig. Hoppas på det bästa för dig. Hurtig är du då, så ingen skulle kunna påstå att du är en latmask . Kram!!!

Caribe, förstår att det är massor att fundera över och ta ställning till. Inga lätta beslut precis! En sak som var viktig för oss vid val av adoptionsland var att barnet inte skulle likna oss. Känner folk som har "vita barn" från exempelvis ryssland och där de jämt får höra saker som att han har exakt mammas näsa eller pappas ögon osv. De tycker att de känns jobbigt att svara på dessa saker, speciellt när pojken är med. Sedan kan jag hålla med om att adoptivbarn ändå kan likna föräldrarna, till sätt och beteénde. Sedan har jag en bekant som har en man från ett Asienland, hon är urblond och blåögd. Barnen liknar bara pappa. Hon tycker det är asjobbigt att folk jämt undrar vart barnen kommer i från (om pappan inte är med). Hon brukar peka på magen och sägar härifrån eller namnet på BB. Inte är det lätt, varken för henne eller för de som frågar. hoppas ni kommer fram till ett beslut som känns riktigt för er!!!

SS, tror det är en smart lösning att prova bo i sär ett litet tag för att känna efter vad ni vill!

TREVLIG HELG ALLA!!!

Hej flickor! Här är det full fart. Fick hem traktorvagnen igår o bondlurken behöver ha den tillbaks redan måndag kväll. Så jag tillbringade 3 timmar av min fredagskväll med o skotta hästskit. Man kan då inte säga annat än att jag kan konsten att roa mig. Avslutade kvällen med lite trevlig chatting o vin o popcorn Idag har jag målat murstocken en gång, sen tog färgen (som enl. exp. skulle räcka gott o väl till två strykningar) slut, o sen har jag fortsatt skotta skit. Har en kort gröt o kaffepaus nu, eftersom orken tröt. Önskar att vi alla på tråden ska få bli riktigt lyckliga snart. För det är vi VÄRDA !!! Kram på er!

I'm no drug-addict, I'm a hug-addict

hm, styckeindelningen funkar visst inte. Ja,ja, shit happens. Ut o jobba med mig igen nu!

I'm no drug-addict, I'm a hug-addict

Caribe: Det är mkt att fundera på kring ÄD. Jag vill dock säga GRATTIS till att ni hittat en väg som gör att ni kommer vidare i IVF-svängen. Självklart förstår jag att det är ett stort steg att ta när ni ska säga "hej då" till era egna försök men jag tror att "hej då" processen är något man bearbetar i samband med varje IVF-försök som inte lyckas. Själv har jag inte fått göra några klinikförsök på två år men A och jag har haft oskyddad sex i ett år och jag är lika ogravid nu som tidigare. Det här senaste året har jag haft tankar som kommit till mig nu och då om att jag kanske aldrig får bli mamma. Många kompisar frågar mig när vi ska ha barn jag och A? En del av de som vet vad jag gått igenom tidigare tycker att jag ska gå direkt på IVF nu med A. Jag svarar att det vill jag inte. Det är inte så att IVF är något man bara gör och definitivt inte något man bara börjar med.
Jag har svarat att man måste orka göra sådana försök och vara "laddad" för det. En del står då på sig och säger att A vill ha flera barn och han verkar vara en sån fin person så han skulle säkerligen stötta och finnas där hela tiden för dig (de syftar på att X:et drog sig ur). Jag svarar då att JAG måste orka och det gör jag inte nu. Det är inte så att bara för att jag hittat en ny man så är allt fit for fight från min sida i barnsvängen. Jag har precis som alla ni andra här inne tagit enormt mkt stryk av allt som varit de sista fyra åren i barnverkstan.
 
Du skrev Caribe att du inte förstår hur ni orkat alla dessa klinikförsök? Har ni det? Jag tror ingen av oss har orkat leva på som vanligt under tiden alla dessa försök görs. Jag, CC och Maskros har förhållanden som havererat av detta.
Fler av oss härinne har problem med sitt förhållande, problem som säkerligen inte skulle varit lika stora om man hade sluppit IVF-svängen. Vissa av oss har kvar sina förhållanden men är rejält stukade själva och orkar inte träffa vänner som tidigare, tycker att familjesammankomster är jättejobbiga då svågrar/svägerskor får sitta och visa upp sina välskapta barn till släktens lycka. Hela tiden dyker situationer upp där vi ofrivilligt barnlösa påminns om hur ohyggligt orättvist allt är. Vi kämpar och kämpar och inget händer där vi vill att det ska hända. Vi blir härdade och starkare på ett visst sätt men även mer stukade än andra.

Jag tror att ÄD kan vara ett sätt att komma vidare med barnförsöken. Det är otroligt tufft att inte få försöka få barn med sina egna gener men samtidigt så är det inget roligt liv att kämpa på i barnsvängen år efter år med noll i resultat. Matti2 skrev till mig att hon såg åren de hade innan hon blev gravid som "förlorade år". Som ofrivilligt barnlös är det lätt att förstå vad hon menar med det uttrycket.

