Fru T skrev 2008-09-19 12:01:51 följande:
min namn historia är lite av en lång berättelse nedå riktigt så farligt är det inte men ja ska försöka göra den kort..min mamma och pappa har aldrig vart gifta och dom flytta isär när ja va ca 6mån...när ja föddes så fick ja både min mammas (svensson) och min pappas (midåker) efternamn. dom räknadess då som två efternamn.när ja va 9 så gifte sig min mamma och då hon valde att ta sin nya mans efternamn (ekstedt) så ville jag me ha det för ja ville ju heta samma som mamma. Dåhade den nya lagen om efternamn trätt in så man fick inte längre ha två efternamn därför blev Midåker mitt mellannamn och Ekstedt mitt efternamn.du hänger med va? så har jag hetat fram tills nu i somras då jag äntligen gifte mig, då Midåker är ett taget namn av mina farföräldrar vil jag ju självklart föra det vidare (vi är endast 8st som heter detta) och min man ville INTE byta efternamn så jag valde att ta hans Tzoanidis (endast 8st i sverige som har detta med)....resultat Midåker (mellannamn) Tzoanidis (efternamn) såå där va min namn historia
Det var en historia som hette duga.
Så du har skippat ekstedt helt mao. Skönt för dig att ha gift dig nu iaf. Kommer ev barn att heta båda dina namn eller bara Tzoanidis?
Jag ville inte heller byta efternamn till min mans efternamn, och han ville naturligtvis inte byta till mitt. ;)
Båda har ovanliga namn som ingen annan heter. Jag har ett långt efternamn och han ett kort. Jag kunde förlika mig med att ha mellannamn, men inte han. Han tyckte bestämt att vi skulle heta samma, endel av vitsen med att gifta sig, tyckte han.
Ja, vi hade våra diskussioner, sakliga sådana, enda in till dagen innan vigseln. Då han överraskade mig och sa:
-Jag tar ditt efternamn! :D
Så nu heter båda mitt efternamn.