Mina två änglar

Hej Emma! Jag har följt detta hela tiden och har gråtit tusen ggr för er. Jag vet inte hur det känns att missta sitt eget barn men man förstår ändå hur det känns på något vis. När jag läst allt har jag gråtit så mycket och nästan fått panik för jag har tänkt så mycket på tänk om det hade varit mina barn. Jag skulle aldrig klara av det en enda dag känns det som, men när man väl står i den situationen så måste man väl. Men jag tänker hela tiden att om jag skulle missta mitt ena barn så måste jag ju iaf leva vidare för det andra barnet men om jag misstar bägge vad har jag då att leva för. Så det är såå starkt gjort av dig att se vidare i livet och kämpa. man måste som sagt göra det men svårt att förstå det när man inte står i situationen. Min äldsta son fyllde 5 år för en vecka sedan och han bara älskar spindelmannen. Så satt jag i soffan och läste i tidningen precis om att du bar med dig hans spindelmannen docka och tårarna bara sprutade på mig, så frågar sonen mig varför jag gråter.. Jag berättade så gott jag kunde och då säger sonen. Men mamma, om någon skulle försöka göra dig illa så skulle jag rädda dig för spindelmannen räddar alla. Jag blev så glad av hans tankesätt för ett barn ska tro men grät ännu mera för såg vad din son hade sagt. Nu blir det mycket tok skriv kanske men har så svårt att få fram alla tankar så här men ville berätta. Du får säga till om du inte förstår vad jag skriver och hoppas du inte tar illa vid dig. Många styrke kramar jenny

Hej!
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.. Det är hemskt det som har hänt och jag.. ja.. usch!! Jag blir så arg.. jag fattar inte att sånt här får/kan hända!! Du gör det bra som orkar gå vidare.. jag ville bara önska dig lycka till i fortsättningen och ge dig en STOR KRAM!!
/Sara

Jag blev mamma för första gången ungefär samtidigt som Max o Saga for till himlen. Samtidigt som jag upplevde det bästa som hänt mig hade jag en stor sorg i hjärtat över att läsa det som hänt er familj.
Tänker på er varje dag! Styrkekramar till dig och din familj nu och inför tisdag!

Hittade just hit...Skickar TUSEN kramar till dig!Har tänkt på er VARJE dag sen det hemska,ofattbara hände Har gråtit flera gånger när jag har läst om er,och blir så arg och ledsen över att nåt sånt här ska kunna hända
Dina små änglar var så otroligt fina!
Ta hand om er!
Stora kramar från Sandra

Hej Emma!
Som du ser så är "hela" Sverige med dig! Så även jag. Men efter att skummat igenom tråden så slår det mig; alla beklagar det hemska som hänt,(så även jag) men ingen frågar hur DU mår!

Alltså det förstår ju vem som helst att du mår mer än skit!
Men ändå! Hur går det för dig egentligen?! Man är ju trots allt starkare än man tror, och som någon sa; man tar sig igenom saker som man under inga omständigheter tror att man skall klara av. Men det vet man inte när man befinner sig på ruinens brant.

Det känns skönt att läsa att du har vänner omkring dig och som du kan göra vanliga saker med! (Äta kräftor tex). Hoppas verkligen bara att någon frågar hur du mår och orkar lyssna lyssna och åter lyssna!
Stora stora varma kramar!

JohannaMatt: En sån fin dikt!

Det är verkligen från djupet i mitt hjärta jag beklagar er fruktansvärda förlust och djupa sorg.

Tänkt/ tänker ofta på dig och dina fina barn. Många tårar har runnit medan en stor klump i magen inte velat försvinna.

Känner med dig, och önskar dig allt gott!

~Varma kramar~

mamma till pyret skrev 2008-10-09 21:45:58 följande:

Beklagar verkligen det som hänt. Har läst om er i tidningarna och lider med er. Har själv en son som är två och det måste vara hemskt att bli utan de man älskar mest. Sänder lite styrke kramar.

Hej Emma!

Jag har följt tråden och ju mer du berättar om Max o Saga ju mer övertygad blir jag om att oavsett var de är nu så behövdes dem där för att liva upp det för dem som inte längre är ibland oss deras uppgift är troligen att locka till skratt o bus så att alla hålls sysselsatta och jag tror att de blir väl omhändertagna av de våra...

Även om din förlust är grym och meningslös så tror jag att tack vare Max o Saga så blir den precis det motsatta, det är din uppgift och din mission i livet att hålla deras minne vid liv och du visar alltjämt prov på det och vi andra delar gärna dina minnen och delar din förlust för att den ska bli lättare att bära och när jag läser om de minnen du har av Max och Saga då ler jag för jag vet att det är så du vill att vi minns dem och det är så de kommer bli ihågkomna som 2 gyllene solstrålar som lyser upp dagarna och även när solen går i moln kan man skymta deras strålar där bakom molnen, man kommer ihåg deras värme och glädje.

Jag tror att vi behövde se din styrka och se hur du bearbetar din förlust för att vi alla ska bli lite mer ödmjuka och inte ta allt för givet, jag tror att du Emma hjälper oss alla att bli bättre föräldrar, du är ett föredöme både du och din familj och jag vet att jag är en stor beundrare av dig och din familj.

Tänker på er var dag!
Varma kramar!
Lottis