För min egen del så har jag blivit lyckligt lottad som träffat A så snabbt och med vårt förhållande fått och får ge utlopp för en del av de känslor och möjligheter som följer med ett barn. Sen snart ett år har jag det ljuva flickrum hemma som jag längtat efter så länge.
Nu kan jag gå på stan och köpa söta strumpbyxor, gulliga tandborstar, underbara påslakan osv till en liten tjej. Hon bor hos oss varannan vecka och det är jättemysigt!
Fast med detta följer även de känslor om att hon inte är "min" och att jag aldrig kommer i närheten av föräldrarrollen. A och jag har haft en del bråk kring saker som rör lilla E. Inte om henne som person utan om hur situationen är kring henne med två familjer som ska få sitt liv att fungera på bästa sätt. Jag blir snabbt varse varje gång vi har de bråken att jag inte har lika mkt att säga till om. Jag tror att skulle jag och A adoptera eller få barn via ÄD så skulle det barnet kännas mkt närmare mig än vad lilla E gör. Det finns en outtalad "spärr" mellan mig och lilla E eftersom hon har en mamma och en pappa och det är DERAS dotter och inte min.
Jag skulle gärna ge ÄD en chans för egen del även om det följer en del kluvna känslor kring det.

Jag funderade på det inatt när jag skulle sova, att om jag förlorar A så förlorar jag även E. Då står jag mig helt slätt. Det visar tydligt på hur lite hon är "mitt eget" barn.
Ett adopterat barn eller ett ÄD-barn blir du ändå mamma till. Det blir du inte med ett barn som följer med ett tidigare förhållande (om mamman finns kvar i livet).

Kram Cah!

Cah, så klok och tänkvärd du är...

God morgon

Cah: Det du skriver är sannerligen "mitt i prick" Förhållanden har havererat här inne och de flesta är rejält kantstötta efter IVF-svängen. Personligen vet jag faktiskt inte om jag hoppar på det fler gånger. Kan ju finnas chans/risk att träffa på ytterligare en man som inte kan få barn på naturlig väg. Man får ta ställning den dagen men helt ärligt tror jag inte att jag hoppar på det tåget fler gånger. Men man ska ju aldrig säga aldrig. Just nu har jag ju distans till det hela. Kan bli helt annorlunda när man ställs inför det igen.

Det där att träffa en man som har barn sen tidigare har jag också funderat på. I vår ålder är ju chansen ganska stor att det finns barn från tidigare förhållanden. Även jag har ju barn sen tidigare. Där kan det och kommer med all säkerhet att uppstå problem. Problem som att mamman inte alls uppskattar en ny kvinna i barnens liv. Att barnen inte vill att pappan träffar en ny kvinna. Hur man ska ställa sig när barnen bor hos oss. Hur ska jag agera? Vilka är mina rättigheter? Hur mycket har jag att säga till om? Det är rent ut sagt skitsvårt!

Jag tror att man ska hålla sig ganska så mycket i bakgrunden. Inte blanda sig i uppfostran utan finns som en mer en typ av vän till barnen. Givetvis måste man få säga ifrån om det på något sätt drabbar mig personligen om barnen hittar på hyss. Men jag har ju själv haft ett förhållande när min son var liten ( med min IVF-man ...fin benämning) och han la sig i otroligt mycket vilket jag som förälder uppfattade som otroligt jobbigt.

Jaja....man kan fundera i oändlighet men ingen vet hur livet kommer att se ut Jag kanske lever själv med 10 katter resten av livet

Maskros: Skönt att få prata med dig igår!! Du är så otroligt stark innerst inne!! Kämpa på gumman

Hoppas ni får en bra dag!

Pöss

Hejsan tjejer

Riktigt tankvärda inlägg under helgen tack för att ni skrivit så mkt i ämnet det är precis vad jag behöver läsa just nu för att mogna i mina tankar! Sen är ni ju alla så oerhört kloka

I helgen har vi bestämt att det är dags att sluta med IVF försök... 6 st är nog och chanserna blir ju inte ljusare och ljusare utan tvärtom.
 
Istället för att lägga ut 33 tusen på ännu ett misslyckat försök och må dåligt till kropp och själ så tänker vi istället spara undan till ÄD som kostar 75 tusen och samtidigt fortsätta med akupunktur som får mig att må så mkt bättre!

Ska ringa FC och hoppa av samt försäkra mig om att ha dom som hemläkare men det sa doktorn vid vårt besök att hon gärna var! Sen skall jag ringa ÄD kliniken och boka upp ett besök för mig och P med deras läkare och efter det börjar dom leta efter en donator som liknar mig, så då handlar allt om hur snabbt dom kan göra det!

Känns skönt att ha kommit till ett beslut, känner en oehörd frihet att slippa fler IVF försök och jag håller helt med om vad Matti2 hade sagt om dom här åren som varit... dom är verkligen de förlorade åren... som tur var har vi lagt ner tid på vårt hus och trädgård så att det är jättefint så det kan man iallafall glädjas åt!

Kram Kram

Kram till alla kloka tjejer som finns härinne! Tänkvärda ord Cah!!

En extra varm kram till Caribe!! Håller tummarna att ÄD är er "grej". Har själv börjat fundera på att donera ägg, skulle så gärna vilja ge något när man har fått en försmak av den bottenlösa förtvivlan som barnlängtande par genomlever. Ska ta reda på lite mer info. Är det HS som sköter sådant i Sthlm?