Augustibebisar 2008

Det bara är så att han måste bli bra. Det går inte på något annat sätt. Punkt. Nu ska vi snart lägga oss. Vid lunch imorgon ska Marcus opereras. Tack för alla stöttande och tröstande inlägg. Vi uppskattar dem.

Det är inget vidare. Marcus rullades in för op 10:15. Jag har inte varit så rädd någon gång förr. Min syster är på väg hit så jag slipper vara ensam. Det är skönt att veta att ni sänder oss en tanke. Jag känner mig så ensam.

Han op ännu. Jag ska ringa avdelningen igen vid två. Syster är här nu. Jag ska ta alla dina frågor sedan, Mareld. Inte just nu, bara. Jag uppskattar att du erbjuder dig att komma.

Hej, alla ni fina människor! Ni ska veta att det är skönt att kunna gå in här och läsa de fina kommentarerna ni skriver, när jag är nere.

Min syster är fortfarande här. Snart kommer Marcus föräldrar och då åker hon hem. Barbro ska stanna här och ta hand om L medan Stig kör in mig till sjukhuset för att träffa Marcus. Jag fick prata med honom i telefon förut och det var sååååå skönt att få göra det! Det kändes så himla mkt bättre efter det. Från att bara ha gråtit kände jag att nu var ett steg avklarat, och operationen gick bra. De vet inte än om den har spridit sig, svaren på det kommer om tre veckor. Men att ta bort den stora tumören gick bra. Det hade förberett att ta hud från låret eftersom de fick skära bort en stor del under armen på honom, men det behövdes aldrig.

Jag känner mig lättad, men samtidigt vet jag ju att det inte är klart än. Helt friskförklarad kan han inte bli förrän om fem år om jag förstår det hela rätt.

Det har gått så snabbt, och jag är fortfarande i chock tror jag! Från att bara ha vetat att det är en cellförändring (som ju kan va helt ofarligt) till att igår kväll få reda på att det är elakartad cancer. Och så direkt till op idag. Jag har inte fattat. Jag trodde ett tag i dag att jag hade fått se Marcus för sista gången. Att han skulle dö på operationsbordet. Men tack och lov var det bara hemska tankar.

Det var fantastiskt skönt att träffa Marcus nyss. Han var trött men såg ut som vanligt. Lite otäckt med dräneringsslangar och sånt, men annars var det endast gott att se att min fina Marcus finns kvar där. Jag är så lättad, det känns som en sån jätteskillnad från imorse, då jag bara grät och grät och trodde att han skulle dö. Vi ska åka och hälsa på imorgon med, och då får Lyckeli följa med. Marcus toklängtar efter henne.

Ja, det här tre veckorna kommer kännas långa. Men gott att man får besked innan jul.

Snart

Han mår inte dåligt fysiskt. Hade varit uppe och gått lite ikväll till och med. Mår inte illa och känner sig väl lite mörbultad, men inte mer. Jag hoppas att det går snabbare än jag kan tänka mig, de här tre veckorna.

Det känns overkligt, allting. Cancer. I min familj? I min Marcus? Det känns inte på riktigt vissa stunder, medan det slår en hårt i huvudet i nästa sekund. Jag har inte fattar riktigt än...

Kesso

Jag är ledsen att du har haft så mkt jobbigt i familjen, och fortfarnade har. Att behöva ta farväl av en älskad person som man vet kommer att gå bort är bland det hemskaste man kan behöva göra. Har själv gått igenom det flera gånger, med pappa, mormor och morfar. Jag hoppas att du snart känner att den här onda cirkeln med massa hemskheter snart slutar.

Jucea

Kattungar, va underbart!

Tack igen, alla! För era tröstande ord.

Carina Vad vill du vinna på att anmäla henne? Kesso Har du tänkt på att amma vissa måltider bara, som morgon och kväll, mer som mysamning, och ge ersättning resten av målen?

Kesso, ditt namn kom med i texten ovan. Mellanrummet försvann.

God morgon!

Idag får Marcus KOMMA HEM!!! Jag lyckogrinar, det känns så himla skönt att få hem honom! Läkaren har talat med honom. Operationen gick jättebra. Det enda är att ena bröstvårtan sitter snett, men det fixar de sedan om han vill. Det är halvvägs nu, redan! Bara svaren på proverna kvar, de kommer om tre veckor. Puh...

Sorry att jag inte kommenterar era inlägg så mkt just nu. Jag läser allt men tar upp svarandet när jag känner att jag har ork till det.